Gôbbgrinig

Dömheter

2011-03-21T22:07:00.002+01:00

SD:s Kent Ekeroth lämnar in motioner till riksdagen. DN intervjuar. Och jag plockar några citat och bemöter dem med lite andra fakta. Nedan är resultatet:

– Det är självklart att man gett upp sina rättigheter att stanna i det här landet om man visar total brist på respekt för de regler som är satta. (Kent Ekeroth) [apropå förslaget att upprepade inbrott av invandrare ger omedelbar utvisning]

Lägligt nog kom en omfattande forskning om att utländsk bakgrund inte är en faktor som påverkar brottslighet.(*) Eftersom Sverigedemokraterna enligt egna uppgifter inte är rasister eller gör skillnad på folk så antar jag att även "svenskar" kan få ge upp sina rättigheter? Annars blir det ju väldigt knepigt.

– Man kommer inte att få svenskt medborgarskap om man är så illiterat att man inte kan svenska. (Kent Ekeroth)

Här tar jag lite fakta från den egna kunskapsbanken. Jag har undervisat elever som hette Olsson och Andersson som nog många skulle klassa in som "kan inte svenska" (inte minst betygskriterierna från Skolverket). Ut med dem alltså. Vi har ju nationella prov i nian. Och nu vill man ha ännu tidigare. Det är ju fantastiskt. DÅ kan vi slänga ut ännu fler barn. Migrationsverket tycks ju gilla det. (**)

– Det finns de som inte förtjänar det [att komma ut ur fängelset]. De har begått någonting grovt mot en eller flera människor, då förtjänar de helt enkelt inte att komma ut igen. Det finns de som har sagt upp sina moraliska rättigheter. Och de ska inte ut igen. (Kent Ekeroth) [apropå att livstidsstraffet skall vara just livstid]

Här väljer jag allra helst ett citat från Robert Gangis, ordförande i New Yorks kriminalvårdsförening. "Att bygga fler fängelser för att bemöta brottslighet är som att bygga fler kyrkogårdar för att komma till rätta med en dödlig sjukdom."

Samtidigt är SD:s uttalande så otroligt kontraproduktivt i en annan aspekt som SD gärna gör gällande när det gäller invandrarfrågan; ekonomi. Förstår SD vad det kostar att ha en fånge inlåst en livstid? I USA la man 2001 57 miljarder dollar på fångvård. 57 miljarder!! Man funderar ju över vad mycket gott man skulle kunna göra för 57 miljarder dollar i preventiva syften? Läs gärna om USA:s straffsystem i länken nedan och fundera på om det verkar vara en bra idé? (***) Slutligen på den här punkten; mina elever brukar också säga att det är klart att man ska få livstid. Sen tänker vi och diskuterar lite i ett bredare perspektiv. Då brukar de flesta ändra ståndpunkt utan att jag skriver det på näsan på dem.

Jag skrattar och gråter när jag läser de här försöken att blanda in logik i förslag som baserar sig på inget annat än ett vi och dom tänkande. Fy!

(*)http://www.samfak.su.se/content/1/c6/01/18/63/SULCISWP_2011_1.pdf
(**) http://www.sydsvenskan.se/lund/article1414614/Barn-riskerar-utvisas-ensamma.html
(***) http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=689&module_instance=12

Libyen och FN i allmänhet

2011-03-20T19:43:00.003+01:00

Sitter och läser om danska flygplan som vroomar iväg mot nordafrika för att hjälpa demokratin på traven. Frankrike skriker ut med stolt stämma att deras krigsapparat nu minsann är med på allvar i den världspolisiära insatsen. Och jag känner mig illa till mods. Varför?

Ja varför? Är det inte bra att den så kallade "omvärlden" reagerar när en diktator skjuter på sin egen befolkning som försöker ändra sitt liv till det bättre. Jo så klart. MEN, varför går det plötsligt så fort? Och varför går man in med bomber och granater när FN-mandatet säger att det är en flygförbudszon som skall upprättas?

Om vi backar några år så var det hejarop och glada gester när Ghadaffi gick med på att utöka EU:s yttre gränsskydd Frontex till nordafrika, alltså att stoppa flyktingarna redan där. Skönt att slippa de där förtryckta människorna tyckte man väl då antar jag. Låt dem sköta sina angelägenheter i sitt eget land. Någon slags solidaritet till nordafrikaner var inte vad jag läste om i alla fall.

Nu är det dock annat ljud i skällan. Så klart är det också helt andra händelser som ligger bakom, men faktum kvarstår dock att det inte är några nyheter att Ghadaffi förtryckt och mördat sitt folk långt innan det blev prime time news. Självklart visste de som tyckte det var toppen med Frontex som började redan i Libyen. Därför blir jag illa till mods.

"Världen kan inte stå och se" på är ett vanligt uttryck som ofta hörs för att ge legitimitet till såna här interventioner. Men det är ju just DET vi gör hela tiden, ända tills det blir CNN-värdigt. Och inte bara ser på, vi understödjer gärna förtrycket. Egypten har ett mycket tilltaget apanage från USA trots väl kända förhållande vad gäller ickedemokrati, förföljelser etc. Men det ligger ju så bra där det ligger så vad är väl det mot en allierad mitt i oljeland? Och vad är väl förföljelser och förtryck i jämförelse med ett utökat gränsskydd så man slipper ta emot flyktingar? Där ligger pudelns kärna och det illamående som jag får. Att låtsas att man gör gott när man går in med krigsapparatur trots att inget egentligen hänt förutom att oegentligheterna i de västsponsrade diktaturerna blivit kända hos de som sitter på röstsedlarna i nästa val.

Så istället för att utöva diplomati och intervenera med fredliga medel med något slags humant uppsåt tittas det gärna mellan fingrarna tills dess att det ser illa ut om inget görs. DÅ jävlar, in med hela smasket. Visa att vi har kurage och ryggrad. Bomba bort skiten. Det är JÄTTEBRA. Se på Irak och Afghanistan, det fungerar jättebra. Stabil samhällsutveckling bygger på krig, det vet väl alla?

Men nej, man kan inte stå och se på när oppositionen skjuts ihjäl. Men är det okej att skjuta ihjäl soldater indoktrinerade av en galning. Med en stor risk att civila skadas. (650 000 överdödlighet bland civila pga IRAKkriget, 5000 allierade). Militära interventioner kanske är ett måste, men just nu känns det som om det är lite trigger-happy bland NATO/FN.

Jag hoppas att jag har fel och att ingen dör, samt att demokratin kommer till i Libyen. Oavsett står hyckleriet kvar. Det hade inte behöva hända om vi reagerat långt innan på ett mycket mer fredligt sätt. Det är min fulla övertygelse.

Konkurrens

2010-01-09T14:51:00.002+01:00

Konkurrens är bra, säger de. Vissa dryftar sig tom att säga att det är svaret på det mesta i vårt samhälle. Inför man bara konkurrens blir allt bättre och billigare. Och ja, marknadsekonomin har gett oss billigare och fler varor. Vissa säger även att konkurrensen leder utvecklingen framåt, genom att företagen satsar pengar på att utveckla produkter som skall sälja bättre. Alltså sånt som vi som konsumenter vill ha.

Jag är helt övertygad om att det mesta av detta också stämmer, men jag tvivlar dock på några antaganden. Det första är vad man lägger i ordet utveckling. Är exempelvis Iphone en utveckling? Är plattTV:n utveckling? Försäljningssuccer visst, men utveckling? Den utveckling som sker idag och drivs av framtida ekonomiska vinster går inte direkt att jämföra med upptäckten av vaccin och potatis, vilket leder mig in på nästa steg av dubier. Drivs verkligen utveckling av människans vilja att vara bäst?

Konkurrensförespråkare menar ofta att utvecklingen skulle näst intill stagnera om inte konkurrensen var den drivande kraften i samhället. Jag undrar jag. Väl medveten om att exempelvis den tekniska utvecklingen av idag sker genom att investerare betalar forskare i hopp om patent och försäljningssuccer, är jag ändå inte övertygad. Jag vill tom påstå att konkurrens kan leda till en sämre utveckling.

Ett exempel från vardagslivet: när jag var 10 år spelade näst intill alla i min klass både basket och fotboll. Det skedde på ett lekfullt sätt där alla fick vara med. Någonstans i tonåren hoppade dock många av för att i 20-års åldern bestå av några få individer. Ord som gemenskap och nöje hade utbytts till utveckling och avbytare. Målet med träningarna var nu primärt att vi skulle bli bättre och vinna matcher. Missade man en träning sågs det med onda ögon. Sorteringen hade börjat.

Här någonstans spricker konkurrenstesen i mina ögon. Ja så klart måste man träna och ligga i om man skall bli en bra fotbollsspelare, men klubben tappade ändå 90 % av sitt spelarunderlag på en väldigt kort tidsperiod. Kan det vara så att större delen av oss inte är speciellt intresserade av att vara bäst utan gör saker för att må bra och ha kul? Tappade man inte perspektivet ifrån vad som egentligen betyder något för människan? Extra märkligt blir det när det resulterade i att de flesta la av med idrott överhuvudtaget och idag sitter med begynnande gubbmagar och hjärtifarkten på ingång? Missade man inte [för att stanna i fotbollskontexten] målet?

Detta är för mig direkt överförbart på konkurrenssamhället. Visst leder konkurrensen till "utveckling", det finns hur många studier som helst som stödjer det. Dock saknar man ofta ett bredare perspektiv i dessa studier. Visst kan vi idag tacka konkurrensen för att vi kan köpa billigare och fler grejer än någonsin, men vi kan likväl tacka konkurrensen för det som på finspråk kallas för externa effekter; klimatkris, försurade vattendrag, fiskdöd, cancer, stress etc. Vissa samhällsdebattörer ger t.o.m. denna konkurrenshets skulden för mellanösternkrigen. Jag vet inte det, men å andra sidan är väl krig i sig en sorts tävling?

Min poäng är att utvecklingen visst sker i konkurrensens namn, men är det inte i många avseenden en ganska kass utveckling? Jag har tidigare i denna blogg gjort en jämförelse mellan dagens samhällsekonomi och droger. Välbefinnande visst, men är inte bieffekterna större än kicken? Jag tror att det hela är ett tankefel, där vi i vårt livspussel inte utgår ifrån basala mänskliga behov som ger oss tillfredställelse utan skapade behov som då gör oss olyckliga när vi inte har uppfyllt dem. Ofta kanske detta till och med är okunskap? Kanske skolan idag skulle satsa på att träna ungdomar i att byta perspektiv?

Gamla ordspråk ger mig ofta en kick i sin enkla visdom [och då tänker jag inte på JC:s "shop til you drop"]. "Resan är målet" är ett sådant. I dag verkar resan allt för ofta bestå av att mer eller mindre vantrivas på ett jobb för att nå sitt mål (pengar). Detta tror inte jag är ett bra sätt att utvecklas. Mår man bra blir man nyfiken på livet och vad jag tror även nyfiken på teknik, sjukvård, skola m.m. Den utveckling som sker genom konkurrens tror jag likväl kan ske genom att vi istället för försäljningsmål satsar på enkla basala mänskliga behov som gör oss lyckliga. Försäljningsmål är inte direkt relaterade till mänsklig nöjdhet.

Avslutningsvis vill jag dra en parallell till mitt musicerande. Jag har för det mesta dragits till mitt övningsrum för att jag tycker att det är kul, en nyfikenhet på om jag kan lära mig svåra trumkomp, hur snabbt jag kan spela. Jag är också mycket av en autodidakt. Även om jag har haft trumlektioner under många år, var det sällan de läxorna jag övade på. Jag hittade istället på egna teknikövningar och vips hade jag spelat knepiga udda taktarter. Hösten 2003 började jag tyvärr på musikhögskolan där jag istället satte fokus på att tävla med de andra trummisarna. Det tog definitivt död på min lust och nyfikenhet kring trumspelet. Målet var förskjutet ifrån vad som gjorde mig lycklig till att istället göra det hela till en tävling. Poängen får ni räkna ut själva.

Vi dövar alla våra problem med droger

2009-11-02T14:34:00.005+01:00

Gör vi?

Nja, kanske inte bokstavligt, men kortsiktiga lösningar som gör att vi mår bättre för en stund verkar vara modellen i vårt samhälle. I det lilla perspektivet kan det vara att vi skänker en femma till en tiggare på sta´n och därmed dövar vårt samvete och intalar oss att vi är goda människor. I själva verket kan vi självklart slänga i en femhundring i den där naggade McDonaldsmuggen utan att tappa ett dugg i livskvalitet.

"Nej, nej, nej, det går inte, jag har lån på huset, barnen behöver blöjor osv. 500 kronor räcker till en bensintank det". Mmm, det räcker också till en vanlig s.k. mysfredag med fläskfilé, lösgodis, chips och bag-in-box. Mys på bara och släng en femma i koppen.

I det stora perspektivet verkar det gå kortare och kortare mellan besöken på behandlingshemmen. För drygt ett år sedan slog finanskrisen anno 2008 igenom. Uppbyggt av en bubbla som åstadkommits genom ofinansierad konsumtion och då främst huslån som inte hade täckning. Det i sig skapat av en historiskt låg räntenivå. Regeringar världen rycker ut för att rädda världen, räntan skjuter i höjden, banker går under. Konsumtionen sjunker, investeringarna står still. Receptet heter då, sänk räntan. Likt en amfetaminpundare skjuter vi i oss en kortsiktig lösning; låna till tillväxten, trots att vi vet vad som kommer sen. Pundaren får abstinens och inbrottsturnéer, samhället bygger återigen upp en bubbla med exakt samma metod som tidigare; billiga lån.

Missbrukaren kan komma ur sitt destruktiva sätt att genom att radikalt förändra sin livsstil och söka långsiktiga lösningar genom att sluta åka berg och dalbana mellan rus och bakrus. Jag ställer mig frågan huruvida samhället skall eftersträva att heja på ett system där vi en mer accelerande takt åker upp och ned i konjunkturernas svängningar? Finns det inte ett alternativ som också ger ett tryggt liv?

Och när kommer överdosen? En missbrukares överdos kan i alla fall ge ett slut på det otäcka medan samhällets överdos i form av recessioner, massarbetslöshet m.m. fortsätter i en oändlig spiral likt en mardröm hos en koma-patient i respirator.

Precis som i missbrukarens fall finns det självklart människor som har vinning av detta och som aldrig behöver bry sig om konjunktursvängningar eller missbrukare som hittas döda i en trappuppgång. Skall de bestämma över oss? Är det okej att langare och drogkungar, oavsett om drogen är amfetamin eller börskurvor, sätter premisserna för livet?

Hur får man egentligen in Wall Street på Betty Ford Center?

Upp och ner i politiken

2009-08-03T12:17:00.006+02:00

En gråtråkig måndag när alla andras semesterar är förbi blir det sen och långsam frukost med lusläsning av pappers-GP och elektroniska lokal- och rikstidningar. Alltid finns det något bland innebandyresultat och börsrapporter som är läsvärt.

Det första jag fastnade för var folkpartiledaren Jan Björklunds uttalande om att han ville införa ett mer kontracykliskt [konjunkturcykler] tänkande när det gäller bidrag till kommunen. I dåliga tider ökar man bidragen och därmed statens utgifter för att bromsa en nedgång i ekonomin. I bra tider gör man tvärtom för att undvika överhettning. Detta kallas Keynesianism, men det ordet är inget som en borgerlig politiker vill ta i sin mun. Det är nämligen starkt förknippat med socialdemokrati. Därför kan man kalla det kontracykliskt agerande istället.

Enligt mig är detta en klart bra idé som inte är svårare att förstå än att man som privatperson sparar pengar när man har över för att kunna ta av när det blir knapert. Exempelvis om tvättmaskinen går sönder, huset behöver dräneras, bilen pajar eller som många upplever idag; du blir arbetslös. När ekonomin går för högtryck är skatteintaget stort och folk har arbete, bidragen till kommunerna kan därmed minska. När ekonomin stannar av ökas istället bidragen för att finansiera ex. socialbidrag, men även se till att skolor kan behålla lärare, vårdcentraler behålla läkare etc. Alltså jämna ut konjunktursvängningar. Det tycker jag är bra. Heja Björklund!

Men, det finns ett stort men här. Inte p.g.a. att jag anser idén är dålig, även om man kan kritisera det för att skapa inflation m.m. Nej invändningen jag har är att det är en Folkpartiledare som står och uttrycker detta. En liberal borde nämligen vara emot att staten gör sådana stora ingrepp i ekonomin. Ekonomin skall enligt en liberal sköta sig självt och liksom Darwins evolutionsteori sortera bort dåliga företag och dåliga organisationsformer i de stålbad som kallas lågkonjunktur. Att förspråka Keynesianism som innebär stora ingrepp, någon kanske skulle kalla det störningar, i ekonomin borde inte vara något som en liberal tar till.

Detta är ju dock inte första gången som jag uppmärksammat det tveksamt liberala i Björklunds politik. Skolpolitiken har stora drag av minskad valfrihet och ganska så ofta rent konservativa för att inte säga reaktionära ingredienser som litteraturkanon och 50-talsdisciplin. Återigen blir jag alltså konfunderad över var den politiska ideologin tagit vägen?

Inte är det bättre på vänsterkanten heller. Sex socialdemokratiska kommunpolitiker skriver i en debattartikel i DN 30/7 att de måste sluta motarbeta friskolor. De syftar på hur friskolor har haft svårt att få tillstånd att starta friskolor då det är kommunen som har sista ordet. Ja motarbeta kanske man inte skall göra, men att fortsatt diskutera och utvärdera detta ändå ganska nya sätt att driva skola måste fortsätta. Debattartikelförfattarna har dock många poänger som att kommunala skolor måsta ta samma ansvar för eleverna och att kommunala skolor inte skall bli räddningsplankor för friskolor som lägger ned. Elevansvaret skall delas lika. Bra så.

Dock tycker jag att det är mycket platt av socialdemokrater att bara lägga sig och acceptera att "Det ideologiska slaget om skolan är vunnet". Tänk att vara politiker och gå in med den inställningen? Det är ju som att vara höjdhoppare och bestämma sig att du inte kommer att kunna hoppa över. Klart att du river.

Vi har i Sverige idag den mest liberala variant av friskola/privatskola i världen. Friskolor får, om det går rätt till, exakt samma finansiering som komunala skolor genom elevpengen. Samtidigt har friskolor många friheter som inte kommunala skolor har när det gäller exempelvis elevintag. Man har inte samma offentlighetsprincip som kommunen vilket ger sämre insyn i verksamhet, ekonomi och drift.

Självklart lever den ideologiska kampen. Mycket är kvar att göra för att säkra att alla kan få en bra skola. Men då kan vi inte ha Socialdemokrater som tycker att det är okej att tjäna [skatte-] pengar på barns utbildning. All eventuell vinst i skolvärlden kan ge ett barn på en annan skola, eller samma skola, en större chans till att nå ett godkändt genom högre lärartäthet, extra undervisning eller en sån enkel sak som en riktig lärobok.

Först när alla barn går ur skolan med minst godkänt i alla ämnen, ja då kan vi kanske börja dela ut vinst. Fast hellre ser jag dock att pengarna går vidare till något annat behov inom välfärden. Hur kan man egentligen motivera att plocka ut vinst inom välfärdssektorn? Finns det inte alltid ett behov av mer vårdplatser, bättre skolor etc.?

Ostrukturerat och knepigt inlägg blev det visst idag. Kontentan är i alla fall att sossarna nu för tiden är liberaler och folkpartiet blandar och ger från både höger och vänster.

"Vem i hela världen kan man lita på" - Mikael Wiehe, Hoola Bandoola Band

Jihad eller Yihaa!?

2009-06-13T16:26:00.002+02:00

Läser idag i GP att Säpo reglebundet tar in muslimer till förhör, eller så kallad dialog. Ingen advokat, inga efternamn på förhörsledarna, inget åtal eller uttalad misstanke. Det skall vara en preventiv åtgärd för att de unga muslimerna inte skall utvecklas till terrorister. Enbart religiös tillhörighet är alltså en orsak för att misstänkliggöra ungdomar. Låt mig förklara hur dumt detta är.

1. Ok, hur många terrordåd har egentligen begåtts i Islams namn i vår del av världen? Jag räknar till inga. Bombningarna i Londons tunnelbana var det engelska medborgare som gjorde. ETA är vad jag vet spanjorer, IRA irländare, Bader-Meinhof tyskar, Höger liksom vänsterextremister i Sverige allt som oftast "svenskar" uppfödda i radhus osv.

2. Att misstänkliggöra och skapa distans till en specifik folkgrupp brukar vara ett ganska bra recept på att bygga upp motsättningar och i förlängningen terrordåd. 9/11 någon?

3. Vi har idag i Sverige en utbredd organiserad brottlighet som är faktisk, påtaglig och inget eventuellt framtidshot. Kanske borde Säpo lägga - för att vara populistisk - våra skattepengar på att bekämpa nuet istället för att smeka det stora landet i väst medhårs i sann Mcarthy-anda.

4. Åsiktsregistering är vad jag vet förbjudet i länder som kallar sig demokratier.

5. Religionsfrihet är en grundpelare i just det samma.

6. Vad tror man att man skall åstadkomma? Och hur? 24/7-bevakning på alla misstänkta terrorister (det bor närmare en halv miljon muslimer i Sverige)?

IPRED, FRA, Säpo, videoövervakning, uttökat gränsskydd kring EU, högerextrema vindar i EU-valet....utvecklingen är ganska tydlig. Och skrämmande. Från att vi globalt sett länge blivit mer och mer öppna ser vi allt större och oftare tecken på protektionism och rädsla, ekonomiskt som säkerhetspolitiskt. Underblåst av politiker som spelar på populism och ser karriären och framtida röster som viktigare än ideologisk övertygelse är det en bomb som är riktigt otäck.

Aldrig mer sas det efter andra världskriget. Sen dess har vi haft etniska och politiska rensningar i Kosovo, Rwanda, Kambodja, Chile m.fl. Och nu vetta fan om inte muslimerna har fått ta över judarnas roll som slagpåse. Stjärnan på armen känns inte så väldigt långt borta när Säpo leker Gestapo eller om det är CIA. Eller kanske är det stjärnan i klassen när det gäller underättelsetjänst; Stasi som är den våta drömmen i de hemliga korridorerna?

För att sätta saken i perspektiv. Häpnadsväckande 1,2 miljoner människor dog 2008 i trafikolyckor globalt sett, ett irakiskt barn dör var femte minut pga av kriget (UNICEF), 16 000 barn dör varje dag av svält, 1500 personer begår självmord i Sverige varje år osv. Och Säpo jagar terrorister i ett land som har samma hotbild som en myrslok i en myrstack.

Mitt recept om det nu är muslimer man är rädd för. Sparka hela Säpo och anställ bara muslimer. Garanterat terrorfritt från Al- Quaida o co. Men däremot skulle nog landet i väst komma som ett brev på posten. Fast det är ju inte terrorism, det är ju demokratiska mord i förebyggande syfte. Döda hundratusen och rädda en.

Sammanfattningsvis, av de skallande rop som kan skrikas är jag faktiskt mer rädd för Yihaaa!! än Jihad!

(Förresten, hur var det när kungen och Bosse Ringström blev tårtade, Anna Lindh blev mördad, Åklagare Barbro Jönsson fick sin brevlåda bortsprängd, krögarfamiljen som vittnade mot Bandidos fick sin bil utbränd? Var det militanta muslimer? Hade Säpo konferens då?)

All makt åt folket

2009-04-17T22:02:00.004+02:00

Jo, jag är också tvungen att lägga mig i piratebaydomen.

Pirate Bays starka män, eller vad de nu kallas, åkte alltså dit så det small om det i dagens domslut i tingsrätten. En juridisk skandal om du frågar mig. Att tillhandahålla sätt att dela information kan inte vara ett brott om vi skall kalla oss själva en rättsstat. Oavsett om man tjänar pengar på det. Oavsett om informationen som sprids är upphovsrättsskyddad. Pirate Bay har aldrig aktivt lagt upp upphovsrättsskyddad information - därför kan de inte dömas.

Att detta fall kommer att överklagas och i slutändan bli till ett prejudikat råder ingen tvekan om. Dock råder det tvekan om den dömande makten har förståelse för hur lagar i en demokrati skapas. Något som mina gymnasie-elever förstått fullt ut och inte är alls krångligt.

