Våld i Big Brotherhuset!

Nu hände det något! Förra inlägget handlade ju om huruvida tjötet på Internet hade någon reell betydelse i den riktiga världen. Kanske kan det det. Facebook lyckades i alla fall med att dra ihop en antivåldsdemonstration (ja ni vet Kungsholmendråpet osv.) Man hoppas.


I all den uppmärksamhet och debatt som denna misshandel, med rätta, har skapat hittar jag tyvärr något som gör mig lite förgrymmad. I debatten vill man gärna argumentera för att sådant här kan hindras om det finns mer poliser och hårdare straff, alternativt att det är skolans fel. Detta är inte bara något som vanligt folk anser, även politiker rider på dessa populärargument. Tror man verkligen att fler poliser och hårdare straff är en bra väg att gå? Hur ser samhällsklimatet i USA ut? Jag tror personligen att våld inte framkallas för att "tillfället föder tjuven" [i detta fallet så klart våldsmannen]. Män (för tyvärr är det ju män i 99% av fallen) som tar till våld menar jag gör det för att de har bristande empatiska egenskaper och i övrigt ett obalanserat psyke. Min övertygelse är också den att det är samhället i stort som skapar denna människa, inte huruvida det finns poliser i varje gathörn eller ej. Poliser kan i och för sig ha avskräckande effekt, men som en debattör på allvar menade att man borde införa vakter på tonårsfester är ett Big-Brothersamhälle som jag inte är ett dugg sugen på. I debatten står även att finna övervakningskameror som något slags helgagörande och en lösning på problemet.

Hela detta tänkande är för mig som att ge en människa som har fastnat i en rävsax värktabletter istället för att göra något åt själva orsaken till problemet - det kostar en jävla massa och personen blir bara sämre tills man får sätta in starkare medicin och slutligen amputera benet med förödande konsekvenser. För vad är nästa steg, en ordningspolis som kontrollerar legitimation enligt östtysk Stasimodell? Åsiktsregistrering? Kontroll av benägenhet till okontrollerad upphetsning? Curfew? Jag menar att detta tänkande är ett steg mot ett kontrollsamhälle som kan ta oanade proportioner.

Två anledningar finner jag som direkt avgörande i denna diskussion:

1. Ett samhällsklimat som främjar individualism och personlig framgång på andras bekostnad.
Exempel 1. Idol.
Detta program hade aldrig varit vad det är om inte förnedringen av deltagarna funnits med som ett ledtema.
Exempel 2. Skolpolitiken.
"Mina barn skall inte gå i en skola med ungar som inte kan räkna [läs; invandrarbarn, barn till låginkomsttagare etc."
Exempel 3. "det är okej"
Tolerans för exempelvis planka.nu, piratkopiering o dylikt.

2. En vilja till att vara en passiv mottagare istället för en aktiv individ. "Skylla-ifrån-sig-aspekten" alt. "Varför gör ingen något?"
Exempel 1. "Varför gör inte skolan något?"
Ja, varför uppfostrar inte skolan eleverna till fina medborgare. Jo för att lejonparten av uppfostransansvaret är och skall vara hos föräldrarna. Curlingföräldrar som inte kan se att de skapar framtida våldtäktsmän och våldsfantaster genom att alltid ge sina barn rätt ger jag inte ett öre för.
Exempel 2. Allt fler verkar lämna över ansvaret till omvärlden.
Detta legitimerar på sätt o viss brott för att "det fanns ingen polis där".
Exempel 3. Klimathotet.
Trots att vi dagligen kan läsa hur folk, liksom jag, ojar sig över att det är så hemskt ökar flyg- och bilresorna och vi konsumerar som aldrig förr. Att lägga över ansvaret på politiker eller vem man nu tror ska fixa problemet kan idag inte beskyllas på okunskap eller oförmåga.
Exempel 4. Vi har tappat tron på politiken.
Som ni kunde läsa i förra inlägget verkar det som om detta är en realitet. Sjunkande medlemsantal hos partierna är kanske ett bevis på detta.

Inte vet jag hur denna utveckling skall förändras, men att heterogenisera skolor, lämna över humanismen till statens kontrollinstanser och att låta konkurrens vara drivkraften framför alla andra vet jag (precis som vissa vet att gud finns) är inte svaret. Min devis är väl snarare att vi skall ta oss själva på allvar och inse att vi betyder något. Att det är vi som själva kan förändra vår omvärld. Att våga ta avstånd från påklistrade ideal som någon annan vill ha oss till för att då kan de tjäna pengar. Att våga hytta med näven åt kidsen som sitter o spottar på spårvagnsgolvet. För det är inge klyscha att med frihet kommer ansvar. Tar vi vårt ansvar som medmänniskor får vi också friheten att slippa övervakningskameror och att vara rädd för att bli nedslagen på en fest på Kungsholmen.