Dagens hjälte och dagens svikare

Ordförande för försäkringskassan har meddelat att hon avgår. Detta gör hon för att hon är exekutiv chef för en politik som hon inte kan stötta.

-Det som stötte mig mest var det att om man inte lyckats bli frisk inom sex månader så ska man prövas mot hela arbetsmarknaden. Då kan man tvingas säga upp sin anställning för att söka ett annat jobb. Tänker mig in i hur det är att råka ut för en trafikolycka som kräver längre rehabilitering eller en cancersjukdom, säger Inger Efraimsson till Ekot.

Jo, det är nog så. Det är lätt att sitta i toppen och proklamera samhällsekonomiska åtgärder som betyder nedskärningar och hårdare tyglar när man själv aldrig behöver ta i skiten eller ens behöver vara den som fäller bilan. Det kan väl liknas med den krigföring som förs idag av där man tryggt kan sitta och bomba "militära mål" utan att behöva se en enda söndersliten kropp, inga barnlik, inga gråtande anhöriga etc. Inger Efraimsson kanske just har sett en trafikskadad person tvingas lämnas sin halvtidsanställning på sitt förstavalsjobb för att jobba med arbetsuppgifter som hon/han är överklassifierad för? Tänk vad det gör för självkänslan. Efraimsson valde alltså att lämna sitt välbetalda jobb högt uppe på samhällsstegen pga av samvete och politisk övertygelse. All heder!

Dagens svikare är hennes efterträdare, den gamle socialdemokratiske före detta finansministern Erik Åsbrink, som säger sig stötta regeringens politik i frågan. Egentligen kom väl detta svek för drygt 10 år sedan, då han i Göran Perssons koppel drev igenom det så kallade "stålbadet", en nyliberal politik som innebar neddragningar inom den offentliga sektorn på alla de håll. Idag kan vi se effekterna av det genom sämre skolresultat, en fallerande sjukvård (som en gång i tiden var en av världens bästa), stora brister i underhållet av infrastrukturen m.m. Dock skall det sägas att sveriges statsfinanser sanerades en smula, men det kan i och för sig lika gärna härledas till en stigande världskonjunktur. I värsta fall var alltså utslaget av denna neddragningshysteri endast en lite sämre värld att leva i.

En ekonom/quisling skall alltså leda en av de största välfärdstryggande institutionerna vi har i Sverige. Känns så där.