Demokrati bygger på att makt utgår från folket, oftast genom valda representanter. De skall alltid stifta lagar i de röstandes intresse och överensstämma med den rådande normen. Tycker folket att det är fel att mörda, ja då skall lagen också visa det. Tycker folk att det är rätt att ladda ned musik och film, ja då skall lagen också tycka det. Annars överensstämmer inte lag med norm vilket leder till misstro för systemet och i nedladdningsfallet ingen respekt för lagarna. Lagen blir helt enkelt meningslös och odemokratisk produkt.

Den illegala nedladdningen är ett väldigt tydligt exempel på ett system som inte stöds av folket. Vi kan stifta hur måga lagar vi vill - finns det inget folkligt stöd, eller förståelse, så kommer vi inte att följa dem. Lagen står aldrig över folket, folket skall vara lagen.

Personligen laddar jag inte ned då jag tycker att upphovsrätt är något som kan vara bra och att det inte är någon större skillnad på fysiska varor eller ljudande inspelningar. Med tjänster som Spotify ser jag inte heller någon större anledning till det. Ett sunt intag av film borde inte generera några större utlägg heller så jag tycker många argument för fildelning ligger på pubertal nivå. Dock så spelar det ingen roll vad jag tycker. Tycker den stora massan att det är okej så får jag acceptera det, precis som skattefifflare borde acceptera att det är ett demokratiskt beslut att betala skatt. I demokratin kan aldrig alla vara helt nöjda, men alternativet stavas instabilitet eller diktatur.

En mer oroväckande aspekt av det hela än att folk möjligtvis laddar ned lite mindre film är en påtaglig inskränkning av det fria ordet. Aldrig har det funnits enklare sätt att uttrycka sig och teoretiskt sett nå hela världen för att skapa opinion än idag, något som är den själva kontrollerande funktionen för att en demokrati skall fortleva. Finns det så kallat demokratiskt underskott i beslut, alltså att besluten inte lyder normen, kan vi sprida den informationen och skapa en motopinion med - som det brukar heta när 50talister skriver - "några knapptryckningar". IPRED, FRA och de integritetsbgränsande diskussioner som förs på EU-nivå är skrämmande likt åsiktsregistrering, upprivande av brevhemlighet, censur m.m. Allt för att en liten klick skall tjäna pengar?

Hur mycket film- och musikindustrin än säger sig förlora på illegal nedladdning så är det ändå en droppe i havet jämfört med att inskränka på demokratiska rättigheter och gå emot folkets vilja. Detta måste vara en produkt av en stark lobbyorganisation som har lätt att nå fram med sitt budskap i en värld där det yttersta värdet går att räkna i kronor och ören. En värld där helhetsperspektivet sällan förekommer. En värld där det går att köpa sig till åsikter genom något så enkelt som en bjudlunch och en stund i bastun. För det ÄR mycket pengar som "förloras", fast pengarna försvinner ju inte, de används på andra sätt i samhällsekonomin. Det spelar alltså ingen roll i helhetsperspektivet. Det vet också mina gymnasieelever. Man allokerar resurser som det så fint heter, pengarna gör nytta någon annanstans. Det brukar vara marknadsekonomer gilla. Alltså är det svårt att förstå hur pro-marknadsekonomipolitiker kan bry sig?

Men helhetsperpspektiv har aldrig varit maktens mäns grej. Satsa på bilismen så folk blir feta och blir i fysiskt dåligt skick. Klaga samtidigt på att sjukvården kostar mycket. Lägg en kvadriljon på att bygga en tunnel under Göta Älv, istället för att locka till samåkning (någon som kommer ihåg det ordet) som vi tom sparar pengar på. Tom journalister som Jan Guillou (Åh sicket svårstavat hittepånamn) som säger sig slåss för det fria ordet skriver på petitioner och anmäler folk för att laddat ned filer. Men det är väl lätt att vara idealist när det inte är ens egen inkomst som drabbas? Klart Jan vill tjäna sin hundrade miljon. Demokratin överlever väl ändå?

Eller?

Veckans lantis

2009-03-23T21:25:00.002+01:00

It´s alive! Så, då var det avklarat.

Veckans lantis i DN är denna vecka Mikael Wiehe. Han bor i Malmö. Mitt i stan för att vara exakt. Sist jag läste var det Lasse Kronér som var veckans lantis. Han bor i Göteborg. Ironi tror jag, men jag är inte riktigt säker. Nog för att DN personifierar ett navelskåderi och etnocentrism som vi inte sett sen kolonialatiden, men detta är nog ändå för mycket t.o.m. för DN. Men, jag är inte säker.

Jag har länge funderat på vad det är som gör att storstäder drar till sig människor och även företag. Ja, ja, stort utbud, spännande människor bla bla bla. Men ser ändå inte de flesta människorna i detta avlånga land på let´s dance och schlagerfestivalen oavsett om de bor i Stockholm eller Gnesta. Äter inte de allra flesta Grillad biff och potatisgratäng på krogen? Och framför allt, heter inte klädaffären JC/HM/Åhlens och mataffären ICA/Konsum/Willys överallt? Är det inte bara en väl utbyggd kollektiv livslögn att storstadsmänniskor skulle vara intressantare? Jag är då inte direkt intressant i alla fall. Handlar på ICA, ser på TV tre timmar om dagen (lätt), går på museum tre gånger per år.

Vad är det då som drar? Är det museérna som ingen förutom turisterna går på? Är det de dyrare matpriserna, de dyrare hyrorna, tiden i bilkön, avsaknad av natur? (Djurgården och Delsjön är inte natur)

Idag gick jag i Änggårdsbergen, ett "natur"-område i Göteborg som ändå hade den där tystnadskänslan som en skog ger. -Vad jag saknar detta, tänkte jag. Tystnaden. Lugnet. Fast när jag lyssnade var det ju inte direkt tyst. Nog hörde jag trafikledens brus, om än mer dämpat än vanligt. Bara det att jag är van att alltid höra stadens förorenade akustik. Nå väl, skönt var det i vårsolens glans. Och än en gång var jag fast i existensiella tankar. Om jag nu mår så här bra av att gå i naturen, varför krångla till det? Eller är det bara för att jag inte har möjligheten lättillgänglig varje dag som jag tänker så här? Är gräset grönare...?

Veckans lantis, är det jag?

Naturligt är konstigt

2008-11-24T22:13:00.003+01:00

Har ni sett debatten om alla möjliga sorters märkningar på miljövänliga varor? EU-blommor, kravmärken, rödlistad fisk, svanar, grodor, troll m.m. (Nja kanske inte troll) Har ni också sett hur alla affärer nu trycker på miljön för att vi skall känna oss duktiga? Coop har t.ex. en summering längst ned på kvittot där det står hur många miljövänliga varor vi köpt.

Jag funderar lite på varför det är så att vi skall skilja ut det ekologiska och miljövänliga från det andra. Borde det inte istället vara så att man skiljer ut o varnar för varor som är fulla av gift, tillsatser, har rest hundratals mil, är producerade av arbetare som knappt tjänar någonting under dåliga förhållanden? Vem behöver veta att en banan är ekologisk egentligen? Är det någon som vill veta hur man undviker varor som är schysst tillverkade?

Detta tänkande harmonierar med det som kallas miljöbil. Skrattretande egentligen. Hur kan en bil vara miljövänlig? Att det dessutom är subventionerat är lite märkligt i mina ögon. Nog för att det är bättre att folk köper "miljö"-bilar än stadsjeepar, men problemet ligger väl inte direkt där, eller? En suv som bara körs när det verkligen behövs är t.ex. så klart fantastiskt mycket miljövänligare än en "miljö"-bil som åker många mil om dagen. Skulle inte Regeringen istället ge bort lite cyklar till folk som valde ett helt miljövänligt alternativ? Vi har även en faktor att räkna med att tillverkningen av en ny bil producerar extremt mycket utsläpp. Stålverken är exempelvis en av de största bovarna till utsläpp av växthusgaser. Då kan det t.o.m. vara så att för miljöns bästa skulle det vara bättre att åka runt i sin gamla Volvo.

Kan vi inte istället från och med nu kalla saker för sina rätta namn? En "ekologisk" banan behöver inga epitet, det är helt enkelt en banan såsom den är skapad av gud, big bang eller vilken skapelseberättelse som är din påse. Det är helt enkelt själva konstitutionen av en banan, inget mer - inget mindre.Vad som idag är en "vanlig" banan skall förslagsvis kallas för; "hårt besprutad banan producerad under odrägliga förhållanden".

- Men nu tar han väl i, kanske ni tänker? Börjar det inte lukta maskrosvin och 70-tal? Detta är dock inget som är varken en vänster- eller miljöradikal åsikt utan faktiskt snarast en marknadsliberal åsikt. Fri konkurrens bygger nämligen på rättvis konkurrens och att kunden skall ha all information tillgänglig för att kunna göra ett rationellt val. Idag är det inte så, men märkningen av det ekologiska är ett försök att åskådliggöra det. Jag tycker alltså att det är att angripa problemet från fel håll. Jag förutsätter att mat skall vara obesprutad och att arbetare har det schysst, allt annat är knasigt, därför behöver jag ingen märkning. Har det dock tillsats gifter och annat, ja då vill jag veta det. Gärna med en döskalle eller blinkande röda lampor.

Idag är "miljövänligt" ett alternativ, något utanför det vanliga. Jag frågar mig; när blev det naturliga det konstiga?

SD har lyckats

2008-11-23T18:39:00.002+01:00

I opinionsundersökningar och de efterföljande kommentarerna har det ojats om Sverigedemokraternas framfart de senaste tre månaderna. En del tror att partiet kommer in i riksdagen nästa val på bekostnad av Kristdemokraterna, och det tycks o tänks vad det skulle innebära. Jag undrar om det skulle göra så stor skillnad? Vi har ju redan Sverigedemokraternas åsikter på regeringsposition.

Ja hur skall man annars tolka Moderaternas utspel om att invandrare skall skriva ett kontakt med svenska staten för att de skall veta "vad som gäller i Sverige" och vad som är "svenska regerl o värderingar". Sköter man inte detta skall bidrag och annat dras ned. Detta syftar bl.a. på den svenska jämställdheten. (GP)

Detta utspel väcker massa frågor hos mig, frågetecknen kommer här att staplas på rad:

1. Varför skall bara invandrare skriva på detta avtal? Har Schlingmann varit på en "svensk" arbetsplats och konstaterat att allt är så himla jämställt pga att det bara jobbar "svenskar" där? (Och hur kan han som själv företräder ett parti som ökat inkomstklyftorna kapitalt överhuvudtaget ta ordet jämställt i sin mun?) Är svenskar ett übermensch där alla har samma värderingar som alla kan skriva under på? Vad händer om en arbetslös "svensk" och en arbetslös invandrare begår samma ojämlika handling. Skall svensken behålla socialbidraget, men invandraren förlora sitt. I Sydafrika kallades detta apartheid, i USA raslagar och i Tyskland Nazism. I Sverige heter det tydligen moderat partipolitik.

2. Vad fan är "svenska värderingar"? Att stå i kö och inte förhäva sig? Vilka regler är det som invandrare bryter emot som alla svenskar är så duktiga på? Inte är det exempelvis att visa hänsyn för äldre, eller snarare; det är i en kollektivstrafikskontext en nutida typiskt svensk värdering att inte säga tack, hej hålla upp dörren samt att tränga sig före. Är det de "svenska" värderingarna som Schlingmann saknar hos den nyanlände Somaliern? Jag tycker att de flesta invandrare lyckas bra att efter något år att vara minst lika otacksamma för det svenska trygghetssystemet som svenskarna själva. Många invandrare slutar att säga hej till folk de inte känner, precis som vi svenskar, efter några år. Många lär sig till och med den svåra konsten att prata skit bakom ryggen i stället för att bli förbannad o rensa luften med en gång - precis som vi svenskar.

3. Vem skall kontrollera att värderingarna inte bryts? Jag vet till exempel att jag själv inte har någon större lust att åka till Thailand, det har ju de flesta svenskar har jag förstått(?). Än har jag inte åkt dit. Men jag kanske skall förlora min möjlighet till allehanda bidrag då ja ginte tänker tvättäkta "svenskt" här? Och "Per Schlingmann", kan man verkligen heta så o bo i Sverige? "Per" med "e" är ju en tysk eller norsk stavning och "Schlingmann" lyser ju germanskt blod om någonting. Nån slags indragning av den moderate pressekreterarens välfärd måste ju det vara värt, för det känns inte riktigt "svenskt"? Kanske han behöver gå på kvällskurs i tacoätning på fredagar. Det är ju "svenskt" om nånting.

Hur som helst står det väldigt klart att Sverigedemokraterna firar med saft o tårta, kanske på någon restaurang hos det "svenska"IKEA (som för övrigt ägs av holländsk stiftelse och grundades av en skattesmitare som gärna bor i sverige, men inte så gärna skattar här; ungefär vad jag uppfattar som Sverigedemokraternas uppfattning av en invandrare. Bra ironi?) Moderaterna har nu lyft in Sverigedmokraternas politik utan att ens linda in det i någon slags intergrationskontext. Nej nu ger man SD rätt och säger rätt ut att vi svenskar är lite bättre än invandrarna och att de inte ska komma hit och förstöra vår fina moral som är helt unik för Sverige och alla är överens om. Jag mår illa!

Jag tycker Sverige är ett sjukt bra land att bo i. Jag gillar verkligen det svenska trygghetssystemet (nja, som det var en gång i alla fall). Jag gillar att vi som bor inom detta land är relativt trygga och kan säga och göra vad vi vill. Jag gillar naturen. Jag gillar typiskt svensk mat. Jag har starka känslor för min hembygd och de rötter jag har där. MEN, inte känner jag någon större sympati med en Torbjörn än en Achmed om de beter sig lika illa. Inte tror jag att svenskar är snällare eller elakare än några andra människor. Jag har mött de värsta svin som hetat både Mustafa och Leif. Jag har kramat både kroater och gotlänningar.

Vi vill så gärna tro att vi är bättre än andra och det är inget konstigt med det, så funkar vi. Men ofta har vi en allt för positiv bild av oss själva och tillskriver allt för mycket negativa gruppegenskaper till andra grupper. Känner du några svenskar som du tycker är idioter? Är du då en idiot?

Avslutningsvis, varför heter hustrumisshandel när vi pratar om invandrare "deras kultur är sådan" medan hustrumisshandel i Sverige (13 900 anmälda fall 2003, mörkertalet är så klart större) snare benämns som individuella egenskaper hos misshandlaren? Tänk på den och heja Sverige!

The bigger the better?

2008-11-17T13:31:00.004+01:00

Idag ska vi prata storlek, hur man eventuellt gör saker större och om det är så himla bra. De som hoppats på något smaskigt om manliga fortplantningsorgan blir tyvärr besvikna; ämnet är tillväxt relaterat till livet.

Tidningarna skriver idag om en negativ tillväxt i år pga av rådande konjunktur och finanskris. (GP) Jag måste erkänna att jag inte fattar vad tillväxt är till för, eller snarare vart tar den vägen och vem blir lycklig av den? En del likställer tillväxt med ökad välfärd. Jag undrar; på vilka grunder? Vi har haft en sjukt bra tillväxtkurva de senaste åren; folk jobbar mer än någonsin. Men är det verkligen livet på en pinne att jobba 40 timmar i veckan för att kunna spendera helgen på valfritt köpcenter? Kan det vara så att det är en bidragande orsak till att Danmark alltid hamnar ovanför Sverige i lyckoindex just för att de har 37 timmars arbetsvecka mot Sveriges 40? Faktum är att Danskar enligt en brittisk undersökning är lyckligast i världen. (SVD)

Jag är inte dummare än att jag förstår korrelationen mellan ekonomi-jobb-skatteintäkter, men ibland undrar jag om gemene man verkligen får tillgång till den heliga tillväxtkurvan? Ett exempel är hur bonusar och chefslöner går upp något kapitalt i goda tider, medan reallöner för arbetare snarare pga inflationen ligger still. I sämre tider får vi så klart en högre arbetslöshet vilket är hemskt för de som förlorar jobbet. Jag funderar lite på om det verkligen behöver vara så?

I ren solidariskt anda anser jag att man allt oftare istället för att sparka folk borde dela på de jobb som finns; alltså gå ned i arbetstid. Jag är helt övertygad om att många är indoktrinerade i ekonomiska måsten som gör att de åtta timmarna och heltidslönen sitter bergfast, man kan inte se ett annat sätt hur livet skulle kunna gå till. Samtidigt är jag klart medveten om att många lågavlönade i realiteten inte har möjlighet att gå ned i arbetstid och ändå lever på marginalen. De jag pratar om är snarare den gigantiska medelklassen som i expressfart stressar och äter sig mot en framtid på intensivvården för hjärt-/kärlsjukdomar utan att verka tycka om sitt liv för det.

När jag växte upp var det många föräldrar (främst mammor) som självvalt jobbade deltid. Nu undrar jag - eftersom tillväxten sen dess varit enorm - varför kan man inte göra det idag? Vad har tillväxten gjort för oss om vi måste jobba mer och må sämre? Om jag ska fortsätta på "det var bättre förr" -spåret (bloggens namn måste ju göra skäl för sig) har jag en fråga på vilket sätt det är bättre med köpcenter där man i och för sig kan köpa trumpeter, trattkantareller och torrjäst på samma plats, men saknar allt vad mysighet och kärlek är, än att ha en affär på cykelavstånd där allt man behöver för vardagen finns. I det området jag bor fanns det förr en fruktaffär, fiskaffär, bageri, ett mindre ICA, klädaffär (nåja) m.m. På vilket sätt är det bättre idag när jag ska åka till Mammons tempel för att möta kass service, okunskap och bulkvaror? Är det billigare, och i så fall; hur kunde min halvtidsarbetande mamma då få ihop det?

Utveckling och tillväxt är honnörsord i alla styrelserum oavsett om det är aktiebolag, skolstyrelser eller kommunala styrelser. I det senare finns en påtagligt destruktiv tillväxthets som min bror gjorde mig påmind om när jag var uppe och hälsade på honom i Mora. Den finns dock även i min hemkommun Arvika och säkert på andra småorter. Båda dessa städer är små pittoreska städer som ligger naturskönt vid en stor sjö mitt ute i skogen. Kulturlivet är starkt med historiska referenser som Zorn respektive Rackenkonstnärerna och det hela konstitueras snarast av det lilla och mysiga. Min bror berättade dock om hur svårt det är för de styrande att förstå detta. Utvecklingen ska ske genom att fler skall flytta till kommunen, bostäder skall byggas i rena miljonprogramsfarten och det skall finnas högskolor med utbildning på distans, shoppingcentrum m.m. Kommunen skall helt enkelt bli större, för det är bra. Punkt.

Jag tror att man ofta skjuter sig själv i foten här. Utveckling är väl oftast ett positivt ord, men om det sker på bekostnad av det som faktiskt är kärnan i orten eller verksamheten är jag mindre imponerad. I Arvika har man lyckats döda innerstaden (och för den delen all affärsverksamhet på bygden likväl) genom att bygga ett fruktansvärt fult Konsum/ICAkomplex strax utanför själva shoppingstråken. Tidigare fanns det åtminstone åtta rejäla (inga halvdana närlivs) mataffärer i själva tätorten + jag vet inte hur många lanthandlar, men nu finns det endast i stort sett dessa två. Oligopol kallas det på ekonomispråk vilket innebär att man knappast konkurrerar med varken service eller pris. Vem tjänade på detta undrar jag? Inte är det de butiksägare i sta´n som en efter en sätter utförsäljningslappen på dörren pga noll genomströmning av folk. Inte kan det vara kunderna som nu har två istället för åtta mataffärer att välja på. Och inte vann Arvika Stad på att hälften av butikerna i en tidigare levande stadskärna nu är prydda av brun wellpapp där orden "affärslokal uthyres" står att läsa.

Jag har tidigare varit inne på att det kan vara unikt att vara liten och att det är just det som är det speciella. Visst är det gôtt med en riktigt saftig miljarddollars Hollywoodfilm ibland, men frågan är om filmer som "Hästmannen" eller "Plötsligt i Vinslöv" rent av blivit sämre om det smaskats på med en häftig budget? Ibland leder sk tillväxt snarare till en utväxt. En stinkande gråbrungrön koloss till utväxt som alla tycker är ful, ingen mår bra av och likt en cancersvulst äter upp resten av samhällskroppen.

Kanske kan det i framtiden finnas plats för det lilla och charmiga. Kanske att kvalitet och charm kommer att stå framför effektivitet och mängd.

Avslutningsvis; fult, knyckligt, lite småbrändt men hembakat bröd är alltid godare än industribakat perfekt format bröd. Och dessutom billigare. Tänk på den så hörs vi!

Heja finanskrisen!!

2008-10-28T23:43:00.004+01:00

- Äntligen finanskris! Tänk att jag skulle få vara med om något så härligt? Man är ju ändå lyckligt lottad.

Och vem f-n blir glad av den här sörjan, kanske de flesta tänker och de som satsat alla sina pensionspengar i någon smaskig "vinst varje gång, fast inte alltid, eller förresten ingen vidare vinst alls faktiskt-fond" har väl redan ringt mentalsjukhuset. Mm, ja ingen blir så klart speciellt glad av arbetslöshet eller bortspekulerade pensioner, men det finns faktiskt de som ser på detta spektakel med en viss [skade-] glädje. Inbitna marxister ser hur kapitalismens fall kommit precis som den skäggige tysken faktiskt förutspådde, även om regeringar världen över i en slags konstgjord andning försöker rädda systemet och vem vet det kanske lyckas? Ironin är i alla fall på 90talsnivå när regeringarna försöker rädda ett kapitalistiskt system genom klockren vänsterpolitik exempelvis i förstatligandet av banker och överhuvudtaget staten som den store fadern. Men det kanske krävs en nörd som mig för att tycka att det är roligt.

Förhoppningen finns dock att vi får en grundläggande reformering av vårt finanssystem, vilket jag hoppas smittar av sig i en upplyst värld där ädlare värden än kvartalsvinster uppskattas. Tvära kast till någon slags global vänsterpolitik kan nog de inbitna marxisterna se sig om efter, men jag hoppas iaf på ett gemensamt ansvar för exempelvis pensionspengar och ja, varför inte arbetsmarknaden?

En annan som jublar över finanskrisen är moder jord, eller åtminstone gjorde ett tag. Den så kallade recessionen gjorde att vi slutade åka bil till postlådan och nöjde oss med 42" plattTV istället för 60", vilket gjorde att slitaget på jorden minskade en aning. Nu är det dock andra bullar som bakas. Lillmussolini nere i Italien har inte bara lyckats skaffa sig amnesti för tidigare begågna brott (bl.a. korrumperat rättsväsendet) och drivit igenom en hetsjakt på bl.a. romer (romska barn tvingas lämna fingeravtryck och romerna kallas för "ondskans armé") - nej nu är det dags att tänja på miljögränserna när bankvärlden har knasat till det. Tyvärr är det inget unikt för nyfaschismens frontfigur. Stena Line gick härom veckan ut med att de skall gå tillbaka till en smutsigare (och billigare) olja som innehåller mycket mer svavel. Stena Line? Som gick 540 miljoner kr i vinst 2006? SAS började nyss gnälla om att de inte ville vara med i handeln med utsläppsrätter. Men buhu. Stackars.

Tydligen finns det inga skrupler när det gäller att tjäna kosing om nu någon trodde det? Därför säger jag; heja finanskrisen. Krisa på så det inte längre finns några pengar kvar. Låt oss slippa kvartalsrapporter, A-Ekonomi och Anders Borg. Förbjud omvärldsanalyser, slipsar och veckans aktietips i GP. Gör någonting för någon som inte du vinner på. Sundström summerar klockrent - skit på er! ekonominyheterna

Rapport från skolan

2008-10-08T17:40:00.003+02:00

På sista tiden har jag varit och gjort min slutpraktik på lärarutbildningen. Härligt trött i huvudet och en lite plågsam ambivalens vad gäller yrkesval. Det är fruktansvärt roligt när det är roligt, men fruktansvärt jobbigt när det är jobbigt. Nå väl, bidar man sin tid så brukar livets stigar förgrena sig rätt så naturligt. Tanken på att ha utbildat mig i 5½ år (6½ med folkhögskola) för att kvalificera mig för ett ganska lågavlönat jobb som jag kanske inte vill ha är dock inte så jätterolig.

Hur som helst så får man ganska många intryck från elever och skolvärlden, på både gott och ont. Här kommer några reflektioner av några av mina intryck.

Gott: Eleverna är väl medvetna om klimatkriser och vill förändra världen till det bättre.
Ont: Eleverna har en förhållning till konsumtion som en tillväxtfanatiker à la slit-o-släng skulle jubla över. Helhetsperspektivet saknas alltså. Den direkta och avgörande kopplingen konsumtion-energi-klimat sitter inte i ryggmärgen.

Gott: Det finns fler kompetenta lärare än vad media och politiska lobbyister vill få det till. De flesta lärare jag mött jobbar stenhårt.
Ont: Vissa lärare är stagnerade stofiler som genom åren mest utvecklat kompetens i att klaga och gnälla.

Gott: Det finns elever som säger tack, förlåt, håller upp dörren m.m.
Ont: Det borde vara alla.

Gott: Elever har stor behållning av att läsa böcker.
Ont: Man måste tvinga dem.

Det sistnämnda här är ganska intressant. Det klagas ju med rätta en hel del på ungdomars taskiga läs- o skrivförmåga. På min praktikplats gör de därför ett pilotprojekt där de mätt gymnasiets förstaårselevers läs o skrivförmåga vid skolstart, vilket tydligen var ganska så kasst. Nu har eleverna i uppgift att läsa [minst] 100 sidor i valfri skönlitteratur per vecka som de själva rapporterar och kollas av på svensktimmarna. Efter att år skall sedan läsabarheten testas igen.

Det fantastiska är att alla elever läser sina böcker och verkligen vill läsa, även de som inte läst många meningar i en skönlitteratur bok sedan de läste Pannkakstårtan på förskolan. Läs o skrivförmågan är så fruktansvärt viktig vad gäller lärande att jag såg detta som något mycket positivt, även om det kommer alldeles för sent så klart. De flesta elever skulle nog ha nytta av att läsa mycket mer i tidiga åldrar.

Utan ett brett språk med många synonymer är det nämligen stört omöjligt att tänka abstrakt och kunna reflektera. En reflektion kring något skulle man kunna kalla ett inre samtal med sig själv. Om det här samtalet då begränsas av ett taskigt språk blir således reflektionen mer ensidig. Att läsa böcker är också ett sätt att träna och underhålla fantasin. Man skulle förenklat kunna säga att en bok inte blir roligare än vad läsaren gör den till. Fast visst finns det riktigt tråkiga böcker. Poängen är dock att när du utvecklar fantasin och stärker förmågan att göra något så abstrakt som bokstäver och meningssbyggnad till något roligt eller till och med fantastiskt - ja då har du mycket vunnet vad gäller att lära dig abstrakta saker. Har man svårt att föreställa sig saker, ja då är det väldigt svårt att exempelvis jobba med problemlösning. Att tänka ut lösningar kräver fantasi och då tror jag att böcker och överhuvudtaget lekar och övningar som inte ger färdiga lösningar och intryck är en väldigt bra träning för detta.

Till sist: bambamaten är grym, och dessutom gratis ; )

Sanning men ingen konskevens?

2008-09-27T22:40:00.003+02:00

Finanskriser, bankrutter (i ordets rätta bemärkelse), börsras, räntehöjningar....ja vi har verkligen kunnat frossa i ekonomisk misär de senaste dagarna. En bostadsbubbla och en säkerhet som liknar Ladas krockskydd verkar vara några orsaker. Men framför allt så verkar det vara giriga kvartalskapitalister* som spekulerat bort folks pensioner och bostäder i jakt på snabba pengar.

Idag stod det att läsa att chefsekonomen på SEB, Robert Bergqvist tycker att riksbanken skall pumpa in pengar i de svenska bankerna för att inte vi skall få en mycket allvarlig finanskris med bl.a. bolåneräntor som är skyhöga. (GP) USA:s regering har tidigare köpt upp finansinstitut och vill nu pumpa ut 700 miljarder dollar av skattebetalarnas pengar för att rädda situationen. 700 miljarder dollar?? Det är som ett mindre lands BNP.

Detta gör mig mycket fundersam. Vad har egentligen banker för ansvar idag? Enligt mig har alla banker lånat ut fantasisummor till människor som inte har någon värre ekonomisk trygghet vilket [delvis] gjort att vi har en bostadsmarknad idag som är absurd. Visst får man ha en egen hjärna att tänka med som konsument och låntagare, men när bankerna exempelvis vill att alla skall ha en ekonomisk rådgivare, då tänker i alla fall jag att det borde betyda något bra för mig som kund; en rådgivare som ger mig goda råd i att vara lite försiktig osv. Skräckhistorier om provisionskåta banktjänstemän som lurat bort gamla folks pension för att de gav råd om en "säker" aktieinvestering gör mig väldigt skeptisk till denna rådgivning och rent av förbannad. Precis som i allt annat spel så ska man inte spekulera i aktier om man inte har råd att förlora, men det är inget som dessa pensionärer fick veta. ITbubblans implodering gav många sådana offer. Nu har vi banker som spekulerat i affärer som gått åt pipan och byggt en minst lika stor bubbla som ITbubblan (10 år senare, och by the way, 20 år efter förra fastighetsbubblan).

Min fråga är; har inte banker något ansvar? Utnyttjar de cyniskt det faktum att vår värld är uppbyggd kring dem och att även om de är helt talanglösa på vad de gör så kommer pappa staten o räddar dem? Hur skall man annars tolka att människor och företag som åstadkommit miljarder människor ett sämre liv, förlorade jobb, lägre pension inte ens blir åtalade för tjänstefel utan istället som ovan nämnde Bergqvist har mage att tycka att Riksbanken måste agera. Vilken annan bransch fungerar så?

Tänk om man som en jämförelse hade en grävmaskinsfirma som skall gräva ett dike. Det skall vara 100 meter långt o ligga till öster om din kunds tomt. Jag tar betalt i förskott. Jag åker ut till tomten och gissar vart öst är, gräver lika länge som jag gjorde förra gången för det funkade sist, men tyvärr råkar jag visst gräva ett 150 meter långt dike och riva upp en kraftledningskabel väst om tomten. Då ringer jag till kunden o säger, hoppsan, så kan det gå! Diket måste dock fyllas i, men det tänker jag inte göra själv utan jag ringer till kommunen och ber att de får komma och fylla i diket och laga kraftledningen för skattebetalarnas pengar. Jag går hem med förskottsbetald faktura. Det är vad som sker i bankvärlden idag. Kapitalismens högborg vill alltså att vi skall införa socialism och att alla skall betala när de klantar till det.

Hur lätt är det inte att bedriva företag om man aldrig behöver ta konsekvenser? Och framför allt, hur lätt är det inte att ta risker med andras pengar om man aldrig behöver se dem i ögonen och har allt att vinna vad gäller provision på aktieaffärer?

ITbubblans stora förlorare var vanligt folk som förlorade pensionspengar och besparingar. Samma sak händer nu, knappt tio år senare. Och dessförinnan var det fastighetskrisen på tidigt nittiotal. Alltså, historien upprepar sig. Lär man sig ingenting? Är man helt dum i huvudet? Och varför tolerera vi det gång på gång? Skall verkligen ett gäng snorvalpar få leka bort våra pengar ostraffat?

Jag vet i alla fall att jag inte litar en sekund på så kallade ekonomiska rådgivare och kommer aldrig att gå med på placera mina besparingar i någon "etisk" (yeah right?!) fond hur mycket de än babblar om högrisk och lågrisk, bundna och obundna, värdepapper hit och dit. Jag kommer heller aldrig att låna upp mig till marginalen. Och, får jag någonsin pengar så kommer jag att investera dem 100 % i guld, konst eller något annat som faktiskt har klarat alla kriser.

Fast vem lurar jag? Kommer jag någonsin få pengar kommer jag att köpa mig ett hus på landet, en musikstudio och en bra kaffemaskin. O skulle det bli något över skulle jag nog låna ut dem till någon. Gratis, räntefritt, free of charge och framför allt humant. In your face monopolgubbe!

Muslimerna har rätt. Bankväsendet är djävulens verk.

*Kvartalskapitalist = människa [finns inga säkra bevis på detta, men de har i alla fall upprätt gång och tummar. Hjärnvolymen är dock klart mindre än homo sapiens, vilket vägs upp av fantastiskt vassa armbågar] som saknar förmåga att ekonomiskt tänka längre än nästa kvartalsrapport.

Hårdare krav på arbetslösa

2008-09-11T15:53:00.005+02:00

Ytterligare krav på arbetslösa har nu ställts från regeringen. (ps) Tidigare har det sagts att arbetslösa måste vara beredda att flytta om det erbjuds jobb på annat håll oavsett om det sociala nätverket finns på den ort du bor på etc. Det nya är nu att man skall jobba för att få sin arbetslöshetssersättning. Exempelvis ska du ta ett "jobb" som s.k. klassmorfar, extraresurs i vården m.m. Underförstått; du skall göra skäl för din ersättning och inte bara dra omkring eller ligga på sofflocket.

Jag är mycket kluven till dessa krav. Jag har själv tidigare diskuterat sådana här åtgärder därför att jag tror att det är deprimerande att inte ha arbetskamarater och den sociala verksamhet som en arbetsplats innebär. Samtidigt tror jag att många sådana här "småjobb" - vara en extra vuxen i skolan eller att vara en social avlastning i äldrevården - skulle betyda mycket för vårt samhälle. Jag tror också att de allra flesta hellre gör något på dagen än går i arbetslöshetens lunk som fort ger dig en känsla av inte vara behövd. Så långt allting gott.

Faran i detta som jag ser det är vart man drar gränsen för vad som är sådana här "jobb". Finns det ett behov av fler vuxna i skolan skall det så klart anställas sådana med schysst lön. En verksamhet skall inte byggas kring att det finns arbetslösa som för en skitlön gör ett jobb som ändå spelar roll. Och då kommer frågan om det verkligen finns jobb som inte behövs? Det blir ju en paradox om folk gör ett jobb som behövs och samtidigt räknas som arbetslösa. Arbetsmarknaden styrs ju som alla andra marknader av utbud och efterfrågan och finns det en efterfrågan och samtidigt ett utbud blir det väldigt konstigt med denna lösning.

För mig lyser en varningens lampa om att detta är ett sätt för regeringen att bygga en offentlig sektor som fungerar bra, men på oschyssta villkor och till en låg kostnad. Som de flesta vet var 90talet en nedskärningens tid efter att Sverige lyckats få stora statsskulder och överhuvudtaget en dålig ekonomi samtidigt som det blev en långvarig recession i världsekonomin. Den offentliga sektorn blev klart nedskuren och resultatet av det ser vi idag i bland annat vårdköer, psykvården, polisväsendet, men kanske framför allt i skolan. Alltså är det inte så konstigt om det finns stora hål i offentlig sektor där arbetslösa kan gå in och göra stor skillnad exempelvis som klassmorfar i en skola där det blir allt färre vuxna per individ.

Jag är av den meningen att vi inte kan äta kakan och ha den kvar. Vill vi ha exempelvis ha en bra skola handlar det inte enligt mig om att införa dumstrutar och kadaverdisciplin. Resurser krävs. Korrrelationen mellan minskade resurser och försämrade resultat är ganska så tydlig.

Eller?

Tänk så det kan bli!?

2008-09-07T21:01:00.003+02:00

En kort reflektion idag.

USAs regering har tydligen tagit över bolåneinstituten i ett försök att stärka marknanden och skydda sig mot den bolånekris som härjar i USA. (SVT) Tidigare har man köpt upp delar för att rädda sig från en kris, men nu har man alltså tagit över hela baletten. USA, med en regering som är helt sjukt pro-korporativ och till och med sålt ut militären till privat sektor, har alltså lyckats att förstatliga mer än 50 % av en privat bransch.

"De [bolåneinstituten] kommer inte längre att styras med strategin att maximera aktieägarnas vinster, en strategi som uppmuntrar risktagande", skriver finansminister Paulson.

Är det sant? Har verkligen USA:s finansminister sagt detta? Jag funderar på om inte FBI skall gräva upp några kommunistjägare från 50talet för det här är ju socialism å det grövsta. Staten fååår ju bara inte intervenera så här på marknaden bara för att medborgarna skall klara hus o hem. Hur skulle det gå om staten skulle ta ett moraliskt och ekonomiskt ansvar för alla medborgare?

Jag finner stor humor i denna paradox och slänger in en liten spådom om att vi kommer att få se mer av såna här statliga räddningsaktioner i världen där " strategin att maximera aktieägarnas vinster" gått överstyr.

Dumheter

2008-08-29T13:49:00.002+02:00

I min födelsestad Arvika finns fortfarande lokaltidningen kvar. En ganska framgångsrik sådan och helt okej i mitt tycke då den avhandlar samhällsdebatten i Arvika hyfsat nyanserat, har en aktiv insändarsida och på senare tid faktiskt lyft reportagen lite i och med några nya reportrar som inte bara skriver om garnfärgning och Division jättelångtnerfotboll.

Skojigast brukar ändå de små femradingarna om exempelvis polisdygnet vara och då explicit rubrikerna. Syftningsfel och överhuvudtaget språkligt dumma grejer återfinns rätt ofta där som i alla tidningars rubriker. "Hungrig tjuv på flykt åt Norge" kan vara en snattare som stulit falukorv och satt sig på bussen till Oslo t.ex. (påhittat exempel) Men detta är också lokaltidningens charm.

Skall man leta äkta dumheter får man leta i större tidningar som skriver om män med större hybris och maktbegär än div6spelaren i Brunskog. Dagens GP 29/8 bjöd på ovanligt många rena dumheter som grodor och roliga tryckfel.

På ledarsidan försöker man försvara Tobias Billströms utspel om invandrare och hur "dom" måste lära sig hur det funkar här i den civiliserade världen. Fina exempel på klassisk smygrasism och främlingsfientlighet där man först pratar om invandrare för att sedan prata om gängbrottslighet, men är väldigt noga med att sätta en punkt mellan de båda meningarna för att ha ryggen fri. För invandrarna behövs säger GP:
"Dagens invandrare [...] håller kiosker och restauranger öppna och ser till att äldreomsorgen fungerar". Man blir ju mörkrädd. En etnocentrisk åsikt som är helt bananas. Tur att det finns invandrare så att vi slipper göra sådana jobb, är det så GP menar? I det vi ingår inte jag i alla fall herr GPskribent. En ytterligare formulering lyder "[...] utanförskap, som tenderar att gå i arv" ligger farligt nära ett synsätt att dessa människor är av en annan stort som är rent genetiskt betingat att vara mer brottsbenäget. Detta är i och för sig inget nytt från den så kallade liberala politiska eliten. Folkpartiets Mauricio Riojas hävdade på fullt allvar för några år sedan att det fanns folkslag som var mer benägna att begå brott. Känner ni igen det från en mustaschprydd herre som härjade i Tyskland för så där 70 år sen? Ingen av dessa herrar kanske visste att det är större genetisk skillnad mellan två olika individer inom vilket folkslag det än må vara, än det är mellan olika folkslag i gemen. Du kanske alltså har större genetisk likhet med en Peruan och en kines än, ja låt oss säga Fredrik Reinfeldt. Man kan ju hoppas i alla fall.

Längre fram i tidningen hittar jag en skojig felstavning som ger en helt annan innebörd åt meningen. Det handlar om polisutbildning och vilja till mångfald bland de sökande.
"Minst en har annan etisk bakgrund." Mmm, etik och moral är så klart viktigt inom lagens långa arm, men inte visste jag att polisens sökande var så rörande överens om etik att bara en skilde sig åt?

Dagens största dumhet var dock inte GP:s fel. Nä det stod ett annat organ som brukar vara en aldrig sinande källa av dumhet; allt från raka gurkor till jordbrukssubventioner. Vi pratar så klart om EU. EU gillar, trots alla subventioner och stödprogram hit och dit, främst en grej och det är frihandel. Inga orättvisor som olika beskattning på öl och vin eller miljövänligt och miljöfarligt får förekomma. Om det sen resulterar i att miljön dör är inte så noga så länge konkurrensen är "rättvis".

Nu hade tydligen EUkommisssionen retat upp sig på att ideella organisationer som Röda Korset, Frälsningsarmén och Stadsmissionen är momsbefriade i sina second handbutiker. Vilken orättvisa mot HM och Kappahl o co som måste betala moms. Hur skall man då kunna konkurrera? Än en gång blir jag mörkrädd för hur principfasta frihandelrabulisterna är. Och hur man orkar lägga tid på sådana här saker, tid som för övrigt betalas av dig och mig genom skattsedeln. I vart ligger problemet med att varor går till återvinning och samtidigt ger människor mat för dagen och tak över huvudet om natten? Är verkligen EUkommissionärerna så cyniska att principen om fri konkurrens går före rent mänskliga principer? Momspliktiga företag kan dessutom göra avdrag för den moms de betalar när de köper in varor och sedan kvitta den mot den moms de skall betala på sina intäkter. Men på gåvor betalar man ingen moms.

Nej det här får dagens dumhetsutmärkelse och EUkommissionen vinner därmed en natt i trappuppgång 43 B, färdiginredd med kartong och sovsäck från 1978. Middagen består av en symfoni av taskiga uppväxtvillkor, drogberoende och depression. Det hela avslutas med ett bryskt uppvaknade av polispatrull 541 65 och en förnedring på närmsta parkbänk.

Nya dumheter serveras imorgon.

Likt fågeln Fenix....

2008-08-28T13:39:00.004+02:00

Mmm, vet inte hur många bloggar jag läst som helt plötsligt försvunnit från etern och sedan återvänt med ett "ursäkta för dålig uppdatering bla bla bla". Kanske min tes från mitt första blogginlägg som just avhandlade varför man skriver blogg stämmer; att det är något sätt att hitta självbekräftelse eller någon slags mening i livet. Jag skriver - därför är jag, eller nå´t sånt. Och när det då dyker upp annat i livet som ger mening åt livet så försvinner bloggaren?

Jag har i alla fall inte bemödat mig att skriva något i min blogg på ett tag. Vette fan om jag plötsligt såg ljuset i livet bortanför bloggosfären, men så är det.

I mina blogginlägg har det ofta funnits en kritisk syn mot konsumtionssmahället med en oro inför klimatförändringar i botten. Kanske var det den gnagande oron som liksom nyhetsflödet av krig o katastrofer gör att man kan sitta o äta chips i soffan och titta på dagens siffror gällande döda i svält o terrorattacker - man blir helt enkelt avtrubbad och likgiltig? Kanske trodde jag också att nu, nu händer det något. Avtal och tekniska lösningar m.m. är på framsteg.

Nu är jag dock tillbaka till en verklighet där jag inser att det inte ens är snack och lite verkstad utan snack och ingen verkstad. Såna där frågafem-enkäter som brukar finnas i dagstidningar visade för ett drygt år sedan på människor som sade att de tyckte det var jobbigt med klimatförsändringar och att de tänkte ändra sitt sätt att leva. Nu har jag flera gånger sett sådana enkäter där folk står och säger att de inte tänkter ett skit på miljön. Köp av miljöbil görs exempelvis snarast för att det är dyr bensin. Politikerna i Göteborg, där jag bor, har nu enats om vägavgifter för att bygga ut vägnätet tvärtemot vad som sas för några år sen. Att man skulle satsa på kollektivtrafik och att trängselavgifter i så fall skulle användas till det. Flyget skulle sluta skattesubventioneras - inget har hänt. Kollektivtrafiktaxorna ökar utan märkbart bättre service. Ekologiska varor snarare ökar än sjunker i pris.

En hel massa exempel som ovanstående får mig att tro att folk i gemen blivit avtrubbade och inte heller klarar av ställa bilen några gånger i veckan, byta köttbiten mot nåt annat emellanåt, köpa en kvalitetströja i månaden istället för fem från HM osv. Jag tror att det krävs starkare styrning. Slut på det nyliberala tramset. Inse att samhället måste regleras. Individen är stark, men tyvärr mest i ett kortsiktigt mål där den personliga bekvämligheten kommer först. Alla har inte heller kunskapen eller möjligheten att se långsiktigt, det är det som samhället är till för annars kan vi lika gärna börja med anarki. Precis som bönderna i byarna hjälpte varann att skörda åt varann när respektives åker var skördeklar och därmed kunde bärga större skördar så måste vi börja tänka i egalitära temer, utanför kortsiktig njutning för att senare kunna bärga gemenskapens frukter i exempelvis en planet som går att bo på.

I dagens samhälle har jag svårt att se att vi skulle göra det utan lite hjälp på traven från samhällets institutioner. Exempelvis skulle jag vilja se ett fokus i skolan på gemenskap och varför inte bara lite vänlighet och att kunna skänka den andre en tanke ibland. (Undviker ordet solidaritet för då blir man ju stämplad som kommunist). En empatisk människa med ett synfält utanför sitt eget bästa och förmåga att känna för andra tror jag är bättre rustad för att lösa gemensamma problem klimatförändringar än en armbågsmänniska. En trevlig sidoeffekt skulle kunna vara minskad kriminalitet m.m. Det är ju sjukt att den starkaste gemenskapen idag stavas Bandidos och Black Army.

Så där ja, höstens klagomur förklaras därmed invigd.

Nu blommar asfalten!!

2008-02-20T17:29:00.002+01:00

Idag skriver finansmannen tillika kapitalisten Robert Weil i DN om hur han tycker att kapitalisterna borde ta sitt samhällsansvar. Han menar att kapitalisterna i Sverige idag aldrig har haft det så bra och att de måste betala tillbaka till lönetagarna som avstått så mycket till kapitalisternas fördel. Dels menar han detta ur rättvisesynpunkt, men också att marknadsekonomin är beroende av ett fungerande samhälle så det finns ett egetintresse också hos kapitalisterna. "Det är politiskt sett ohållbart om eliten lever i välmåga, medan samhället i övrigt drabbas av djupa problem/.../"

Jag sitter nu och undrar lite om det är ironi, eller om karln faktiskt är allvarlig? Om så är fallet måste jag lyfta på hatten för Robert. Du ger mig lite hopp att pengar faktiskt inte behöver förblinda människor och förvandla oss till egenkära von Ankor som hellre har en välfylld kassabinge än fred på jorden. Nu vill jag se IKEA-Kamprad kontra med en miljard till att bygga ut infrastrukturen, HM införa åttatimmars dagar på sina klädfabriker och Foppa skänka några miljoner av sina toffelpengar till ungdomsidrotten.

Walk the walk!!

Kattmat är farligt o Bosse Ringholm är ett känt ansikte.

2008-02-12T16:55:00.000+01:00

Idag blir ämnet media och vinkling av saker och ting.

Göteborgs Universitet kom nyligen med en undersökning som visade hur väljarna, och framför allt studenterna, blivit mer okunniga. Tydligen har vi blivit markant sämre på att kunna namnge politiker och även på att berätta hur den sittande regeringen såg ut. Som exempel gavs Bosse Ringholm dålig igenkänning hos studenterna. Bosse Ringholm - är han verkligen ett bra mått på huruvida vi är bra på politik i detta land? När vi senare i undersökningen ser att vi faktiskt har bra koll på partierna rent ideologiskt, ja då stärks mitt tvivel. Jag är nämligen av den meningen att personer skall vara underkastade ideologi när det kommer till partipolitik.

För övrigt tror jag att partipolitiken lider av exakt samma problem som musik och filmbranschen och att det är där det stora tappet av politisk kunskap finns. Vad jag menar är att man helt enkelt inte hänger med. Aldrig har möjligheterna att konsumera musik och film varit större, och aldrig har heller möjligheterna varit större att diskutera politik, sprida sina åsikter med mera. Dock så vevar politiken på i gamla fotspår, med träig byråkrati och en form som har sett likadan ut i 100tals år. Jag tror inte alls att intresset för vår omvärld är avsevärt mindre idag, men intresset för partipolitiken tror jag nog är rätt lågt. Vad det beror på vet jag inte, men jag kan tänka mig att det har att göra med att partipolitiken inte passar in med det övriga samhället (paradoxalt nog).

Alltså, vad säger oss undersökningen? Svenska Dagbladet menar att svenska väljare är okunniga. Ja i att definiera vem Bosse Ringholm är ja, men det är inte samma sak som att vi är okunniga. Vi var ju duktiga på partiernas ideologier exempelvis. Vi skulle lika gärna kunna haft rubriken: "Svenska väljare kan sin ideologi".

Göteborgs Posten och en hel del andra medier rapporterar idag om hur en förskollärare bjöd barnen på kattmat. Va i h-e? tänker väl de flesta vid första anblicken. Men vänta lite? Är kattmat farlig? Nej, inte det minsta, men det känns ju lite äckligt. Frågan är dock om det fanns en tanke bakom? Ja det verkar ju faktiskt så; barnen arbetade med katten som temaarbete och kattmat är väl en av sakerna som är direkt kopplat till fenomenet katt så vi antar att det fanns en tanke bakom. Det kanske i och för sig kan ses som äckligt att äta kattmat, men jag tror inte att förskolan ställde in skollunchen och inte heller tror jag att förskollärarna tvingade barnen att äta kattmat à la svullo, nej snarare var det säkert en lite äckelrolig comic relief/intressehöjare, ett pedagogiskt trick som inte är att förringa. Vissa kanske ändå skulle kalla det etiskt oriktigt, men då hoppas jag att de aldrig har varit med sitt barn på McDonalds, inte åker bil till förskolan, inte röker eller dricker när deras barn ser, inte sätter på en videofilm när barnen behöver stimulans etc.

Jag skulle kunna tänka mig den här rubriken istället: "Driven förskollärare prövar djärvt pedagogiskt trick i en av de bästa undervisningsmetoderna - temaarbete"

Ja vad ville jag med det här? Som vanligt; tänk själv. Gôrt!

Fri handel eller frihandel

2008-02-06T13:32:00.000+01:00

Länge sen sist, men nu har jag hittat lite godis att klaga på så here we go!

Dagens blogg kräver dock lite förkunskaper som kommer nedan:

Frihandel: Ett begrepp som menar att det inte skall finnas handelshinder såsom tull, införselkvoter m.m. Försvararna av frihandel menar då att världen kan åtnjuta mest nytta genom att konkurrensen blir likvärdig genom frihandel. Exempelvis så tillverkar Spanien bra mycket billigare (och bättre) tomater än vad Sverige kan göra. Spanska tomater blir då billigare än svenska. Om vi inte har tull på tomaterna vill säga, då blir de spanska tomaterna dyrare. Alltså kan vi med frihandel alltid handla det billigaste alternativet och därmed kunna köpa så mycket grejer som möjligt. Sverige får istället koncentrera sig på att odla skog, eller vad vi nu är bra på. Detta är det ingen fråga om utan får ses som ett faktum.

EU är ett exempel på en organisation som verkar för frihandel och likaså WTO och världsbanken.

I dagens GP fanns det en helsidesannons från SOLVIT, ett nätverk som skall säkerställa frihandel inom EU genom att man kan kontakta dem om man stött på problem med frihandel. I annonsen så beskrev de hur norskt vatten som var märkt vand inte fick säljas i vatten, vilket skulle vara ett exempel på frihandel.

Jag finner denna lilla historia ganska skojig, men framför allt så är det relaterat till vad jag anser vara problemet med frihandel och mycket av den ekonomiska retorik och politik som förs idag; helheten glöms bort. Jag är egentligen i princip för frihandel - exempelvis finner jag det rent idiotiskt med EUs jordbrukssubventioner som skapar smörberg och en överproduktion som inte gör någon glad - men en frihandel som bara ser till ekonomisk tillväxt är inget för mig. Ta införsel av vatten från utlandet: det är ganska idiotiskt att föra vatten över gränserna i hela Europa då alla länder har en nog så god vattenförsörjning genom kranen alternativt har en egen produktion av buteljerat vatten. Visst går det att påstå att vatten från en norsk källa och en fransk skulle kunna smaka annorlunda, men jag vågar påstå att kranvatten, åtminstone i Sverige, alltid smakar bättre än ett vatten som buteljerats i plastflaska. Hur som helst, ingen som innehar minsta utslag på IQ-skalan kan neka till att vi inte skall behöva importera vatten och att det är, tack vare transport, tillverkning av buteljer m.m., miljömässigt vidrigt. Frihandelreglerna som vårt EUmedlemskap förbinder oss till gör dock att vi inte kan sätta upp skyddstullar mot sådana här varor hur mycket det än skadar miljön, för då blir konkurrensen snedvriden.

Detta vattenexempel är kanske en liten parentes, men vi skulle kunna sätta det i större skala. Ponera att den svenska riksdagen har tagit ett beslut om att vi vill sätta en hög tull på varor som produceras energimässigt fel, varor som produceras i fabriker med omänskliga förhållanden (läs i stort sett alla kläder) och varor som produceras utan miljöhänsyn. Detta vill vi göra för att få en mer rättvisande konkurrens genom att räkna med sociala och miljömässiga parametrar. Hur svårt är det att producera billiga kläder om man har slavarbetare och billiga miljövidriga färger? Här säger då frihandelsorgan - som Sverige lyder under - som EU och WTO nej! De hävdar tvärtemot vår logik att konkurrensen blir snedvriden om man inför skyddstullar. De som producerar billigast blir med våra tullar dyrare än vad det egentligen är.

Här är själva kärnan i problemet, nämligen fokuseringen på ekonomi i reda pengar och att man i konkurrenstänkandet inte har med parametrar som arbeternas livsvillkor och miljöförstöring. Om vi inför tullar på sådana här oetiska och billiga varor så kommer de varorna att bli tvungna att konkurrera med dyrare och etiska varor på samma villkor, alltså kommer konsumenten att betala för vad det egentligen kostar om man tar hänsyn till miljö och social standard. Den oetiska produktionen skulle då förmodligen bli utkonkurrerad. Valet står då exempelvis mellan en vanlig banan för 19:-/kilot och en KRAV-odlad och rättvisemärkt banan för 19:-/kilot. Antagligen väljer du den rättvisemärkta bananen.

Självklart är det hela en mycket komplicerad apparat, vad händer exempelvis med de arbetarna som tidigare producerat billiga miljövidriga produkter? Ja exempelvis skulle det landet kunna bygga upp en egen ekonomi, inom egna skyddstullar som vi i västvärlden byggt upp våra ekonomier, utan att bli förnedrad av multinationella företag som dumpar löner. Jag är ingen nationalekonom som kan varenda del av världsekonomin, men menar dock att principen att ekonomisk vinst och maximal produktion går före jordens överlevnad och medmänsklighet är väldigt märklig. För att motverka kritik från frihandelvänner så är jag inte egentligen emot frihandel som sådan, men dock att frihandelsbegreppet eller snarare prissättningen bör inkorporera parametrar som miljöpåverkan och social standard för att få en konkurrens som vilar på en god miljö och humanism.

Årets tyngsta blogg? Nästa gång får det nog bli nå´t om Idol eller liknande.

Ferdinand für alle

2008-01-13T18:11:00.000+01:00

I dagens tidningsskörd (ok då, websidor publicerade av tidningsutgivare) hittade jag en riktigt skojig grej. Skojig i bemärkelsen ofattbar, sanslös, Va?! etc. Det hela handlade om något som heter "krystgåva" [push present] och är en present som nyförlösta mammor ska få efter förlossningen - lite i stil med en industriarbetare som avtackas efter 50 år på fabriken med en guldrova. Lika lite som en arbetare behöver en guldrova tycker jag mig tro att en alldeles färsk mamma behöver en krystgåva. Att ha slitit ett helt liv på en fabrik borde rimligtvis betyda att pensionens lata dagar ses som den stora vinsten. I nybliven mamma-fallet borde självklart ett barn vara gott nog. "Att få ett barn är den största gåvan man kan få" sägs det, och utan att ha ett uns av erfarenhet tror jag nog att det också är så.

Vad ska man då med en krystgåva till? Inte för att jag missunnar nyblivna mammor och inte är jag heller speciellt sugen på att krysta fram något som väger 3-5 kilo ur vilken kroppsöppning det än må vara, men ändå? Visst kan man ge sin fru/sambo/partner en gåva för att man älskar henne och att det kan vara en fin uppmuntran och ger henne en känsla av lite glamour när sömnlösa nätter och blöjbytesvardagen tar överhanden. Men själva krystandet har väl ändå en naturlig present som står över både diamanter och spabehandlingar?

Ovanstående var en ganska lång inledning på ett inlägg jag tänkt skriva länge. Det hela handlar om något som jag döpt till The Ferdinand Way (om jag skulle få för mig att åka omkring i kavaj, tshirt o jeans och fakturera föreläsningar så är det en ganska catchy slogan) eller snarare avsaknaden av den. TFW är baserat på den där tjuren som lyckas med att varenda julafton sticka sig på en humla fast jag veterligen aldrig sett en gadd på en humla. Ferdinand sitter mest på dagarna och har det gött, inte för att han är lat och apatisk, nej för att han har hittat någonting som han gillar skarpt och det räcker med det. De andra yrar omkring och försöker träna och fightas för att nå ett mål som de tror är det de vill ha. Men Ferdinand skiter i det. Han är nöjd med att ha hittat det stora i det lilla.

I vår omvärld tycker jag mig se att vi saknar TFW i mångt och mycket. Inte för att det är fel att ha mål och drömmar, men att likt tjurarna springa planlöst omkring och sikta på något som vi tror är bra är för oss, samtidigt som vi kanske missar det lilla som betyder något är bara knasigt. Det ska vara mer, större och bättre. Det räcker inte med en 42" plattTV, nej det ska vara plasmaskärm så stor att vi måste sätta soffan längre bak för att kunna se hela bilden (jo det är sanning, jag har sett det). Det räcker inte heller med att föda ett barn, nej det skall vara en diamantring också. Kanske en nanny också så man slipper se sitt barn och kan göra karriär istället?

Vi skall hela tiden se framåt, skapa visioner och mål - som om inget duger som det är idag. Kanske är det inte så konstigt i ett dunderrationaliserat samhälle där ingenting får ta den tid det egentligen tar. Arbetstillfällen försvinner och därmed måste vi hitta på nya grejer att producera för att skapa arbete, skolan måste utöka för att skaffa sig en skolpeng och därmed ekonomi, alla kommuner skall ha lärosäten för att locka så mycket folk som möjligt etc. Få vågar vara små eller vara nöjda med vad de är eller har.
-Bakåtsträvare, väser entreprenörssamhället till dem medan de planerar för återuppbyggandet av Babels torn. - Hur ska man skapa tillväxt på det sättet? Ja det kan man fråga sig.

I min vision (för att vara lite paradoxal) vinner Ferdinand. När mätarna gått i topp och inga saker längre går att köpa, ja då är de som nöjer sig med att lukta på blommorna eller sniffa på sitt nyfödda barn garanterat världens lyckligaste.

Bomber o granater

2007-12-30T21:14:00.000+01:00

Är det någon mer än jag som undgått paranoiditet? Ibland känns det så. Allt för många verkar måla fan på väggen och se bovar och banditer i varje gathörn. Låt mig exemplifiera;

1. Hemma-larmbranschen går för fulla muggar och helt plötsligt vill Svensson trygga sin hötorgskonst och plattTV genom att installera ett alarmsystem till en ringa kostnad av 495:- i månaden. Inga fel i det kanske? Jo, för jag vill ändå påstå att hotet som vi känner är ett rätt så fiktivt hot som målas upp av bolagen som tjänar pengar på dessa larminstallationer. Visst finns det bovar och banditer, men inbrottsstatistiken har inte ändrats sedan den tiden då vi vågade gå fem minuter till kiosken utan att låsa varken dörr eller cykel, utan faktiskt minskat. Dock upplever vi att vi lever i en värld full ev elakingar och stänger in oss bakom murar och staket.

2. När jag var i Berlin i höstas så åkte jag omkring en hel del i deras tunnelbana U-Bahn. Indoktrinerad som man är av bilder på östtyska poliser och gränspatruller samt att jag även transporterat mig själv med Sveriges motsvarighet i Stockholm så förväntade jag mig en rigorös säkerhetskontroll och en allt igenom ganska otrevlig upplevelse. Döm av min förvåning när det inte fanns en enda tunnelbanespärr! Inga spärrvakter och Securitasvakter som står o tallar på batongen i brist på tjuvåkande förortskids. Helt tydligt var att biljettköpandet fick man klara av själv. Nu säger jag inte att tjuvåkandet är mindre i Berlin, säkert större, men vad härligt det var att inte behöva få den där känslan av att man stämplar in i ett underjordiskt fängelse, som jag ofta får i tunnelbanan i Sthlm.

3. "Bomber"! Jag tror att hela Sverige - eller kanske är det likadant i hela världen - fått en masshallucination som föreställer en tickande bomb. Inte många dagar går utan att vi får höra om att polisen sprängt sönder en konservburk, en kvarglömd väska eller en kartong. Om jag vore terrorist skulle jag då inte lägga en bomb i en väska eller kartong eller något annat som visats i Hollywoddfilmer, för det verkar vara Säpos största informationskälla. Helt tydligt är att grabbarna som förr ringde till brandkåren och sa att det brann på skolan för att få en håltimma nu har fått ett mycket bättre verktyg.

4. Flygsäkerheten har i och med vätskeförbudet (old news I know) nått höjden. Detta förutsätter att alla piloter, säkerhetspersonal, flygvärdinnor, cateringpersonal är helgon. Har man glömt att 9/11-terroristerna var utbildade piloter? Men paranoida politiker som vill verka slagkraftiga "on the war on terror" tar till alla medel att försvara sitt representationskonto.

Varför behöver vi stänga in oss som musslor och sätta taggarna ut mot omvärlden? Varför skall vi tro det sämsta om folk? Jag är helt övertygad om att hela mentaliteten är en produkt av ett överbeskyddande samhälle där media fått härja fritt i jakt på lösnummerförsäljning. Vi bombarderas av elakheter och "sanningar" och visst, vi har ett samhälle som kan vara våldsamt, men fortfarande är 99% av oss goda människor som inte vill dig något ont. Är du rädd att förlora dina ägodelar? Ja, men ge inte bort dem till ett säkerhetsföretag en gång i månaden då.

Men det är klart; i en värld där man kan starta krig genom påhittade anklagelser om massförstörelsevapen och världen tittar på och tycker det är okej - ja det är klart - då måste man ju få tjäna en slant på att sprida myter som får ett helt land att gå omkring och vara rädda.

Än en gång; tänk själv! Statistik som är till ekonomisk fördel för någon; kolla själv. (akrylamid anyone?)

Armageddon är bäst på film

2007-12-14T13:45:00.000+01:00

Trots denna bloggs namn och det svårsinne som brukar följa med folk som har det epitetet skall detta blogginlägg handla om någon annat; hopp.

De som läst tidigare blogginlägg kan konstatera att det bor en klimatångest och miljömedvetenhet i min kropp. Den är en produkt av dels fakta om klimatförändringar och vad det kan innebära, men även av den domedagsdiskurs* som målas upp i media. Det går inte att bortse från att klimatförändringarna är något som kan ge katastrofala konsekvenser och skall tas på fulla allvar, men jag ifrågasätter starkt vilka ord media använder. Hot, svält och olycka är ord som förknippas med allt som har att göra med denna klimatförändring även med organisationer som just försöker arbeta för det motsatta. Detta är en retorisk miss av mycket grovt och grundläggande slag. Oavsett om man vill visa på vad som väntar oss om vi inte ändrar beteende fungerar människohjärnan så att vi istället förknippar budbäraren med problemet. Al Gore beskrivs t.ex. ofta som en tråkig och jobbig typ och det blir lätt ett "shoot the messenger"-tänkande.

Jag tror att miljörörelsen och även media (om de vill göra annat än att sälja lösnummer, vilket de påstår sig vilja göra iaf) måste ändra strategi för att kunna påverka människor. Istället för att hela tiden måla upp måsten och simulerade framtida katastrofer borde vi prata om möjligheter, hopp och hur enkelt det är. Idag känns det som att vi överlag upplever att förändring till ett hållbart samhälle innebär något tråkigt som domedagsprofeter och gröna-vågare hittat på. Jag menar att det inte behöver vara så, men tror att inställningen kommer vara så om inte en förändring till ett hållbart samhälle kopplas till positiva attribut.

Jag har länge tänkt på varför rökningen har minskat ganska drastiskt på senare år. Okej, det är ett effektivt sätt att förkorta sitt liv och skaffa sig all sköns sjukdomar, men det visste man redan på femtiotalet. Det är ju det som gör rökning så "häftigt" - livin´ on the edge - och att de flesta rökare skiter fullständigt i faktumet. Jag menar att den största anledningen till att rökandet minskat är att attityden till rökare har ändrats. Att röka idag är att få sneda blickar på sig och överhopas med frågor som "Röker DU??", underförstått "jag trodde du var smart och en bra människa?".

Vad har då detta med klimatförändringar att göra. Jo, snarare än att skrämma folk till förändring så borde vi försöka att förknippa en positiv attityd till ett hållbart samhälle, så att det istället är stadsjeepsägaren som får frågan "Åker DU stadsjeep?"

För att hjälpa till med att förknippa denna text med liten gnutta hopp, så läste jag idag att Irland nu förbjuder vanliga glödlampor till fördel för lågenergi-glödlampor, härligt! Kraftfullt agerande på ett område där det finns ett fullgott alternativ. Irland beräknas dra ned sina koldioxidutsläpp
med 700 000 ton årligen(!), samtidigt som de irländska invånarna beräknas spara 185 miljoner euro årligen i energikostnader. Detta är bara en av de enkla åtgärder som kan införas idag och samtidigt spara enormt mycket pengar och energi. Eller som Irlands miljöminister så förträffligt sa; "Glödlamporna bygger på en teknik som uppfanns på ångmaskinens tidsålder". Andra uppfriskande nyheter är att det idag finns hus (i kalla Sverige) som värms upp endast av kroppsvärmen hos de som bor där och spillenergin ifrån t.ex. spis, kylskåp m.m. Mitt största hopp ligger också i att det just är ekonomiskt gångbart att göra många förändringar för ett mer hållbart klimat.

Så ha inte ångest, gör vad du kan och gör något roligt av det. T.ex. kan du köpa något skoj (o klimatsmart så klart) för den där tusenlappen du sparar på lågenergi-glödlampor, eller varför inte ta tåget o hälsa på mig. Jag är sjukt rolig.

*Diskurs; svårförklarat ord, men betyder i stort sett det sammanhang som något beskrivs eller förstås och på vilket sätt det beskrivs.

Svenskt näringsliv berättar skojiga historier

2007-12-12T22:31:00.000+01:00

Nu har Svenskt Näringsliv fått nog av alla miljöradikaler och kommunister som yrar om miljöförstöring och dåliga arbetsförhållande och har en negativ effekt på konsumtionen. Med förskolepedagogik har de författat små sagor som publiceras i dagspressen. Det är små nutidssagor där sensmoralen är att konsumtion, avskaffande av anställningsskydd, och höga företagsvinster är oss alla till godo.

Här kommer min julsaga:

Det var en gång för länge, länge sedan, långt innan vår tid på jorden. Det nalkades till jul i ett litet land uppe i norr som hette Svenneland och där hade svennefolket precis börjat förbereda firandet. Nu var det så att detta året var lite speciellt. Svennarna hade nämligen sett på den statliga televisionen och läst i tidningar att vår jord inte mådde så bra. Tydligen tog svennarna ut mer resurser än vad jorden tålde och det gjorde att Moder Jord inte heller ville ge så mycket tillbaka. Moder jord blev nämligen så sjuk att hennes hjärta - ekosystemet - fungerade allt sämre. Svennarna började bli oroliga och tänkte att de kanske skulle sluta att ta så mycket av moder jord, för moder jord var ändå någon som betydde väldigt mycket för svennarna. Vissa svennar - miljöradikalerna och kommunistsvinen - var speciellt oroliga och blev glada när de såg att svennarna började bry sig om sin kära moder jord.

Men så en dag - jag tror att det var den 10 december - en dag då svennarna egentligen skulle fira fredspristagare och vetenskapsmän som gjort något bra, blåste en kall högervind över Svenneland. Ut ur den svarta borgen svenskt näringsliv flög det tusen svarta korpar som flög omkring i landet och viskade i svennarnas öron;

- Ni skall inte lyssna på miljöradikalerna och kommunistsvinen, de bara ljuger och konspirerar, sa korparna. Konsumtion är svaret på alla era frågor. T.ex. så blir det synd om de indiska bomullsfärgarna om de inte får färga sitt garn i giftiga vätskor, och det får de inte om ni inte konsumerar. De som säger att det inte så är bara arga tanter och farbröder som tycker att julen är fel eftersom människor bara handlar hela tiden. Visste ni förresten att det är dumt att återanvända gamla saker. Då går nämligen inte utvecklingen framåt.

Korparna flög land och rike runt och viskade sitt budskap. Svennarna undrade först om det korparna sa verkligen var sant, men efter ett tag tyckte de att det var skönt att de kunde fortsätta sin konsumtion som vanligt. Dessutom kunde de handla ännu mer för det var ju bara bra, det hade korparna sagt. Så svennarna slängde ut alla sina grejer och köpte nya istället. För alla ville ju så gärna hjälpa till att driva utvecklingen framåt. Och julen kom och julen gick och svennarna levde i sitt Svenneland lyckliga över att handla rätt och riktigt och ändå bekvämt.

Men så en dag kom lobbyföretagens nemesis; den ärliga sanningen, ned från skyn.
- Svennar!! Ni har blivit dragna vid näsan, korparna från svenskt näringsliv ljög för er, sa den ärliga sanningen
- En allt för stor konsumtion är inte alls bra för moder jord och nu mår hon sämre än någonsin tack vare att ni inte tänkte själva utan bara var lata och gick på massa lögner, fortsatte den ärliga sanningen.
- Hade ni lyft blicken längre än er näsa räcker hade ni sett att utanför borgen svenskt näringsliv vilar de multinationella företagens drake och vaktar. Denna drake äter bara något som heter vinst och det är det enda som hindrar draken från att flyga in och döda invånarna i svenskt näringsliv. Därför måste de se till att de kan ge den multinationella draken vinst hela tiden och därför har de också ljugit för er.

Svennarna blev först ledsna och skamsna för att de inte tänkt själva och sedan blev de arga som bin för att blivit dragna bakom ljuset. Den ärliga sanningen kom dock med lugnande ord:
- Ni skall inte vara ledsna, vi måste konsumera för att överleva och ha ett bra liv, men det finns något som heter överkonsumtion och det är inte bra varken för er eller moder jord.

- Se t.ex. på dig Svenne Svensson, hur många hjärtattacker har du haft sedan du åt dig så fet på all skinka och fet mat? Svenne tittade först på sin kalaskula och sedan skamset upp och sa;
- Tre.
- Men om vi alla hjälps åt och tänker efter en gång innan vi konsumerar och välja rätt saker kan vi fortfarande rädda vår kära moder jord, fortsatte den ärliga sanningen. Då kan vi fortsätta att konsumera i all evighet samtidigt som svenskt näringsliv kan mata sin drake och undgå döden. Det är alltså för allas bästa som vi inte skall konsumera för mycket.

Svennarna blev väldigt lättade av den ärliga sanningens ord och ända sen dess har Svennarna konsumerat lagom mycket och levt i harmoni med moder jord. Även för invånarna i svenskt näringsliv gick det bra förutom den gången då de drabbades av förstånd och objektivitet. Det höll på att utradera hela svenskt näringslivs befolkning, men det är en helt annan saga.

Dagens hjälte och dagens svikare

2007-12-12T16:29:00.000+01:00

Ordförande för försäkringskassan har meddelat att hon avgår. Detta gör hon för att hon är exekutiv chef för en politik som hon inte kan stötta.

-Det som stötte mig mest var det att om man inte lyckats bli frisk inom sex månader så ska man prövas mot hela arbetsmarknaden. Då kan man tvingas säga upp sin anställning för att söka ett annat jobb. Tänker mig in i hur det är att råka ut för en trafikolycka som kräver längre rehabilitering eller en cancersjukdom, säger Inger Efraimsson till Ekot.

Jo, det är nog så. Det är lätt att sitta i toppen och proklamera samhällsekonomiska åtgärder som betyder nedskärningar och hårdare tyglar när man själv aldrig behöver ta i skiten eller ens behöver vara den som fäller bilan. Det kan väl liknas med den krigföring som förs idag av där man tryggt kan sitta och bomba "militära mål" utan att behöva se en enda söndersliten kropp, inga barnlik, inga gråtande anhöriga etc. Inger Efraimsson kanske just har sett en trafikskadad person tvingas lämnas sin halvtidsanställning på sitt förstavalsjobb för att jobba med arbetsuppgifter som hon/han är överklassifierad för? Tänk vad det gör för självkänslan. Efraimsson valde alltså att lämna sitt välbetalda jobb högt uppe på samhällsstegen pga av samvete och politisk övertygelse. All heder!

Dagens svikare är hennes efterträdare, den gamle socialdemokratiske före detta finansministern Erik Åsbrink, som säger sig stötta regeringens politik i frågan. Egentligen kom väl detta svek för drygt 10 år sedan, då han i Göran Perssons koppel drev igenom det så kallade "stålbadet", en nyliberal politik som innebar neddragningar inom den offentliga sektorn på alla de håll. Idag kan vi se effekterna av det genom sämre skolresultat, en fallerande sjukvård (som en gång i tiden var en av världens bästa), stora brister i underhållet av infrastrukturen m.m. Dock skall det sägas att sveriges statsfinanser sanerades en smula, men det kan i och för sig lika gärna härledas till en stigande världskonjunktur. I värsta fall var alltså utslaget av denna neddragningshysteri endast en lite sämre värld att leva i.

En ekonom/quisling skall alltså leda en av de största välfärdstryggande institutionerna vi har i Sverige. Känns så där.

O helt plötsligt blev det svart?

2007-12-08T22:37:00.000+01:00

Ett av de värre oljeutsläppen vi skådat skedde igår utanför sydkorea. Utsläppet hotar skyddad våtmark, nationalparker, stora fiskodlingar m.m. Ungefär 1000 man jobbar med att försöka minimera skadan. 1000 man? (DN)
- Vi har inte ens tillräckligt med hinkar att bära olja i, säger en av de frivilliga. Hinkar?

Sådana här saker gör mig till ett levande frågetecken. Borde det inte vara det här som vi har internationella styrkor till? Skicka dit en så där 10 000 stridspittar från hela världen som kan stå och skrika och arrangera varandra i prydliga rader på stränderna som de så gärna vill. Klä in dem i lambipapper eller utrusta dem med ett gäng slamsugar. För hur svårt kan det vara? Så klart jättesvårt om man inte är nog många, men nog finns det ett gäng soldater, scouter, miljövänner eller vad det nu kan vara som gladeligen skulle åka dit o skopa lite olja och få någon slags medalj.

För det händer ju ändå relativt ofta att någon fylltratt till kapten somnar vid rodret och drattar in i ett fartyg eller går på grund. Exxon valdez katastrofen har redan hänt och saneringen av den kostade runt 10 miljarder kronor, ekonomiska skäl kan alltså inte förklara att de står där utan hinkar. Borde inte någon inrättat en slags beredskap för kommande oljekatastrofer? Eller finns det rent av, men används inte?

Jag blir så konfunderad av sådana här grejer, men det kanske är någon som har en bra förklaring där ute?

Hyckleri o ren lögn

2007-12-05T16:54:00.000+01:00

Allianspartiernas företrädare kom idag med en skrivelse om duktiga miljö-Sverige. Man slår sig för bröstet o klagar på alla andra som inte följer vårt goda exempel samtidigt som man menar att Sverige inte behöver göra mer på ett tag för det skulle slå ut vår ekonomi.

Okej, det är ju bra att Sverige ligger i framkant när det gäller miljöarbete, men detta beror också på hur man räknar. Sverige äter exempelvis ganska mycket kött (köttproduktionen står för uppskattningsvis en tredjedel av det totala utsläppet av växthusgaser) och utvecklingen har gått från 26 kilo 1990 till 43 kilo per år 2005. En ganska enkel åtgärd skulle då vara att exempelvis höja skatten på kött, gå ut med en informationskampanj eller varför inte servera mindre kött i skolor och andra institutioner. Antagligen skulle väl konkurrenslagstiftning och köttlobbyisterna gå i taket, men bistra tider kräver hårda åtgärder, även om jag inte ser det som speciellt hårt att behöva lägga om till en nyttigare kost och ända äta en skön oxfilé emellanåt.

Sverige ligger trots allt internationellt sett högt i koldioxidutsläpp jämfört med Afrika och andra utvecklingsländer. Att då säga att Sverige inte har råd att ta i med hårdare grepp är förbannad lögn. Om någon har råd så är det väl vi? Med sådana enkla grepp som exempelvis ovanstående halvering av köttätandet, eller olika incitament för att få folk att cykla kan Sverige utan att förlora ett uns av välfärd ytterligare stärka sin position som ett föregångsland.

Med sk. tillväxt kommer även kostnader för samhället; exempelvis vårdandet av människor med sjukdomar tillkomna pga en ohälsosam och miljöfientlig kost. Diabetes, hjärt- o kärlsjukdomar, magproblem, olika typer av cancer, karies, gallsten är exempel på sådana "välfärdssjukdomar". Allt går alltså ihop på slutändan, tar vi ut mer av jorden än vad vi behöver och är bra för oss så straffas vi av sjukdomar.

Sverige importerar även en hel del andra saker som ger stora avtryck i miljön, men inte märks i Sveriges utsläppskvot. Diverse produkter från etiskt och miljömässigt smutsiga fabriker i fjärran öst där vi inte kan se skorstenarna, säljs i mängder i dagshandeln med ett servicesmile. Faktum är att en stor del av den koleldade produktion som sker i ex. Kina inte brukas av kineserna själva utan skeppas ut i världen för att tillgodose våra "behov". Räknar vi med sådana aspekter så blir Sveriges miljöpåverkan ohyggligt mkt större.

Övertygelsen att ekonomisk tillväxt är receptet för ett gott liv har sedan länge förblindat politiker och folk i gemen, då vi tappat kopplingen till vad som är viktigt. Att vara frisk brukar hamna ganska högt upp på önskelistor och där har vi sedan länge haft en negativ kurva där vår välfärd gör oss sjuka istället för friska. Undernärdhet och medicinsk inkompetens är ett svunnet kapitel i Sverige. Detta gör självklart att vi måste omvärdera många grundläggande saker. Är det snarare så att vi behöver mindre "välfärd"? Nja, men kanske med fokus på andra saker. En enkel sak är exempelvis 6-timmarsdagar, det skulle frigöra många arbetstillfällen vilket i sin tur skulle sänka arbetslösheten, vilket i sin tur skulle frigöra enorma resurser att lägga på exempelvis forskning för ett hållbart samhälle, eller kanske det klassiska vård och skola. Detta är självklart kopplat till enorma strukturomvandlingar av samhället och inte minst arbetsplatser, men det är min övertygelse att många av oss idag arbetar för värden som vi innerst inne inte behöver.

Sverige må vara hyfsat duktiga idag på miljöarbete, men att påstå att vi inte kan eller bör förstärka den positionen pga av att det skulle leda till lägre välfärd i Sverige, ja då har man nog missförstått vad välfärd är.

Jul igen, jävla otur

2007-12-05T13:23:00.000+01:00

5 500:-, det är vad genomsnittssvensken lägger på julhandeln enligt Nordea. 5 500:-!! Det är ju snudd på en månadslön för en låginkomsttagare. Vad är det som är så skojigt med att lägga pengar på att panikköpa saker som få behöver och äta ihjäl sig av mat som de flesta ändå äter året runt?

För mig är köphysterin kring julen det yttersta beviset i att vi har slutat tänka. Att jobba en månad extra om året för att kunna sitta på julaftonskvällen äckligt mätt och beskådandes en hög av saker som minst hälften aldrig skulle köpts in av dig själv verkar ju bara absurt. Inte för att jag inte gillar god mat och att umgås kring lite tända ljus och en kopp glögg, men jag har svårt att tänka mig att det måste gå till extrem för att jag skall tycka att det är trevligt. Står valet mellan att jobba en månad mindre per år och att spendera adventtiden med att krysta fram julklappar så vet jag vad vad jag väljer.

- Men barnen måste ju få julklappar i alla fall. Jo julklappar är väl inte bara fel, men att stressa in till Toys are us på julaftonsdagen för att man inser att storebror har fått julklappar för 150:- mer än lillebror är ju bara helt galet. Skall man se till barnens bästa och följa ovanstående resonemang kanske det är bättre att vara hemma och vara förälder en månad extra om året?

Såg för övrigt att gps:en väntades bli en storsäljare i julhandeln. Vem [i gemen] har användning för en gps egentligen? Folk som inte kan läsa skyltar eller har förlorat närminnet? Försök till exempel åka taxi idag utan att få minst en paniksväng där taxichauffören i sista sekund läser på gps:en att det visst skulle svängas nu. Som mitt förra blogginlägg tog upp verkar det som om vi lagt hjärnan på hatthyllan och letar efter sanningar som någon annan förser en med, exempelvis en gps.

Jag vet inte varför, men det verkar vara väldigt svårt se helheten av våra handlingar. Ta en nyhetssändning där det först rapporteras om klimatförändringar som inom femtio år - i worst case scenario - kommer att skicka oss och våra barn in i ett helvete som får digerdöden och andra världskrigstyskland att likna en bagatell. Efter detta inslag kommer en snubbe som glatt meddelar att julhandeln kommer att öka i år igen, att tillväxten är så och så hög och levnadsstandarden ökat så och så mycket i Sverige. Ingen koppling görs där emellan. Nä, business as usual, heja heja.

Jag önskar mig ett uppvaknande i julklapp. Inse att det är osunt och slöseri med livet att jobba 7-16 varje dag. Inse att du och alla andra mår bättre av cykla till jobbet istället för att åka bil. Inse att det är vi som har makten. Skit i byråkratiserade politiker och våga vara den som tar steget till ett liv som leder till en framtid och inte förskräckelse.

Vad är det med oss?

2007-11-17T18:21:00.000+01:00

Dagens spaning: lösningen finns där ute!!

Igår läste jag/hörde på radion/såg på TV:n (minns inte vilket det var) att folk i stor utsträckning börjat ta kurser i föräldraskap. Okej, det kanske jag borde tycka är bra då jag inte är mycket för det curlingföräldraskap som verkar vara rådande norm i samhället av idag. Men det gör jag inte! Anledningen till detta är att jag är starkt kritisk mot att vi mer och mer verkar luta oss mot att andra skall göra jobbet och att vi verkar ha en fördummande uppfattning om oss själva. Föräldraskapet måste väl ändå i ganska hög utsträckning vara en medfödd insikt? Inte behöver vi gå en kurs för att förstå att det är bra att sätta tydliga gränser, att servera hemlagad mat, att ge barnen kärlek, att det inte är okej att slå grannbarnen, att motion inte innebär att gå mellan skafferiet och datorn osv. Visst kan vi ta hjälp av andra, men måste någon göra profit på det för att det skall vara "bra"? Ta supernanny och liknande program - de föräldrarna måste ju för övrigt ha glömt hjärnan på BB - inte kommer dessa nutida ammor med någon raketforskning direkt, det är ju kunskap som vi haft i generationer och som antagligen lejonparten av min generations mammor (och kanske pappor, men jag tycker nog att mammorna kan ta åt sig största äran) kunnat berätta över en kopp kaffe.

Jag anar en attityd där vi ser oss själva som zombies som lallar omkring som offer för samhället (eller kanske strukturen om vi skall prata sociologispråk), helt oförmögna att tänka och tro på oss själva. Jo, om det kommer en snubbe i kavaj, t-shirt o jeans som droppar lite klyschor om förverkligande och mässar det i en föreläsningssal och debiterar var och en 499:- (exklusive moms, men inklusive fika). - Uh va bra han är, jag känner mig mycket starkare nu. MEN FÖR HELVETE! Har vi kommit till en punkt där vi är så snåla med beröm och uppmuntring att vi måste ta till professionell hjälp? Har vi avskaffat den djupare nivån av vänskap till fördel för att kunna prata skitsnack över msn eller smsa tvåradingar?

På något sätt känns det som om vi har tappat tron på oss själva, inte vet jag vad det beror på, men jag har mina aningar. En individualism där vi inte längre har någon slags kollektiv känsla gör oss allt mer ensamma samtidigt som kravet på att ständigt vara någon där du alltid förväntas vara nåbar och komma med fräcka kommentarer och smileygubbar gör oss stressade och helt enkelt glömmer bort att reflektera över högre värden och paradoxalt nog våra individuella älsklingar. Tron på att någon annan har svaret i världen utanför - om du bara har råd att ta den kursen - verkar vara en vanlig attityd. Vi konsumerar i livscoacher, veckotidningar som dröser över av äppelkäcka förnumstiga råd som någon gjort en affärsidé av, och tvprogram som påstår att de har svaret på vad meningen med livet är (en fråga som filosofer brottats med i evigheter). Mitt nuvarande personliga hatprogram är Nyberg o Thörnblom - urk!

Min framtidsvision: allt tänkande som inte sköts av förlängda märgen kommer att kunna köpas till högstbjudande, på NK inslaget i en posch shoppingbag, på ICA i storpack inklusive ett politiskt åsiktspaket; höger eller vänster - bara att välja.

Hjältedöden!!

2007-11-15T18:57:00.000+01:00

Många är nog de som sett sina hjältar falla på äldre da´r. Ta till exempel Socialdemokraterna, Göran Persson väntade ungefär en kvart efter sin avgång innan han skrev på för lobbyorganet JKL. Något som han bl.a. kritiserat Carl Bildt för att göra, och inte bara honom utan hela lobbyistsystemet.
Men det fanns nog pengar att tjäna för en gammal "socialist".

Jag såg med förskräckelse att en av mina ursprungliga hjältar - som nog faktiskt förmedlat en och annan moralkaka som etsat sig fast i mina hjärnceller - gått och blivit fälld för otillåten reklam i marknadsdomstolen. Jag pratar om Bamse. Bamses framlidne skapare Rune Andréasson skrev vid något tillfälle i tidningen att Bamse aldrig kommer att finnas på godisförpackningar. Bamset-shirtar och mössor kommer aldrig att säljas i affär och än mindre att det skulle sprätta omkring Bamsefigurer på de grekländska öarna och dela ut glass till ungarna till en ringa summa av en charterresebiljett. Rune går och dör och missar tydligen att meddela att han vill att hans livsverk skall behandlas med respekt och i hans anda.
Men det fanns nog pengar att tjäna.

Jag tror att det var Winston Churchill som en gång sa: "Om du inte är röd när du är ung har du inget hjärta. Om du inte är blå när du är gammal har du ingen hjärna" I Göran Perssons fall verkar det ju stämma, men i Runes fall verkar det snarare gå att ha ett hjärta även till ålderdomen. Där var det ungtupparna som "tänkte till" så fort gubben var i jorden.

Skolkatalogen är här...igen!

2007-11-15T18:38:00.000+01:00

Kommer ni ihåg hur det var på högstadiet, ja kanske på gymnasiet också? Skolfotografen med sin överkammade flint stod där o försökte få dig och dina klasskamrater att le och inte demonstrera ert fulaste finger. "Säg ost!", försökte han med för att flirta med den ironiska 90-talsynglingen. En del försökte vara snygga och putade med sina läppar, andra skulle vara tokroliga och göra en grimasch och en del försökte på sitt mest bredbenta sätt demonstrera sin nyfunna manlighet genom en hård min som mest resulterade i att man såg ut som man hade ont någonstans. Det hemskaste som kunde hända var dock om du var sjuk eller bortrest, eller kanske om du blundade eller att fotografen lurade dig till att skratta så att du såg "mongo" ut.

Hur som helst damp skolkatalogen ned någon gång i november och där började sorteringsprocessen och studerandet i vad alla hette och vart de kom ifrån. Fanns du inte i skolkatalogen så fanns du heller inte verkliga livet. Det var där det sociala livet började.

Nu är den här igen fast den heter inte längre skolkatalogen, den heter Facebook. Där kan du visa upp dig från din tokroligaste sida. Där kan du ta reda på vad alla heter och gör. Fantastiskt!!

Nu fattas bara rasthallen. Äh det var inget - MSN har nog fyllt den funktionen.

Blandade upplysningar

2007-11-13T18:18:00.000+01:00

Läste idag om hur arbetsmarknadsminister Littorin hade haft mottagning i något sammanhang där de druckit vin, och på tok för mycket, tyckte Tv4. 38 personer hade delat på 12 flaskor vin och 7 flaskor champagne till en kostnad på någonstans runt 20 000:-.

Okej, nu kanske hetsjakten på omoraliska politiker börjar gå lite för långt. Att under en middag dricka en halv flaska vin (drygt två glas) är inte enligt mig speciellt omoraliskt. Att debitera skattebetalarna för en mottagning är väl inte speciellt konstigt heller. Att det skall fjäskas och smöras upp i alla dessa sammanhang är jag inte speciellt imponerad av - de flesta människor klarar av sitt jobb utan att äta tre-rätters vilket politiker och affärsmän tydligen inte kan - men det får ändå ses som gängse norm att ha sådana här mottagningar som regeringsföreträdare. Nyhetsvärdet i en sån här nyhet har jag svårt att se och jag tycker att massmedia skall passa sig innan de skapar ett politikerförakt som på sikt hotar tron på demokratin. Speciellt när de själva - under arbetstid - tydligen kan dricka vin för en femhundring och redaktionen gladeligen betalar notan.

Finansminister Borg har dock idag ytterligare börjat bygga upp till ett personligt förakt från min sida. I en intervju i SVD yttrar han sig nämligen om att dagis (förskolan) skall bli mer pedagogisk och att leken skall vara mer kunskapsinriktad.
1. Anders Borg är finansminister, han skall se till att finanserna går ihop, allt annat skall han skita i. Denne man - som inte ens är folkvald - börjar ge tom. Göran Persson ett ödmjukt intryck genom att vilja vara med och styra i lite för mycket. Ministerstyre är som sagt ett lagbrott.
2. Har herr Borg läst pedagogik? Vet han hur småbarn utvecklas? Leken är kanske den viktigaste processen för barns utveckling och att försöka pragmatisera och akademisera småbarns lek, ja ja vet inte vad jag skall säga. Borgjugend nästa?

PS. Varannan miljonär tycker att svenskarna jobbar för lite, enligt tidningen Connoisseur (en gratistidning för de som har en inkomst på över miljonen eller minst fem miljoners förmögenhet). Själva vill de dock inte jobba mer. Surprice? DS.

Friskolor

2007-11-06T17:45:00.000+01:00

Dagens blogg kommer inte att vara speciellt narrativ. Istället kommer här ett gäng fakta så får ni försöka luska ut vad jag ville säga med det här.

1. 49 % av lärarna på de fristående gymnasieskolorna har ingen lärarkompetens samtidigt som allt fler misslyckas att ta sig ur gymnasieskolan med fullständiga betyg. (DN)

2. Företagare inom friskolevärlden har blivit mångmiljonärer på skattepengar som är menade att gå till skolan. John Bauergymnasiet delade exempelvis ut 40 miljoner i vinst till ägarna ifjol. (TV4 nyheterna)

3. Plymouthbröderna har fått starta friskola. (sr.se) Plymouthbröderna förbjuder nedanstående:

se TV, lyssna på radio
läsa skönlitteratur
använda mobiltelefon
ta livförsäkring
läsa vid universitet
kandidera eller rösta i politiska val
bära vapen
vara medlem i fackförening, yrkesförening eller någon grupp med deltagare som inte är medlemmar av kyrkan.
bo i samma hus som icke medlemmar

4. Konkurrensutsättningen av skolor har inneburit att många skolor satsar enorma pengar på marknadsföring för att kunna locka elever och därmed kunna överleva ekonomiskt. Pengar som skulle kunna gå till lärartjänster, nya skolböcker, datorer etc. En skola i Uppsala satsade exempelvis 130 000:- på marknadsföring vilket inte är anmärkningsvärt högt i relation till vad de flesta lägger. (Uppsala nya tidning) Ett snabbt räkneexempel;

Det finns ca 800 gymnasieskolor i Sverige och vi räknar [lågt] med att de lägger 100 000:- om året per skola i marknadsföring.

800x100 000 = 80 000 000

Ca. 80 miljoner av skattemedel läggs alltså årligen på marknadsföring av skolor.

5. Konkurrensutsättningen innebär att det inte går att ens på ett hum veta hur många elever som kommer att gå i skolan från år till år. Detta gör att man inte har någon ekonomisk säkerhet och därmed inte kan göra långsiktig planering, vilket gör att rektorer förvandlas från pedagogiska ledare till marknadsförare och räknenissar. (svt.se)

6. Hetsen kring att skapa sig ett gott rykte gör att vissa rektorer gärna ser att lärarna sätter höga betyg för att kunna profilera sig som en bra skola, vilket leder till betygsinflation och en kvalitetssänkning av skolan. Detta har visat sig i en jämförelse av nationella prov och faktiska betyg, friskola kontra kommunal skola. (kaliber i SR:s P1)

Make the math!

Stackars fattiga moderater

2007-11-04T13:57:00.000+01:00

Tänkte länge lämna detta ämne obehandlat, men efter dagens tidningsskummande kunde jag inte hålla mig. Det jag tänker på är den långa räcka av moderater som avslöjats av diverse kvällstidningar med att köpa svarta städ- och hantverkartjänster, strunta i bygglovslagar, låta sig förföras av reportar med representationskonto m.m.

Dagens avslöjande i DN handlade om ett moderatpar (Euparlamentariker tillika förhandlingsman) som anlitade svart städhjälp trots att det var just ett argument för att införa subventioner på "hushållsnära tjänster" - att svartjobbet skulle bli vitt. Detta brydde sig tydligt inte detta par om utan betalade gladeligen fortsatt svarta pengar. Ordföranden i arbetsmarknadsutskottet, Catarina Elmsäter-Svärd (m), tycker att det är okej för vi har ett sjukt system som genom ett högt skattertryck tvingar fram sådana här lösningar.

Okej, Sverige har ett högt skattetryck, men vad tjänar dessa människor? Jag blir så jävla förbannad när det är folk som har pengar som motiverar den svarta betalningen av renoveringen av sitt hus i Stockholms skärgård, eller som här anlitar svartstädhjälp, med att det skulle bli dyrt annars. Jag har tidigare sett dessa avslöjanden lite som en häxjakt med oppositionen och sensationsjournalister i främsta ledet då jag menar att folk (inklusive moderater) som betalar högstadieklassare direkt ur fickan för att de passar deras barn någon eller några kvällar i veckan är relativt oskyldigt. När det handlar om att kallt, systematiskt och medvetet förbiseende av lagar och regler för att man tycker att skatt är någonting som sossarna hittade på för att jävlas - då är måttet rågat.

Att moderaterna kallar sig för nya har jag allt mindre förståelse för. Möjligtvis att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg kokat ihop en teoretiskt ny moderatdiskurs, men faktum kvarstår att allt för många moderater nu bevisat att det gamla tänket sitter kvar i partikorridorerna. De sista inlägget som Catarina Elmsäter-Svärd kom med - att det är okej att fuska om man tycker det är orättvist att behöva betala skatt - liknar ju snarare en anarkistisk ideologi helt utan lagar och regler och utan stat än någon slags "arbetarpolitik".

Mitt stalltips; moderaterna kommer snart att ha (eller redan har?) sådana problem som vänsterpartiet hade (och har?) för några år sedan med kamper om vilken ideologisk grund man står på. Skiktningar kommer att ske och minst ett nytt parti kommer att skapas, varpå det ena kommer att gladeligen gå i koalition med Sverigedemokraterna.

Am I Right?

Tillbaka till historien

2007-10-30T14:06:00.000+01:00

DN meddelar idag att historia återigen skall bli ett obligatoriskt ämne på gymnasiet, även för så kallade yrkesutbildningar. Jag kan inte annat än gratulera och tycka att det är bra. Historisk kunskap är ett måste för att förstå omvärlden idag och få ett raster och perspektiv på de intryck vi får. Dessutom kan jag väl tycka att det är onödigt att uppfinna hjulet igen i debatter och annat pga dålig koll på historien.

Skolminister Björklund tycker att man skall läsa 1900-tals historia med världskrigen, förintelsen och kommunismen som ingredienser. Ja det låter väl lämpligt, fast självklart skall man även läsa om amerikansk, brittisk, och fransk imperialism, det svenska välfärdssamhällets uppbyggnad, mellanösternkonflikten (-ernas) grund i bl.a. brittisk ockupation m.m. Jag menar att historieämnet inte är till för att vara en fågelskrämma för vissa samhällsteorier, utan förklara varför saker och ting sker och skedde. Att inte många vet bakgrunden till kriget på Balkan är ett gott exempel på att historieundervisningen har fastnat i en slags vurm för en gammaldags inställning att det är livsviktigt att kunna rabbla kungalängden för att vara en god samhällsmedborgare. Historieämnet måste kopplas till livet vi lever idag så det inte blir en slags sentimental saga för kanoner o kruthistoriker som Herman Lindqvist. Att ha kunskap om sin bakgrund kan inte förringas, men huruvida Erik XIV dog av ärtsoppa eller syfilis är väl mindre intressant. Kungar och krig i all ära - jag påstår dock att det inte ger speciellt mycket för nutidsmänniskan mer än kul fakta.

Två invändningar finns dock mot denna [goda] intention:
För det första skall inte skolministern lägga sig i vad som läses i historieämnet, det kallas ministerstyre och är både kraftigt förbjudet enligt lag och ett starkt hot mot demokratin. Tyvärr är det enligt mig inte så sällan förekommande.
För det andra har jag lite svårt att se varför andra ämnen är mindre viktiga på yrkesprogrammen? Om nu alliansen vill ha renodlade yrkesprogram för folk som inte är lämpade [inte min formulering] att läsa upp till grundläggande högskolekompetens (vilket inte är raketforskning direkt) räcker då inte historiekunskaperna man fått genom sina tidigare nio år i skolan? Vad ger de extra 100 timmarna för en skoltrött yngling med bilmekarambitioner? Är t.ex. miljökunskap mindre viktigt för en människa idag, eller grundläggande ekonomi, eller förmågan att författa en faktura med korrekt svenska?

Denna kritik handlar mycket om min kluvna inställning till yrkesprogrammen. Dels tror jag liksom skolministern inte att alla skall bli läkare och ingenjörer, dels tror jag att få är mogna att sätta sina livsmål vid 15-16 årsålder. Att då gått igenom gymnasiet utan att få med sig grundläggande högskolekompetens kan vara ytterst tragiskt, speciellt då vi förutom denna yrkesprogramssatsning nu ser en neddragning på vuxenutbildningen. Det blir alltså svårare att senare i livet - då man kommit över tonårstrots och grupptryck - komma igen.

Jag vill inte ha ett samhälle där man föds in i en klass och är determinerad att där förbli, vilket jag menar att denna politik initierar. Kanske Björklund själv är ett offer för bristande historieundervisning då detta är ett steg tillbaka till ett klassamhälle som vissa menar är upplöst?

Lycka...

2007-10-27T22:54:00.000+02:00

...är att ha en plattTV? Eller kanske rösträtt? Eller kanske barn? Eller en frisk kropp?

Ämnet har figurerat tidigare i denna blogg, men mer på ett personligt plan än vad som komma skall. Anledningen till detta är att jag observerat vissa rörelser som vill införa ett lyckoindex i politiken. Senast läste jag i GP hur en miljöpartist hade sådana intentioner. Detta tycker jag är vansinnigt intressant, men också väldigt komplicerat och riskfyllt. Intressant därför att man inom politiken skulle kunna jobba för människors välstånd utifrån hur de faktiskt mår - inte utifrån BNP, lönenivå eller tillväxt i landet. Jag har nämligen svårt att se att man blir så fantastiskt mycket lyckligare av att kunna köpa precis vad man vill ha precis när man vill det. Lyckoforskningen (vad det nu är?) som nämnde miljöpartist refererar till säger också att sambandet lycka-pengar blir allt mindre ju mer man har. Alltså borde pengarna som inte ger någon större lycka omfördelas till de som verkligen kan skaffa sig lycka genom exempelvis en knäoperation, ett tak över huvudet, en avgiftning eller sin första semester någonsin. Pengar i sig har inget egenvärde så istället tittar man i denna modell på psykisk hälsa och ett mer holistiskt välstånd.

Enkelt eller hur? Men tyvärr är det för mig inte så enkelt. För vad är lycka? Är det inte extremt personligt - kan man verkligen forska empiriskt på lycka? Jag har svårt att se att politikerna kan utveckla en sådan mall att utgå efter. Min största invändning - eller snarare farhåga - mot denna tanke är dock att det liknar utilitarism [Ja, ja jag skall förklara]. Denna tanke om maximal nytta/lycka är nämligen inte en speciellt ny tanke. Den har funnits sedan 1700talet (minst). Kort sagt är utilitarismen (efter engelskans utility) en samhällsfilosofi som säger att man skall maximera nyttan för det största antalet, alltså det är den samlade nyttan som skall räknas. Nu tror jag inte att det är det som nämnde miljöpartist menar, men jag ser ändå en fara i att även med denna metod göra målet med politiken till ett räknetal som inte säger så mycket. Även om den psykiska ohälsan minskar i gemen säger inte detta ett dugg om den medborgaren som är utanför systemet. Utlitarism skulle med en metafor kunna beskrivas om att samhället har ena benet i en bubbelpool och den andra i en frysbox vilket då skulle betyda att man ändå hade det ganska bra.

Jag välkomnar dock med glädje sådana här förslag och tror också att det kommer att komma mer och mer med tiden när vi inser att det system som byggt upp vårt samhälle idag inte fungerar, vilket jag hävdar att det inte gör, titta på nästa nyhetssändning och se om ni håller med. Pengar i sig är ingen bra drivkraft om det enda det gör är att förstöra vår miljö, starta krig och ge allmän olycka. Politiken måste alltså ha ett mål som ligger närmare människan och kanske ett sådant här lyckotänkande är en väg. Att forma ett lyckoindex verkar dock i mina ögon dels väldigt svårt, dels lite för nära en överdriven paternalism(*). Men tack så mycket snälle miljöpartist för detta tilltag och lycka till!

(*) Paternalism = [I detta avseende] en inställning att staten - likt en fader vet vad som är bäst för sitt barn - vet vad som är bäst för invånarna.

Faboulus facts

2007-10-24T17:37:00.000+02:00

Läser i DN att en journalist har uppmärksammat att Hillary Clinton överlämnade sin katt Socks till Bill Clintons sekreterare efter flytten från det stora vita huset i Washington. Jaha, och twisten är? Är sekreteraren en notorisk djurplågare? Eller är möjligtvis Socks en metafor för socialt ansvar eller vad försöker man säga? Den republikanska röstfångarmaskinen kanske har betalat en slant för att luska fram lite badwill hos Hillary? Den investeringen verkar nästan sämre än 90-talets "satsa på Telia o Eriksson".

Samma tidning (ansedd som Sveriges mest seriösa?) rapporterar även om att kungen har fällt en kviga i årets älgjakt. Vart skickar jag grattistårtan?

Med tanke på att Bonniers snart äger hela mediasverige och producerar sådana här toppnyheter samt kvalitetsprogram som Idol och Bonde söker fru blir jag nästan lite rädd. För att inte prata om den så kallade sportkanalen TV4-sport - sicket skämt. Repriserade la Liga-matcher som redan gått i TV4plus, hockeyallsvenskan och en massa B-filmer med mycket vag sportkoppling. Hoppas verkligen Comhem tar sitt förnuft till fånga och tar tillbaka Eurosport i sitt kanalutbud så vi nördar som vill se på snooker och annan ölrelaterad sport får vårt behov uppfyllt.

Efter detta gôbbgriniga inlägg som äntligen gör bloggnamnet legitimt passar jag på att slänga ut en fråga; Vem fan ser på Tv4 och vad är det då för program? Långfilmer med nyhetsavbrott? Tillåt mig småle.

VM i OS i paradoxer.

2007-10-15T17:44:00.000+02:00

Paradoxer tycker jag är kul och idag dök det upp flera stycken. Varsågoda!

Fattig miljonär
I dagens GP berättade Amelia Adamo - ni vet hon som gjort sig förmögen på medelålders medelklasskvinnors livskriser - att hon startat en elektronisk bokklubb. Inget fel med det, kanske kul tom, även om jag initialt inte tror att det är böcker som skulle vara mitt förstaval. Dock kunde jag konstatera att jag tyckte lite synd om Amelia, hon är ju så bedrövligt fattig. Alltså inte fattig på det där gammaldags viset - att sakna pengar - men på det moderna och mer verkliga viset. Människan sa nämligen så här:

"/.../ Vänninor som läser en bok och träffas för att prata om den. Det har jag inte tid med."

Så mycket pengar att hon skulle kunna sitta på röven och inte göra ett smack resten av livet och ändå tjäna mer än jag någonsin kommer att göra. Och ändå så fattigt liv. Stackars.

Liberal religös skola
Tydligen togs det ett beslut om att förbjuda religiösa inslag i den svenska skolan idag, se ex. DN. Tänker inte här gå in mer på det än att säga att den svenska skolan är religionsfri och min tolkning är/var då att så redan var fallet innan detta beslut. Den skojiga paradoxen i detta sammanhang fick jag presenterad i P3-nyheterna där KDU:s ordförande [tror jag det var] tyckte att föräldrar skulle få välja om ens barn skulle gå i religiösa skolor. Ja i god liberal anda tycker man väl att det finns en gnutta sanning i det där, MEN, får barnen välja? Att försvara religiösa skolor med det fria valet är enligt min mening inte ett så bra argument då individen som skall gå i skolan inte har mycket till val.

För mig handlar den religionsfria skolan inte så mycket om att hindra de fundamentala inslagen utan mer om det faktum att staten och kyrka är separerad och att staten inte skall stödja religioner utan vara neutral i detta hänseende. Dock menar jag inte att skolan skall motarbeta religionsutövning, men den religion som inte tål att höra naturvetenskapens version av världen kan inte vara mycket att ha. För då är ju religionen inget annat än en indoktrinerad verklighet. I mina [mycket sekulariserade] ögon måste det vara det bästa som finns för en religion att bli ifrågasatt, precis som en vetenskaplig tes stärks av att bli ifrågasatt och kontrollerad.

Och Sveriges nya nationalarena heter....Swedbank?
Jag vet inte riktigt om det här kvalar in som en paradox, men nog är det lite underligt att Sveriges nya nationalarena skall heta Swedbank Arena. Inte så mycket för att jag tycker att Swedbank kanske är det fulaste namn någonsin (*) utan snarare för att man tar ännu ett steg mot att göra sporten till ett instrumentellt verktyg för riskkapitalister. Lite tråkigt också att det blir ett engelskt namn. Men, men det är i alla fall bättre än stackars Ljungskiles hemmaplan. HA Bygg AB arena. Snacka om att sälja sin själ! Nä, ta tillbaka Lingonvallen, Älgvallen, Grums IP, kokkorv och tombola. Äh, skoja bara.

(*) Mitt agg mot Swedbanks namn har mest att göra med att jag tänker på det västvärmländska ordet "svedder" vilket ungefär betyder en som är nervös för att inte säga paranoid. Att sveddra är alltså att måla fan på väggen. Känns inte som en bra egenskap hos en bank.

Våld i Big Brotherhuset!

2007-10-13T21:38:00.000+02:00

Nu hände det något! Förra inlägget handlade ju om huruvida tjötet på Internet hade någon reell betydelse i den riktiga världen. Kanske kan det det. Facebook lyckades i alla fall med att dra ihop en antivåldsdemonstration (ja ni vet Kungsholmendråpet osv.) Man hoppas.

I all den uppmärksamhet och debatt som denna misshandel, med rätta, har skapat hittar jag tyvärr något som gör mig lite förgrymmad. I debatten vill man gärna argumentera för att sådant här kan hindras om det finns mer poliser och hårdare straff, alternativt att det är skolans fel. Detta är inte bara något som vanligt folk anser, även politiker rider på dessa populärargument. Tror man verkligen att fler poliser och hårdare straff är en bra väg att gå? Hur ser samhällsklimatet i USA ut? Jag tror personligen att våld inte framkallas för att "tillfället föder tjuven" [i detta fallet så klart våldsmannen]. Män (för tyvärr är det ju män i 99% av fallen) som tar till våld menar jag gör det för att de har bristande empatiska egenskaper och i övrigt ett obalanserat psyke. Min övertygelse är också den att det är samhället i stort som skapar denna människa, inte huruvida det finns poliser i varje gathörn eller ej. Poliser kan i och för sig ha avskräckande effekt, men som en debattör på allvar menade att man borde införa vakter på tonårsfester är ett Big-Brothersamhälle som jag inte är ett dugg sugen på. I debatten står även att finna övervakningskameror som något slags helgagörande och en lösning på problemet.

Hela detta tänkande är för mig som att ge en människa som har fastnat i en rävsax värktabletter istället för att göra något åt själva orsaken till problemet - det kostar en jävla massa och personen blir bara sämre tills man får sätta in starkare medicin och slutligen amputera benet med förödande konsekvenser. För vad är nästa steg, en ordningspolis som kontrollerar legitimation enligt östtysk Stasimodell? Åsiktsregistrering? Kontroll av benägenhet till okontrollerad upphetsning? Curfew? Jag menar att detta tänkande är ett steg mot ett kontrollsamhälle som kan ta oanade proportioner.

Två anledningar finner jag som direkt avgörande i denna diskussion:

1. Ett samhällsklimat som främjar individualism och personlig framgång på andras bekostnad.
Exempel 1. Idol.
Detta program hade aldrig varit vad det är om inte förnedringen av deltagarna funnits med som ett ledtema.
Exempel 2. Skolpolitiken.
"Mina barn skall inte gå i en skola med ungar som inte kan räkna [läs; invandrarbarn, barn till låginkomsttagare etc."
Exempel 3. "det är okej"
Tolerans för exempelvis planka.nu, piratkopiering o dylikt.

2. En vilja till att vara en passiv mottagare istället för en aktiv individ. "Skylla-ifrån-sig-aspekten" alt. "Varför gör ingen något?"
Exempel 1. "Varför gör inte skolan något?"
Ja, varför uppfostrar inte skolan eleverna till fina medborgare. Jo för att lejonparten av uppfostransansvaret är och skall vara hos föräldrarna. Curlingföräldrar som inte kan se att de skapar framtida våldtäktsmän och våldsfantaster genom att alltid ge sina barn rätt ger jag inte ett öre för.
Exempel 2. Allt fler verkar lämna över ansvaret till omvärlden.
Detta legitimerar på sätt o viss brott för att "det fanns ingen polis där".
Exempel 3. Klimathotet.
Trots att vi dagligen kan läsa hur folk, liksom jag, ojar sig över att det är så hemskt ökar flyg- och bilresorna och vi konsumerar som aldrig förr. Att lägga över ansvaret på politiker eller vem man nu tror ska fixa problemet kan idag inte beskyllas på okunskap eller oförmåga.
Exempel 4. Vi har tappat tron på politiken.
Som ni kunde läsa i förra inlägget verkar det som om detta är en realitet. Sjunkande medlemsantal hos partierna är kanske ett bevis på detta.

Inte vet jag hur denna utveckling skall förändras, men att heterogenisera skolor, lämna över humanismen till statens kontrollinstanser och att låta konkurrens vara drivkraften framför alla andra vet jag (precis som vissa vet att gud finns) är inte svaret. Min devis är väl snarare att vi skall ta oss själva på allvar och inse att vi betyder något. Att det är vi som själva kan förändra vår omvärld. Att våga ta avstånd från påklistrade ideal som någon annan vill ha oss till för att då kan de tjäna pengar. Att våga hytta med näven åt kidsen som sitter o spottar på spårvagnsgolvet. För det är inge klyscha att med frihet kommer ansvar. Tar vi vårt ansvar som medmänniskor får vi också friheten att slippa övervakningskameror och att vara rädd för att bli nedslagen på en fest på Kungsholmen.

Kungen, facebook o myspace

2007-10-09T22:36:00.000+02:00

Läste en så sjukt bra Berglinare idag. I och för sig är han ju alltid bra, men den här fick mig att tänka vidare. Stripen handlade om Facebook, msn, mail o allt annat som vi gladeligen lägger halva livet på. Själva substansen var dock huruvida någon räknat ut samhällsvinsten på datoriseringen. Ni vet, staten räknar ju ut huruvida ett vägbygge eller något dylikt blir samhällsekonomiskt hållbart. Även en sådan faktor som antal räddade människoliv kan räknas på, vilket motorcyklister fått veta genom införandet av mitträcken (vilket resulterar i köttfärs à la knutte).

Här handlar det dock om tid - i detta fall stämmer nog devisen om att tid är pengar - och pengar. Tid som läggs på Facebook, ett överdrivet mailande och sedermera väntande på mailsvar (istället för att ringa och begagna sig av det bortglömda kommunikationsalternativet direktkommunikation), diverse surfande på ej jobbrelaterade siter, Youtubegluttande etc. Ett australiensiskt företag har uppskattat att enbart Facebook kostar de australiensiska företagen ca 27 miljarder kronor i förlorad produktivitet. Spännande. Jag undrar personligen hur mycket bredbandssatsningen kostade de svenska företagen. Eller vann man? Ja vissa företag gjorde det definitivt, andra kanske inte, men det vore skojigt att se hur ett samhälle i stort påverkas av en sådan social och ekonomisk revolution som Internets intåg i gemene mans hem och kontor faktiskt var/är.

Internet som socialt verktyg finner jag hur som helst rätt imponerande. Worldwide-instant-censurfritt (nåja). Att kunna interagera med människor i en liten bergsby i Peru är ju ganska häftigt, fast just det ja, det kunde man redan på 20-talet (eller när nu Atlantkabeln las på plats). Hur som helst det är ganska smidigt. Internet är ju också ett fint ställe att ventilera åsikter i och påverka. Eller? En rysk kvinna, jag tror hon var forskare eller kanske journalist, påstod att folk tappat tron och intresse för politisk aktivitet. Att det surras på nätet är inget som någon kommer förbi, men när det blir surr i former av *lol* ; ) *brb* och den typ av diskussion leder det inte till någon deliberation (*) och inte heller någon påverkan. Sedan kan vi även fråga oss om t.ex. denna blogg leder till någon större påverkan eller kan sägas vara en politisk aktivitet. Den politiska agendan sätts ändå av politiker, mediaorgan och allt mer storföretag vilket borde föranleda mig till att exempelvis ringa någon av dessa eller kanske t.o.m. göra ett besök. Läsare av denna blogg (alla tre) vet med sig att jag inte diggar miljöförstörande element som exempelvis onödiga förpackningar. En tanke jag länge haft är att i min matbutik vid hyllan, alternativt efter kassan, avlägsna de förpackningar jag finner onödiga och sedan i protest lämna dem där. Men jag sitter istället och skriver på min blogg och lämnar kommentarer på diverse tidningars debattsidor (på Internet så klart) - ett slags avlatsbrev där jag kan döva mitt samvete genom att klaga på hur illa folk beter sig. (märk ironin)

Detta finner jag rätt skrämmande. Är det så att vi har stängt in våra åsikter i ett forum som i och för sig når hela världen, men är negligerbart för de som bestämmer? Och än mer skrämmande, har vi tappat tron på kontrollen över våra egna liv? Nöjer vi oss med att sitta o ta emot beslut som vi inte gillar och endast utnyttja våra demokratiska rättigheter på valdagen vart fjärde år?

Hm, detta mynnade visst ut i massa uppslag för nya bloggar. Bäst att sätta punkt och återkomma efter lite reflektion, något jag för övrigt uppmuntrar exempelvis beslutsfattare och allmänna besseerwissrar att göra.

(*) Deliberation = Ett slags progressivt samtal där konsensus utan kompromisser är det ideala.

Jag borde va president!

2007-10-04T00:27:00.000+02:00

Jag är så evigt tacksam för att vi nu har en blå regering för nu finns det såå mycket att bli upprörd över. Inte en stund behöver jag ha tråkigt, det är bara att läsa en politisk rapport eller senaste proposition från regeringen för att min fighting-spirit skall vakna.

Nu var det sjukskrivningar (igen) på tapeten. Det är nämligen så att Socialstyrelsen(*) räknat ut hur lång tid det tar att bli frisk och den policyn skall gälla som riktlinje för sjukförsäkring och dylikt. För Socialstyrelsen har koll, jorå, det är inga dumma tanter och farbröder där inte. Inte bryr de sig väl om sådana petitesser som personligt immunförsvar eller grad av sjukdom. Nä ett ryggskott är ett ryggskott - det tar 8 dagar, 15h och 7 minuter att bli frisk ifrån. Jag kan bara sätta mitt hopp till att läkarkollegiet har vett till att kunna se till människan bakom sjukersättningen som stackars skattebetalarna får betala.

Ja, tröttnar man på att bli upprörd av konstiga beslut kan man alltid läsa ministrarnas brottsregister. Skattefiffel, trots mot lagbeslut, svart städhjälp. Hur kan dessa människor vara för sänkta skatter? De betalar ju uppenbarligen ingen själv?

Och Mats Odell, stackars man. Lars Danielsson tror jag har fått en runner up för minst trovärdiga politiker. "Va då, det kan väl inte vara fel att ha folk från det mest korrumperade finansbolaget sen Trustor som ekonomisk rådgivare vid utförsäljningen av de statliga bolagen?" Nähä, och påven har inte en konstig hatt?

Detta med utförsäljningen av statliga bolag, vad är det om egentligen? Dessa bolag är ju något som generationer av svenskar har byggt upp. Det är ju våra bolag som byggts upp med generationer av skattebetalare - ingen liten spargris som nyliberala tokar skall finansiera avvecklingen av den svenska välfärden med. Tyvärr anar jag här ideologiska anledningar som står före sunt förnuft - den liberala politiken med den fria marknadens ideal. Ta energimarknaden, varför, varför kom den ut på konkurrensmarknaden? Vill man ha billig el och staten äger i stort sett all elproduktion, ja sälj då elen utan vinstintressse till lägsta pris. Med de gigantiska vinster som elföretagen gör idag behöver man bara ha tagit sig igenom halva "Skoj med matematik 1" för att räkna ut att här finns det utrymme för lägre priser. - Men det fixar ju konkurrensen, säger du kanske då. Nja, inte än på tio år i alla fall. Elen har blivit dyrare och vinsterna högre. Men det är väl en nagel i ögat på ultraliberalerna (väl medveten om att det är Socialdemokraterna som redan sålt ut halva Sverige) att inte en privatperson kan göra de där pengarna som staten gör, jag hittar då ingen bättre förklaring.

När jag ändå är inne på ekonomi - kan någon förklara för mig varför den europeiska unionen, vars själva stomme är den fria marknaden och fri konkurrens, lägger en stor del av sin budget på subventioner och stödåtgärder? Det sätter ju direkt de ekonomiska krafterna ur spel. Inte för att det gör mig något att vi delar på kakan, men skall man ha en fri marknad så är det väl det man skall ha? Jag finner det även något bisarrt att staten betalar en avgift till en union som sedan våra regioner genom lobbyorgan i Bryssel (Västra Götalandsdsregionen - West Sweden m.fl.) försöker vinna tillbaka genom att hävda behovet att t.ex. bygga om en tobaksfabrik. Speciellt bisarrt blir det om vi sätter det i ett globalt perspektiv, vilket vi bör göra då EU ofta ges legitimitet som fredsorgan. Tänk om det skulle komma in en ansökan från Somalia. "Hej vi är ett land där halva befolkningen dör varje dag i diarré och vi är i ett ständigt krigstillstånd. Skulle vi kunna få en slant till lite vatten och ett demokratiskt val." Claude-Jean-Pierre de la Paraplu i EU-ledningen författar då ett brev tillbaka "Tack för frågan, men tyvärr så har Danmark lagt in en ansökan här om att få 100 miljarder för att bevara den danska smörrebröd-kulturen och det måste vi ju så klart godkänna, kanske skulle ni kunna få ett besök av en Kommissionär och några karameller i EUs färger."Nu låter jag enkom EUkritisk här, men jag får väl reservera mig och säga att jag inte är enögd och tycker att EU bara är av ondo. Dock tycker jag det finns så mycket sjuka och motsägelsefulla aspekter inom den organisationen som jag inte riktigt kan förstå. Självklart är jag medveten om komplexiteten och EUs biståndsapparat med mera, men min förbryllning kvarstår ändå.

Om det skulle vara någon som läst ända ned hit: läs inte samhällskunskapsprogrammet. Det slutar bara att man sitter o gnäller hela natten på en fånig blogg som ingen läser. Gör revolution istället. Börja med att skicka en faktura till Staten AB och kräv din del av vinsten på den investering du gjort i de nu utsålda statliga företagen. Rätt skall ju vara rätt säger Reinfeldt och man kan ju bara hålla med. Ge mig mina pengar!!

(*) Ja, ja, socialstyrelsen sitter inte i regeringen, men jag är föga förvånad att dessa nyheter kommer just nu. Luktar ministerstyre tycker jag - ännu ett brott att lägga till den digra listan?

Tro inte att du är sjuk för då jävlar

2007-09-20T16:54:00.000+02:00

Idag kom statsbudgeten. Joråserrusåattdä! Jag kan inte hymla med att jag har få gemensamma åsikter med sittande regering, men å andra sidan hade jag ganska många negationer till Göran Perssonväldet med. Jag tycker även att Borg verkar vara en ekonom som faktiskt ser till att budget går ihop och att det är ordning och reda på torpet, samt att det finns vissa smulor av tänkvärda beslut och åsikter exempelvis när det gäller försvarsmakten. Ideologiskt är vi dock på helt olika planhalvor vilket visade sig idag. Det finns mycket att diskutera kring budgeten exempelvis fastighetsskatten "avskaffande", men det som gör mig riktigt upprörd är synen på långtidsarbetslösa, karensdagar och annat relaterat till sjukdom.*1 Även synen på arbetslöshetersättning m.m. är jag definitivt emot. Här följer mina argument för detta

Det finns en myt om att det går omkring drösvis med människor som är sjukskrivna (och arbetslösa) för att de inte vill arbeta utan tycker att det är skönt att gå hemma o dröna. Jag är inte dummare än att jag också tror att det visst finns sådana människor och jag tycker heller inte att det är värst moraliskt för att inte säga rent förkastligt att agera så. Inte heller är det kul att finansiera sådana samhällsparasiter via skattsedeln. MEN, ska huvudparten av de sjukskrivna behöva lida för det? Tror verkligen borgerligheten inte att de flesta människor vill ha socialt samliv, en högre status i samhället m.m. som ett arbete ger? På något sätt leker Borg och Reinfeldt häxdoktorer och tror att ekonomiska incitament gör människor friskare. Jag tror säkert att sjukskrivningarna kommer att gå ned, men jag tror inte att det beror på att folk blir friskare utan för att man blir tvingad för att kunna överleva. Alltså; folk går till jobbet fastän de är sjuka och mår ännu sämre. Detta är helt enkelt ytterligare en nedmontering av det sociala skyddsnät som vi tidigare hade i Sverige.

Dock ska jag inte vara enögd utan tycker väl att hanteringen av långtidssjukskrivna inte var bra förr heller och att det säkert finns folk som enligt borgerlig modell genom arbetsträning och en gradvis inslussning åtminstone delvis kan komma tillbaka till arbetsmarknaden. Det initiativet kan jag ge borgarna plus förr. Dock kvarstår det väldigt många människor som faktiskt inte kan göra detta utan är utbrända, socialt utslagna, psykiskt sjuka eller vad det nu kan vara. Jag är helt emot att denna grupp skall straffas enligt kollektiv bestraffningsmodell. Speciellt förbannad kan jag bli på skenheligheten som råder inom dessa moraliska frågor. Det så kallade "vabbandet"*2 [vård av sjukt barn] är enligt kompisar som tagit klivit in på arbetsmarknaden en verksamhet som är övervägande stor på fredagar. Dra dina slutsatser själv. Skattesmitning är också ett fenomen som är rätt så utbrett och även till viss del är informellt accepterat inom exempelvis hantverkargebitet. Jag kan inte kasta första stenen här heller. Ett annat exempel på skattemoral är den utbredda piratkopieringen som bara inom EU ger förlorade skatteintäkter på 140 miljarder kronor varje år. Det finns alltså en acceptans för en verksamhet som större delen av Sveriges medborgare håller på med och förmodligen gör fantastiskt mycket större hål i samhällskassan än sjukskrivningar. Enligt mig finns det här paradoxer som är skenheligare än en etisk vegetarian på McDonalds. Det känns som att många vill ha sjukersättning när de är sjuka, för de är ju sjuka på "riktigt", men inte tänker de bidra till andras sjukersättning för det är ju bara ett gäng med hypokondriker och mytomaner.

Skall vi ha ett socialt skyddsnät av rang i detta land så kommer det alltid finnas fuskare som parasiterar systemet. Här har vi då ett val där jag vet vart jag står sju dagar i veckan. Dock retar det självklart skattehatande nyliberaler att det finns människor som spenderar "deras" pengar. Men jag kan också hata, t.ex. direktörer och andra skrupelfria varianter av homo sapiens som fifflar med dubbel bokföring, utnyttjar alla kryphål inklusive de tveksamt lagliga för att undhålla så många pengar som möjligt från de som inte har ett eget varuhus. Detta är inget jag är stolt över, men någonstans går min deliberativa förmåga över i rena känslor och rentav humanism.

*1; bl.a. innebar den nya statsbudgeten detta:
- Maximal längd för deltidsarbetslöshet blir 75 dagar.
- Dagens fem karensdagar ökas till sju.
- För långtidssjukskrivna sänks ersättningen från 80 till 75 procent.
- Den sjukpenninggrundande inkomsten sänks genom att den ska multipliceras med faktorn 0,97.

*2; Jag såg att förskola och skola nu skall jaga "vabbare" genom att skriva intyg på att barnet verkligen varit sjukt.
Invändning 1; hur f-n vet man om barnet är sjukt eller bara hemma o göttar sig med sin "ledige" förälder?
Invändning 2; är det en bra idé att utnyttja pedagogers kompetens till att skriva intyg istället för att var med barnen/eleverna. Rimmar det med Björklunds skolvision?
Invändning 3; vilken relation/attityd skapar detta mellan/till skolan och föräldrarna? Mängder av pedagogisk visar på att detta är en av de största faktorerna på hur eleverna klarar sig i skolan.

men gör inte så mot mig då

2007-09-15T14:37:00.000+02:00

Läste idag i GP att Googlenördarna/miljardärerna köper parkeringsplats för ett gäng miljoner om året. Tydligen tyckte dessa två människor att det var lite jobbigt att sitta i bilkö så de hade sonika köpt ett Boeing 747 och flög nu iställer till jobbet! Parkeringsplatsen blev alltså en plats hos Nasa [dyrt]. Dessa frågor dyker upp:

1. Är detta det yttersta beviset att; A*rikedom + B*lathet = Y i dumhet?
2. Finns det inte en fantastisk ironi, för att inte säga en paradox, i att IT-moguler måste fysiskt gå till jobbet?
3. Vad skall jag nu använda för sökmotor?

Attans bananer!!

Underligheter

2007-09-14T17:39:00.000+02:00

Har precis köpt en mobiltelefon med massa grejer som jag säkert inte behöver, men det liksom följde med köpet, så nu har jag blivit en fjortis. Telefonen är en 3G-variant där det ingick ett års gratisabonnemang på 30 streamade musikkanaler, vilket var en av de tusen extragrejer som var inkorporerade i detta telefonköp. Grymt tänkte jag och surfade in på Tele2:s mobilsajt och kopplade upp mig emot radiostationen. Till min lycka hade de 90´s-rock och displayen visade Enter Sandman med Metallica. Dock var det fantastiskt dåligt streaming vilket gjorde att det hackade någonting kopiöst. Icke användbart alltså. Jag bytte raskt till FM-radion och sökte slumpmässigt efter något att lyssna på. Mestadels var det reklamradio, men någonstans mellan 95-98 Mhz lät det som någonting skojigt. Jag uppfattade det först som en sändning av ett populärvetenskapligt föredrag av något slag för det var en sån där lite streetsmart halvironisk man som mässade om någonting. Efter ett tag insåg jag dock att jag lyssnade på Göteborg Kommuns fullmäktigedebatt! Otroligt vad det var intressant och underhållande, något som jag definitivt inte hade trott. Det var nästan som en battle mellan ett gäng MC:s à la Eight mile - sköna glirningar och häcklerier, fast här handlade det inte om "Your Mama" eller storlek på könsorgan utan om resvanor i Göteborgs Kommun (vilket gjorde den stora underhållningskvaliteten än underligare).

Det hela handlade om att vänstermajoriteten hade lagt fram ett förslag till fastställande av ett policydokument för resvanor för, som jag uppfattade det, kommunalanställda (eller om det var stadens invånare). Borgerligheten höll väl inte med på alla punkter, utan det debatterades fram och tillbaka. Det var sjukt kul att som blivande samhällskunskapslärare inse att jag lärt mig något då jag kunde härleda ganska många argument till klassiska ideologiska tankar som de mer laissez faire-liberala tankegångarna hos borgerligheten och de mer socialistiska tankegångarna hos vänsterblocket.

Det var dock inte det här som jag tänkte berätta om när jag började plita ned det här inlägget, det var mycket mer kortfattat än så nämligen det underliga i att man kan få pengar för att cykla inomhus, men inte utomhus (!) vilket en av politikerna hade noterat. Alltså; friskvård på jobbet kan vara avdragsgillt och subventionerat m.m. medan ekonomiska incitament för att ställa ned bilen och cykla till jobbet är något som beskattas. Är inte det ett härligt inslag av ett överbyråkratiskt samhälle där texter i böcker och dokument går före sunt förnuft och ett helhetstänkande? Välkomnar kommentarer om fler sådana här underligheter.

Även du min Brutus

2007-09-10T18:31:00.001+02:00

Uh, vad trött jag blir ibland. Trött av att så ofta inte förstå någonting, av att möta en värld där ekvationen inte går ihop och där profit går före logik och förnuft. Att känna sig motarbetad av krafter som inte följer min världsbild och helt går emot de grundläggande värden som jag socialierats in i. Här följer några exempel som fått mig att antingen knyta nävarna eller försatt mig i ett tillstånd av lätt illamående blandat med ren frustration;

Bilindustrin
Senast var kanske (jag vet inte när, det är så svårt att hålla isär alla dumheter man hör) när jag tittat på en film som gick en sen kväll på statstelevisionen. Jag kommer inte riktigt ihåg vad den hette, men man ställde sig i alla fall frågan; "Who killed the electric car?" För att göra en liten rekapitulation handlade den om hur det i slutet av nittiotalet forskats fram en batteridriven personbil som jag tror kallades Evi(?). Detta förekom sig dels av att staten subventionerat forskningen och iordningställande av infrastruktur för laddning av bilar, men viktigare var kanske en ganska så hård utsläppsvision som flera delstater skrivit under. Inte värst konstigt då smogen höll/håller på att ta kål på exempelvis Los Angeles. Märk väl att detta var innan den mediala "framgången" med klimathotet. Hur gick det då? Ett flertal bilindustrier som t.ex. GM lyckades att ta fram en bil som var anpassad för den storstadspendling som var upphovet till problemet. Bra acceleration, ett batteri som för första gången höll måttet, men framför allt; noll i utsläpp (från bilen vill säga, sen har ju USA ett gäng kolkraftverk, men räknenissarna hade räknat fram att det var sjukt mkt mindre utsläpp även detta inräknat).

Jaha, här har vi alltså en bil som är miljövänlig till max och som är en direkt lösning på det problem som låg bakom subventionerna och forksningen. Grymt!
Men så kom då Bush och subventionerade statsjeepar samtidigt som Bilindustrin drar tillbaka alla bilar (nya och välfungerande, med nöjda ägare) och skrotar dem. Ingen har riktigt svaret på frågan, men för dålig profit är väl ingen högoddsare direkt.

Suck numero 1.

Miljövänliga företag och producentansvar
"ICA tar sitt miljöansvar." "Vi har jättemånga fina ekologiska och svanenmärkta produkter" (skulle lika gärna kunna vara Coop eller Hemköp eller någon annan matkedja)
Jepp, det stämmer. Men ni har också plastkassar, inplastade bananer, Cillitbang (eller bam eller vad det nu heter), kött från Brasilien, sockerärtor från Kenya m.m. Ok, vad är det för fel på det då? För att även nyliberaler skall förstå kommer en förklaring:
- Plastkassar är sjukt dåligt för miljön med miljögifter m.m. Här finns också ett fullgott alternativ i papperskassar, eller varför inte en tygkasse/väska eller något som man använda igen? Räknade häromdagen ut att jag skulle göra av med närmare 500:-/år på jävla kassar.
- Inplastade bananer? Tillåt mig hånle. Banan är ju den ultimata produkten för en snål handlare, den har ju redan skal och behöver alltså ingen förpackning. Obegripligt.
- Sockerärtor från Kenya. Kenya är inte landet som har direkt mest vatten i världen. Att då använda det till att göra sockerärtor till blekfeta svenskar som skall ha en snygg grönsak bredvid köttbiten verkar inte riktigt klokt. Dessutom är inte jordbruket där direkt ekologiskt. Det lilla vatten som finns blir alltså nedsmutsat med diverse besprutningmedel. Var så god och drick.
- Cillitbang och andra icke miljömärkta rengöringsmedel har alternativ som är klart skonsammare på miljön. Kan hända att de inte tarbort smutsen med ett "bang", men va´ fan har du det så jävla skitigt är det nog dags att flytta ifrån den där smörjgropen.
- Kött från Brasilien. Räkna ut den själv är du snäll.
Att dessa matkedjor kallar sig miljövänliga är nog den största lögnen sen BagdadBobs utsvävningar under USA:s senaste Irakinvasion. Man har alltså alternativ, men väljer att lägga ansvaret på konsumenten trots att handlarna har klart mycket bättre koll på hur etiska varorna de säljer är. Men allt är tydligen tillåtet i profitens namn. Kan man tjäna pengar så är det legitimerat.

Suck Numero 2

Blandat hyckleri
Miljöbil - Hur fan kan någonting som släpper ut en massa skit så fort du vrider på nyckeln till tändningslåset heta "miljöbil"?

Utsläppsrätter - Dessa avlatsbrev som skulle göra det dyrt att släppa ut koldioxid har genom styrande politikers rädsla för att industrin skall halka efter gentemot andra länder helt tappat sin funktion.

British petroleums nya logga - en grön sol. I rest my case.

Nya arbetarpartiet - tack för att jag var tvungen att säga upp mig från min a-kassa pga tokhöjda avgifter; inget försäkringsskydd. Tack för att jag om jag blir arbetslös måste ta vilket jobb som helst även om det ligger i Kiruna; ingen idé att slå sig ned. Tack för att ni skapat så många jobb som städerskor och andra hushållsnära tjänster till våra invandrare med doktorsutbildningar. Tack för att ni fördelar pengarna från de som inte har till de som har, det säger ju sig självt att om man tjänar några miljoner om året så blir det ju jättemycket i skatt. Det kan ju inte var roligt. Tack för att min mamma snart kommer att ha noll i sjukpension för att hon har arbeteat för mycket, det var ju dumt. Kunde hon inte ha åkt till lägenheten i Spanien och vilat upp sig innan hon blev sjuk?

Suck numero tre!

Håll med mig nå´n, misery loves company!

Fördelen med att vara dum

2007-09-07T15:09:00.000+02:00

Min bror, som liksom jag fyller nätet med personlig hybris (svenska för blogg), skrev för några dagar sedan om en snubbe som bestämt sig för att bli "världens bäste förlorare" efter att ha konstaterat att han, enligt amerikansk taxonomi, sög på alla sporter han provade på. Han blev alltså en sådan där människa som va-han-nu-hette i "Fint tillsammans" som jublade när det andra laget gjorde mål. Obegripligt för de flesta med den självbevarelsedrift som evolutionen inprogrammmerat i oss, men som så klart beredde denna proffsförlorare en hel massa glädje istället för ångest när han tydligt var oförmögen att vinna ens en omgång bôllkacken.* Vissa av oss skulle nog genast idiotförklarat denna man - tänk dig att du spelat en final i en cupmatch, du har precis gjort det avgörande självmålet och har hela nederlaget på dina axlar. Då kommer denna glädjens profet med en moet chandon och föreslår att ni skall skåla med motståndarlaget. Tro mig - ritualmord kan motiveras för mindre än så.

Hur som helst kom jag att tänka på hur just dumhet verkar vara en ren frälsning ibland. När jag och andra med mig ryser av ångest och rädsla inför forskarrapporter om klimatförändringar och andra miljöförändringar ruskar andra på huvudet och säger saker som "jag tror inte på det där". Andra fördelar med att vara dum är att man har så bra lösningar på svåra problem. Dilbertdinosaurien ger ett lysande prov på detta när han löser världssvälten genom att föreslå att alla afrikaner ska flytta till Europa (kanske inte en så dum tanke ändå?). Ett fantastiskt uttalande på detta tema är ju Marie Antoinettes respons på rapporterna om att de franska bönderna inte hade något bröd och därmed svalt:

-Varför äter de inte bakelser? Låt dem äta bakelser!

Huruvida den franska drottningen verkligen sagt detta har säkert diskuterats till oändlighet av frankofiler, men skit samma - det speglar det geniala i att vara ovetande. Ur ett lycklighetsperspektiv det vill säga. För verkar det inte allt för ofta vara ganska skönt att ha enkla nöjen som inte kräver någon större intellektuell förmåga? Att åka raggarvarv, spela Bingolotto m.m. Den brittiske filosofen John Stuart Mill ägnade många tankar åt detta ämne - "lägre" njutningar (enligt dennes benämning) är ju så mycket enklare att tillfredsställa än högre. Skulle då de vara sämre än "högre" njutningar? Ja tydligen tyckte han det. Hellre vara en missnöjd sokrates än en glad gris var hans paroll, för grisen vet bara en sida (de lägre njutningarna). Ja, ja, inte vet jag om jag håller med till 100 %, men det är enligt mig ett ganska spännande ämne. Speciellt nu när jag är i den åldern att jag skall börja forma mitt liv och på sätt och vis måste konkretisera vad det är som gör mig lycklig. Vad är mina höga njutningar, och som sagt; finns det högre och lägre njutningar? Visst kan en god måltid ge mig ett stort endorfinrus, men krävs det kanske mer än så för att bli nöjd?

Tänk om man vore lite dummare. Vad gôtt skulle det inte vara att slippa grubbla på sådant här? Men samtidigt, är det inte lite kul också? Lite skit rensar magen säger man, kanske är det så med hjärnan också? Att ett visst motstånd lyfter en till högre höjder? Hm, meningslös hobbyfilosofi eller ett spännande ämne?

*Bôllkacken= en extremt skojig lek som förgyllt min uppväxt med diverse diskussioner om regelvidrigheter och även lagt grunden till ren pennalism. Besläktat med "bollen i burken" och annan utslagningsverksamhet förklätt i lekens dräkt.

Bra saker i livet

2007-09-06T19:11:00.000+02:00

På temat livskvalié, och som i ett led att bli en glad och nöjd människa, utmanar jag nu till att dela med er av de stunder som just ni älskar. De där stunderna som gör er varma, glada och allmänt tillfreds. För inspiration så tycker jag att ni tar och tittar på den lilla kortfilmen här nere.

Saker jag älskar:
1. Att glida förbi pendlande bilister som sitter i en milslång bilkö i noll kilometer i timmen på min cykel
2. Att fylla ett glas med is och sedan fylla upp med vatten och lyssna på det där knastret som blir när isen spricker.
3. Att se ett gammalt skröpligt par som klätt upp sig och går ut på restaurang. Hand i hand, fortfarande med kärleken i behåll.
4. Tanken på att det trots allt kanske finns en mening och en naturens logik här i världen;
-Vi missköter jorden och den straffar oss genast med översvämningar och andra naturkatastrofer.
- Vi våldför oss på jorden genom ett för stort uttag och blir feta.
5. Att genom att bara lyssna på någon som skrattar genast bli glad utan att veta vad som var roligt.
6. Att slå ut ett D-ackord och genast blir det musik.

Livet är en tävling? (forts. på det ontologiska temat)

2007-09-05T22:46:00.000+02:00

För en månad sen började jag dela med mig lite av mina funderingar om vad som egentligen är värt något i livet, om det är en platt-TV eller möjligtvis en solsemester på någon spansk ö. Sedan dess har bloggandet legat nere, vet inte riktigt varför, men kanske har jag levt ute i verkligheten ett tag. Nu är det dock dags att dra i lite existensiella trådar igen;

Läste härom dagen att amerikanska (eller om det var svenska) löntagare hellre hade en procentuellt högre lön gentemot andra än att alla fick högre lön, inklusive dem själva, även om detta innebar att de fick en lägre lön. Kontentan var alltså att det som var viktigt var att de vann när de jämförde sig med andra. En parallell kan här dras till hur svenska VD-gubbar någon gång på åttio-nittiotalet började snegla på utländska VD-gubbar och inse att de hade mycket lägre lön. Nog för att de hade så det räckte och blev över till en och annan herrgård, sommarhus i Spanien och ett gäng fyrhjulsdrivna bilar, ni vet sånt där som VD-gubbar så gärna vill ha men aldrig använder. Det var dock inte nog när de jämförde sig med sina utländska kollegor.

Jag läste vidare och hittade en tabell för hur mitt framtida yrkes medianlön såg ut. Gymnasielärarna hade där en medianlön på 26 000 SEK/månad.
- 26 lök, det är ju en förmögenhet! tänkte jag som levt på studielån i drygt 5 år.
- Vad ska jag göra med alla de där pengarna?
Jag tillhör nämligen en skara som lyckats få studiemedelspengarna att räcka till utan att behöva missunna mig. Äter och dricker gott, mer än ofta, går på konserter och bio, köper de kläder som jag vill ha utan att behöva känna att jag måste äta havregrynsgröt en vecka osv. 26 000 i månaden kändes helt plötsligt bra, även om det kommer till barn och annat otyg i framtida livet.
Men säg den glädje som är långvarig. Idag publicerade GP en artikel om lönenivåer för massa yrken. Där kunde man läsa om exempelvis piloters medianlön på 58 0000 SEK, läkares dito på 51 000 SEK osv.
-Vad fan är 26 000? tänkte jag genast. Kattskit. Från att vara nöjd och glad gick jag till att vara bitter för att jag läst längre än en läkare behöver göra (jag kommer att ha läst 6,5 år när jag är klar) och definitivt längre än de flesta ingenjörer, men ändå tjäna mycket sämre och dessutom ha en löneutvecklingskurva som liknar Skånes topografi.
Ändå hade ingenting hänt!? 26 000 SEK var ju fortfarande lika mycket pengar?

Det är ändå lite konstigt det där, att livet tycks styras av en slags avundsjuka och en rädsla för att vara annorlunda och inte passa in i normen.
-Titta vad mycket pengar de tjänar, tänk om man ändå kunde tjäna så mycket pengar; en tanke som jag antar att en hel del av oss tänker lite då och då, men vad skulle man göra med dessa pengar? Se på de som vinner miljoner på Lotto.
-Nä, vi tänkte köpa en ny bil åsså ge bort lite till barnen.
Självklart betyder pengar mycket för ens vardagliga liv, men när man når en viss gräns så vette fan om det är speciellt kul. Jag är helt övertygad om att många av de här miljonärerna hittar andra saker att vara avundsjuk på; "de har säkert bättre sexliv", "han verkar vara mycket gladare än mig", "hon sjunger mycket bättre än mig", "han är så beläst och smart, tänk om man vore så". Så vida de inte är sådana där människor som har hittat grejen. Ta t.ex. en sådan person som "hästmannen"; en gubbe som bor i skogen i ett torp med sina djur, ätandes bröd och gröt och så fantastiskt nöjd med det. Inte för att jag skulle vilja göra det, men däremot skulle jag vilja hitta min grej eller snarare kanske tänka bort det där negativa i behöva konkurrera med andra. Jag vill bli nöjd helt enkelt.

För att inte förstöra nattsömnen helt blir det punkt här i och med ett citat som jag nyss snappade upp i en bok om moralfilosofi:

"Det är inte hur man har det, utan hur man tar det" - Folke Tersmans farmor

Vad fan är hög standard?

2007-08-05T15:22:00.000+02:00

Ett av de diskussionsämnen som ständigt återkommer så väl i min egna interna tankesmedja, som bland de härliga stunder av vishet som bara uppstår när ett gäng kompisar delar på en platta starköl, är karriär och livssituation. Kanske inte i just de termerna utan snarare i diskussioner om huspriser, löneutveckling beroende bostadsort etc.

Senast ämnet kom upp var i fredags på en irländsk pub (guiness makes you talk). Bl.a. kom min vän P med ett inlägg om det ekonomiskt idiotiska i att utbilda sig till akademiker. Tydligen hade han läst en artikel som visade att om man räknar med förlorad inkomst, återbetalning av studielån m.m. så har man i ekonomiska termer möjligtvis kommit ikapp runt 50-årsåldern, jämfört med att man exempelvis börjat jobba på en industri direkt efter gymnasiet. Detta gällde dock bara vissa grupper som civilingenjörer, läkare m.fl. De tre akademikerna, inklusive mig, som satt runt bordet tyckte dock att det var värt det - pengar är inte allt.

Nä just det; "pengar är inte allt". Men vad är egentligen något? Vad har betydelse i vårt liv? Varför jobbar man? Är det för att kunna konsumera ännu mer hemelektronik, eller är konsumtionen ett svepskäl för att kunna jobba? Är det livet på en pinne att jobba 08-17 och sedan spendera helgen med att försöka vila upp sin kropp och hjärna för att orka gå till jobbet på måndag morgon igen?

För mig är dessa frågor en klurig nöt att knäcka. Med tre terminer kvar av lärarutbildningen börjar steget till vuxenvärlden bli jobbigt nära. Nog för att jag kännt mig vuxen om inte gammal länge nog, men att forma ett liv där man styrs av en vardag, fasta rutiner, en stor investering i ett hus, eventuella barn m.m skrämmer mig. Hur vill jag att mitt liv skall se ut? Helt uppenbart är att pengar inte är en direkt prioriterad drivkraft, annars får jag nog idiotförklara mitt studieval. Närhet till kompisar kanske är viktigt, men jag kan ju inte bestämma vart de skall bo resten av livet? Eller är det ett hus på landet som är lycka, ja då kan jag ju definitivt inte bo kvar i den här delen av landet för då lär det bli 08-22 om de amorteringarna skall klaras av. Suck!

Något som jag däremot definitivt vet, det är att jag skall leva varje dag. Detta då jag har träffat en hel del människor som i denna stund har ångest - semestern är nämligen slut. Och det är klart att det kan vara jobbigt om man jobbar enbart för att tjäna pengar och inte gillar sitt jobb. Här någonstans ligger också kontentan i ovanstående text; att leva ett liv där större delen av året går ut på att dra in brödfödan är inget för mig. Speciellt inte om brödfödan inkluderar en massa onödigt krafs som låt oss säga ett dubbelgarage, dvdspelare i nackstödet, trisslotter, grand canariaresa för att orka gå till jobbet etc.

Avvägningen mellan livskvalité och vad som är nödvändigt i materiella tillgångar (och om det är nödvändigt alls) verkar för mig vara en slags formel till hur man skall forma sitt liv. Men vart köper man den formelsamlingen? Någon som har ett tips?

Respect man! Nähä....

2007-08-03T17:47:00.000+02:00

Ganska ofta kan jag känna mig som en bakåtsträvare med en slags "det var bättre förr"-mentalitet trots att jag egentligen inte gillar det tänkandet. Ibland är det dock svårt att undvika. Senast var när jag åkte tåg hem till Gbg från Arvika, en ganska trevlig resa (om man undantar väntetiden i Kil) på drygt tre timmar. Alldeles lagom för att hinna igenom några kapitel i en bok, lyssna på en P3dokumentär och ta en lur - avkoppling helt enkelt. Ok here we go!

Jag kliver på Intercitytåget i Kil och hamnar vid en sån där plats med bord, ett sånt med plats för fyra du vet? Nu var vi bara två och kunde därför båda två sträcka ut benen. Ahh, gött! Jag tar en zip av mitt kaffe och slår upp kapitel 4 i min bok.

"-I LIKE TO MOH MOH!!"

- Men va i helvete? Tydligen tycker min okände resekamrat att animerade kossor med Creutzfeldt-Jakobs sjukdom är värt 50 spänn i månaden och har gärna ljudnivån på sin mobil inställd på annoying-like-hell. Ja, ja åter till boken.

"- Å då sa jag till han ba, du är ju liksom...ah precis....han är ju bara...va?...ha ha...äre sant?"

Uppenbarligen hade jag bokat biljett i kupén för människor som
är relationsexhibitionister och inget annat vill än att resten av världen skall veta vad som hände med senaste krogragget. Min mentala resväska har dock fortfarande lite tålamod kvar så jag sätter sonika på en P3dokumentär i mina hörlurar, det borde överrösta tjattret. Nja, resultatet är väl inte jättebra, men ok; ingen idé att slösa negativ energi på det där, som min bror som är hög på livsstilsprofeter kanske skulle sagt? Ser dock att estet-tjejen bredvid mig som försöker teckna i ett sådant där dyrt skissblock, ni vet ett sånt som gör att alla tror att man är proffs, skickar en hel del onda ögon på min telefononanerande granne. Detta faktum ökar då min irritation och gör mig mer och mer övertygad att jag inte är mossig o tråkig, utan att man faktiskt kan kräva ett visst mått av lugn och ro på en tågresa.

Nå väl, mobilmissbrukaren stiger av i Trollhättan och jag ser fram emot en timme av kontemplation sista biten till Gbg. För att liksom konstituera att det är att gött o åka tåg under tystnad letar jag efter en blick i förstånd med den lille konstnärskan. Och vad händer då? En atmosfär av dålig smak som bara en distad ringsignal av något jävla drakar och demoner influerat rockband kan ge fyller rummet. När jag inser att det är estet-tjejens telefon som ringer ger jag upp. Jag är omringad av en värld som fullständigt skiter i andra människor så länge de kan ge ett sken av att betyda något för någon. - Åh det ringer till mig. Självklart måste jag svara o prata länge så in i helvete och diktera upp en värld för de närvarande att någon egentligen bryr sig om jag lever eller dör.

Allright, det var den bittra verkligheten. Nu till den bittra analysen.

Hur blev det så här? Eller har det alltid varit så här, bara det att massirritations-verktygen inte funnits fullt ut förr? I beg to differ. I världen som jag ser den går inte lika ofta tanken till den andre och hur de mår av mitt handlande som jag upplever att det gjordes förr. Eller har jag fel? Skulle det pratats lika ogenerat och högljutt om vad som helst om mobiltelefonen blivit gemene mans egendom för 20 år sedan? Självklart har det alltid funits sociopater som saknar så väl uppfostran som ödmjukhet, men jag tycker mig ändå se en tendens till att det individuella välmåendet alltid går före att visa hänsyn eller ödmjukhet för sin omgivning. Mobilpratandet är en yttring av detta, men det finns fler.

I mina studier till lärare är jag ute och praktiserar på diverse skolor. Där har jag som passiv åskådare ofta sett hur elever saknar de sociala koder som skiljer människorna åt från djuren. Jag, jag, jag. Se mig, mig, mig. Att verka inom ett kollektiv och därmed ibland låta andras behov gå före sina egna verkar vara färdigheter som många inte har med sig. Min upplevelse är att det skall spelas Allan Ballan oftare och av fler än vad jag minns från min egen skolgång. Jag säger inte att det inte skulle spelas Allan Ballan när jag gick i skolan, men jag vågar ändå påstå att det verkar finnas ett behov som är större än förr. Och gärna på andras bekostnad.

Empati, ödmjukhet, hänsyn, respekt. Är det ute? Är idealen personlig framgång what so ever? Kan det vara så att vi lever i en mediavärld där man måste synliggöras och vara någon viktig? Är det därför som vi blir rastlösa om det inte ringer i vår mobiltelefon? Är det ett mått av självkänsla att genom offentliga mobilsamtal kunge att man faktiskt har vänner och ett intressant liv?

Eller fattar jag ingenting och är en kvarleva av förlegade ideal?

På återseende i ämnet!

Back in Gbg

2007-08-02T14:17:00.000+02:00

Joråserrusåattdä!

Efter en sommar [enligt kalendern i alla fall] av för mkt arbete i en bar och för lite hängande på stranden är jag tillbaka i Gbg. Inte helt nöjd med utgången varken rent ekonomiskt eller i aspekt av inhämtande av livskvalité så har sommaren än så länge ändå haft några ljuspunkter som gett mig följande visdom;

1. En schysst släktträff i en mygghåla i innersta Lappland slår storstadens nöjesutbud varje dag i veckan.

2. Återförening med en gammal vän som trots sina tidigare synder är en riktigt skön lirare gav mig devisen; älta ni, suckers!

3. Det går att förändra världen! Utan vapen, utan pengar. Bra argument, information, lite eftertänksamhet och en hyfsad retorik duger gott. Min vän P [se kommentaret på inlägget "lång näsa"] har fattat galoppen och så tillika min bror. Inte för att jag kan ta åt mig hela äran, vissa påkostade TV-produktioner och andra opinionsbildare kan ju ha något med saken att göra, men jag förbehåller mig ändå rätten att vara en anings självgod ; )

4. Även kapitalister kan ha en känsla för rätt och fel. Att Paris Hilton nu gjorts arvlös av sin farfar efter sina idiotier bevisar detta. Att han har godheten att skänka pengarna till välgörande ändamål - ja det är väl bara att gratulera till att även om han lyckats framavla denna jords mest mediauppmärksammade jubelidiot så har han lyckats behålla ett mått av integritet och smartness.

Nu laddar jag för att fylla cyberrymden med tyckanden och tänkanden. Korståget mot SUV:ar, bilpendling och allmän slapphet fortsätter. Existensiella frågor skall avhandlas, idioter skall sågas, hjältar skall hyllas.

Som en liten avslutning; en parafrasering av Evelyn Beatrice Hall:s ord om Voltaire:

"Jag delar inte dina åsikter och jag är beredd att dö för att få dig att förstå att du har fel"

för lång näsa?

2007-06-14T11:36:00.000+02:00

Ja då hade man miljöångest igen. Efter en "vinter" där jag varit djupt deprimerad så fort jag tänkt på den globala uppvärmningen och inte tyckt det varit speciellt skojigt med tussilago i februari och 20 grader varmt i mars så har jag den sista tiden lugnat mig något. Jag har inte fått panik när jag på morgonen gått förbi bilköerna på E6:an som smyger fram i 25 km/h och inte heller orkat klaga på alla flata politiker som vägrar fatta beslut om miljöskatter och överhuvudtaget några som helst impopulära beslut. (eller; sittande regering har ju lyckats göra en omfördelning av pengar som borde varit impopulärt, men tydligen inte?)

Nu har dock ångesten börjat smyga sig på igen. En solbränna orsakad av ett ozonskikt tunnare än en hamburgare på gyllene måsen och diverse tidningsartiklar om hemskheter som denna miljökatstrof vittnar om späder på ångesten. Jobbigast att läsa om är dock inte alla översvämingar, torkor eller orkaner. Jobbigast är helt klart insikten i människors trångsynthet och oförmåga att se längre än näsan räcker. I dagens DN kunde man t.ex. läsa om hur flyget inom Norden ökar kraftigt. Jaha, här går man o källsorterar, cyklar och åker tåg. Till vilken nytta? En sådan flygresa kräver väl några hundra års källsorterande. Suck.

Inte heller verkar det finnas ett helhetstänkande. Min största fundering på det här området är nog miljö kontra hälsa. Klockrent är väl det exempel där de poshiga brudarna glider in till den överhaussade träningsanläggningen i sina SUV (super unintelligent vehicle?), där de gladeligen betalar 700:- i månaden för att få köra sin spinning (låtsascykla i grupp). Hur j-la dum i huvudet får man bli? Eller har jag missat något? Skulle man inte kunna sätta sig på sin cykel istället och köra några mil, gratis, miljövänligt, utsikt och inte hälften så fånigt. Men idag verkar det som att saker o ting är bättre bara det kostar pengar. Den minst lika bittra komikern Denis O´leary, gjorde ett lysande uttalande om det tidiga 90-talets gym-uppfinning Stairmaster, alltså en gå-i-trappor-simulator. "What´s next, the fuckin´ chairmaster? I sit up, I sit down"

Ok miljöförstöring verkar inte vara något som Svensson bryr sig om och det är klart, inom de närmsta decennierna får vi väl mest lite drägligare klimat och snyggare solbränna. Dock missar man en annan aspekt när det inriktas så starkt på koldioxidutsläpp. Hälsoaspekten är redan idag så skrämmande att jag inte förstår varför sensationsjournalistiken inte nappat där. Som exempel dör det i Sverige varje år ca 1000 personer en för tidig död pga av marknära ozon som bildas när det är sol och det är mycket avgaser. I dagens VF kunde man läsa om en forskningsrapport som talade om att det varje år dör ca 14 000 personer i direkt miljöförstöringsrelaterade sjukdomar. Cancer som orsakats av miljögifteroch bilavgaser, lungsjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar m.m. 14 000!!!

Men det skall köras bil, helst själv, och helst i en bil byggd för att kunna invadera mindre länder. Det skall flygas, för tåget är ju till för mesar och kommunister. Och det skall resas till diverse charterorter, för vart skall man annars stoppa sina pengar? Turista i Sverige? Ha ha så fånigt, när man kan dricka finkelrom o titta på sexturism i Thailand? Och det skall drickas tyskt mineralvatten för det är ju så gött. Kranvatten kan man ju inte dricka, nä fy fan, det är bara för lågt. Det skall helt enkelt kosta pengar, då är det bättre.

Går det att såga av grenen till det mänskliga släkträdet, för nu vill jag inte vara med i den gemenskapen längre. Kanske man kan lägga in ansökan om att få bli en liten trast eller nå´t? Då skulle jag åka omkring o skita ned SUV:ar, skaffa mig fågelinfluensa och bygga bo i Vita Husets matsal, sjunga fina fågelsånger för cyklisterna och avlutningsvis kamikazeflyga in i en jetmotor på ett fullbelagt charterplan så de får nödlanda i Turkmenistan och bli av med reskassan i ett försök att muta sig till ett visum. Fast det är klart, då kommer väl Nordic Battle Group och startar ett nytt krig i ett fritagningsförsök. Fan också!

Vad göra?

Upprättelse

2007-06-09T19:03:00.001+02:00

Gråtande Hilton i handbojor igen

Paris Hilton är återigen fängslad.

GP TV: Paris Hilton i rätten igen

GP TV: Paris mer ödmjuk

Hotellarvtagerskan Paris Hilton belades på fredagen än en gång med handbojor, och fördes till en rättssal. Det kan sluta med att hon tvingas krypa in i fängelse igen.
I stället för tre veckor bakom galler har arvtagerskan och dokusåpakändisen hittills bara behövt avtjäna tre dagar av det fängelsestraff hon dömts till. Därefter omvandlades straffet till 40 dagars husarrest med fotboja av hälsoskäl"; husarresten skulle sittas av i 26-åringens lyxiga hem i Hollywood Hills, dit hon fördes i torsdags.
Hilton dömdes till fängelse för att ha kört bil trots indraget körkort, som hon miste efter rattfylleri.
Protesterna blev ilskna mot beslutet att låta henne slippa fängelset.
På fredagen skulle hon ha vittnat via videolänk från sitt hem, men då gav domaren order om att hon skulle hämtas till rätten i polisbil.

TT

Ok, jag tar tillbaka. Lite grann i alla fall. Vi tackar domar´n med en applåd (motståndarlaget får ingen, det får räcka med första tjing på ett hotellimperium)

Men va i helvete?!

2007-06-08T15:05:00.000+02:00

Paris Hilton på fri fot

Paris Hilton har släppts ur fängelset efter en uppgörelse i natt.

Paris Hilton släpptes tidigt i morse efter en uppgörelse som innebär att hon ska bära en elektronisk fotboja och tillbringa strafftiden i husarrest. Enligt domen skulle hon avtjäna 45 dagar i fängelset, vilket blev nedsatt till 23. Om uppgifterna stämmer nöjde sig myndigheterna med en tre dagars fängelsevistelse till arvtagerskan och miljonärsdottern. Orsaken till straffomvandlingen skall vara hälsoskäl, enligt TMZ. En talesman för sheriffkontoret påpekar att Hilton inte är fri, tekniskt sett är hon fortfarande frihetsberövad, även om den lilla cellen nu bytts mot ett hus med sisådär en tolvhundra kvadratmeters bostadsyta.

GP

Oj oj oj, är detta det yttersta beviset på att i USA är det "money talks"? Vad skickar det här för signaler till världen? Att köra rattfull upprepade gånger är ok, så länge du är en dum blondin med föräldrar som äger ett hotellimperium? Fy fan säger jag och önskar att jag inte orkade bli så upprörd över idiotiska ting som exempelvis det stora hittepålandet och dess korkade institutioner.

Prova att byta ut Paris Hilton mot "en svart man" i artikeln. Hade ni trott på den artikeln?

Är det inte dags för omvälden att invadera nu? Det finns ju uppenbara brister i det demokratiska systemet (att presidenter kan bli valda utan att ha flest röster t.ex.), massförstörelsevapen i massor, invånarna förtrycks av en ickefolkvald organisation, det råder stora humanitära brister, apartheiden är stor etc.

Förlåt, men man kan ju inte bli annat än förbannad och uppgiven. Usch o fy! Orden räcker inte till:

Saknad

2007-06-08T12:00:00.001+02:00

Ibland sker det där som inte får hända. Livets grund står helt plötsligt inte på säker mark, puzzlet som börjar få motiv av ett livsöde saknar viktiga bitar och det går inte längre att tyda ut vad det skall bli.

För ett tag sedan gick en nära vän bort utan några som helst föraningar om vad som komma skulle ske, mitt i livet med så mycket kvar att ge. Först nu inser jag hur mycket han betytt för mig, hur det har format mitt liv, vem jag är idag och hur mycket jag har att tacka honom för. Samtidigt kommer frågorna; varför gjorde jag aldrig det - insåg hans storhet och tackade honom för det?

I den första sorgens förtvivlan blir allt så destruktivt, man anklagar sig själv för att inte gjort nog och inte satt värde på det den bortgångne vännen gjort och sagt. Med lite distans och efter att gråtit i x antal timmar kan jag nu ändå komma ihåg de stunder vi hade och att jag nog gjort en hel del för att värna om vår vänskap och hans välmående. Men, som alltid, finns det inga gränser på hur god, snäll och ödmjuk man kan vara. Inget kan tyckas vara nog.

Varför är det så? Att man så ofta inser saker i efterhand? Saker som egentligen är så självklara - att ta hand om sina nära o kära och förklara hur man älskar dem, att stötta sin vän i de svåra stunderna, att ringa sin gamla mormor, att dra ihop ett gäng kompisar o sparka boll istället för att låsa in sig i sin hyreskasern med sit-comrepriser som inte var speciellt roliga ens första gången du såg dem. Att sätta andra i det första rummet lite oftare.

Min bortgångne kamrat var en sådan människa, en som satte andra framför sig själv, kanske lite väl mycket tom. Hur som helst fanns han alltid där, med tid och kärlek. En egenskap att var a avundsjuk på, en egenskap som jag kommer att sakna och inte ser allt för ofta. Att kunna känna empati och sätta sig in i andras situationer var min kompis expert på. Han var t.ex. en av de få jag vet som verkligen gjort slag i saken och förverkligat en Karl-Bertil Jonsson jul - inga julklappar utan istället en rejäl gåva till stadsmissionen och de behövande. Symptomatiskt är hur den första sökträffen jag fick på google, när jag sökte på nätet på hans namn, var en insättning till de bortgångna i tsunamikatastrofen.

Nu har han gått bort själv och världen har förlorat en av de mest godhjärtade människor som satt sin fot på jordens yta.

Du finns för alltid i mitt hjärta och jag hoppas att jag kan fortsätta att förmedla den empati och kärlek som du var expert på till omvärlden.

Saknar dig.

Driver ni med mig?

2007-06-02T15:43:00.000+02:00

TV4-nyheterna igår:
- Ja, och så har vi en solskenshistoria från ekonomins värld. Antalet förmögna svenskar har ökat x antal gånger, nu är det si o så många svenskar som har en förmögenhet på över x miljoner kronor. Varpå det följer ett reportage där man får se en överklassexibiton, där man kan köpa helikoptrar, apfula snoppförlängare i form av 500 000 (o uppåt) kronorsbilar m.m.

Vår utsände rapporterar att glädjen i Angered, Bergsjön, Rosengård mfl är total.
- Härligt att så många äntligen kan köpa sig lycka, säger arbetslöse Ali.
- Det kallar jag journalistik, fyller Eva, långtidssjukskriven, ensamstående tvåbarnsmor i.
- Skönt att det land vi äldre byggt upp äntligen visar resultat, säger Sigrid, halvdement 82åring med bortreformerad folkpension.

Peder Lamm, den eau de cologne doftande antiknissen, säger sittandes i baksätet på någon lyxbil till TV4 att det inte längre är fult att tjäna pengar och att man nu får visa det.

Nej Peder Lamm, att tjäna pengar har aldrig varit fult. Rosa pikéskjortor, Canada Goosejackor, designerjeans nedstoppade i ett par tubsockor, oförmåga att dela med sig, solidarisk inkompetens - det är så jävla fult.

Man måste väl kunna dricka utan att ha roligt?

2007-06-01T18:47:00.000+02:00

Härom dagen var jag på skolan och pluggade inför en tenta. Det var en solig dag med mycket vårkänslor och livskvalité. Lite lätt euforisk över vädret sätter jag mig på min cykel och börjar min färd mot hemmet stundande kvällsnöjen som iakttagande av solnedgång och inmundigande av diverse fettbildande produkter. På vägen längs Vasagatan grumlas dock mitt goda sinne och när jag kommit till Heden var mitt humör mulet, för att inte säga dunkelt. Jag hade hamnat i en krigszon! Omkring mig sprang det uniformerade människor i full krigsmundering och ovanför svävade en helikopter och la en oroande ljudmatta över det hela. Trots skinande sol och vårblommor blev jag faktiskt riktigt rädd. Lite längre fram stod ett gäng svartklädda människor inringade av poliser och skrek mot en grupp blåvita som besvarade med samma mynt. Nej, ze germans hade inte invaderat, inte heller hade EU-gubbarna bunkrat upp sig i någon toppmöteslokal. Det var fotbollsmatch.

Vad gör klubbarna? Jo de verkar ju å ena sidan vara oroliga, men i nästa stund så är det - å våra kära fans som alltid stöttar oss i ur och skur. Jag ser efter denna upplevelse av ångest och rädsla inget som helst försvar för att så kallade högriskmatcher skall få spelas inför publik. Det debatteras om förbud mot proffsboxning och andra kampsporter, men de här evenemangen (som det så fint heter) som leder till diverse misshandel, psykisk ohälsa m.m. det är legitim verksamhet.

Vilka lösningar tar man då till? Ja om det överhuvudtaget existerar så handlar det om skadestånd för klubbarna, eller kanske någon slags preventiv åtgärd som bättre stängsel. AIK:s säkerhetsansvarig tycker t.ex. att man inte skall ha stolar på läktarplats för då uppstår mindre skadegörelse. Ja, men visst. Åsså kan vi väl madrassera hela stan och ge medborgarna utegångsförbud för då kommer ju garanterat inget att gå sönder. Men varför inte t.ex. införa en så enkel lösning som nykterhetskontroll till åtminstone hejaklackarna? Är svaret så enkelt att då skulle fansen inte komma för att fotbollen egentligen är en anledning att supa sig full o gå ut o slåss? Vågar inte klubbarna ställa sådana krav på sina fans? Förmodligen ligger det väl ekonomiska intressen i att ha sina “fans” på plats, för varför tar man inte annars i med hårdhandskarna?

Jag älskar verkligen fotboll, men efter de senaste händelserna så har jag inte dugg intresse av att genom min entréavgift stödja någon klubb som inte kan ta sitt ansvar och än mindre försätta mig i en situation där enbart min klädsel kan ge någon en anledning att skrika glåpord och slå mig. Jag känner medlidande för de äkta fansen som har en känsla för sporten och kärlek till sitt lag.

Mer snack, mindre verkstad.

2007-06-01T17:39:00.000+02:00

Jepp!

Här kommer ännu en av dessa j-la bloggar. Detta med bloggande, är det bara en ytterlighet av det individuella samhället som åtminstone jag påstår att vi lever i idag? Ett slags behov av att synas, att någon med VIPkort skall titta in i just min lilla elektroniska skrivarverkstad och genast utlova en tjänst som politisk kommentator på SVT, eller kanske recensentuppdrag på någon "creddig" indiepoptidning? Eller är det ett sätt att få uttrycka sina innersta känslor och tankar till världen i hopp om att få respons och uppmärksamhet, lite i stil med de pubertala utspel man gjorde i form av primalskrik - Ingen förstår mig!!

Under mina mest pessimistiska dagar då jag önskar oss tillbaka till ett pre-industriellt samhälle utan miljöförstöring och där inte överkonsumtion är ett mått på lycka (*) tror jag att bloggandet just är ett substitut för verkliga möten och djupare samtal mellan vänner och medmänniskor, någonting som tycks gått förlorat(?) Dagar då mungiporna är lite högre upp i mitt semifagra anlete blir dock bloggandet något trevligt och en dörr in i människors tankar och liv. Människor som jag aldrig skulle ha mött annars. Min hobbyschizofreni gör mig kluven.

- Men vadå, bloggande kan väl inte vara farligt i alla fall?
Kanske inte, men ibland känns det som det snackas så mycket och inget händer. (väl medveten om att jag kan skriva in mig i den gemenskapen) Jag kan se en fara/lättja/flathet i att nöja sig med att vädra sin åsikt, men aldrig gå till handling. Typexemplet är insändarsidan i den lokala blaskan som jag är uppväxt med. En klassiker är hur diverse insändarskribenter klagar till kommunala instanser om bristande snöskottning, sandning, gräsklippning etc. Varför ringer man inte då direkt till den ansvarige? Skönaste var dock den insändare härom dagen i den skånska upplagan av metro (Metro - tidningen för dig som tycker att mjölkförpackningen har för mkt text) som klagade på fenomenet insändare och förklarade hur fel det var. Nu kanske ni fattar vart inspirationen till denna text kom ; )

Hur som helst, här skall okynnesbloggas utan dess like. Skit samma om det är pretentiös självförverklingsnoja eller ett försök till att förbättra världen. Read it n´ weep!

* (ja ja, digerdöden och feodala herrar var nog inte så lajbans, men förstår du inte poängen så rekommenderar jag istället att läsa Ebba von Sydows rosadoftande livsstilsregler, hej då)