Armageddon är bäst på film

Trots denna bloggs namn och det svårsinne som brukar följa med folk som har det epitetet skall detta blogginlägg handla om någon annat; hopp.

De som läst tidigare blogginlägg kan konstatera att det bor en klimatångest och miljömedvetenhet i min kropp. Den är en produkt av dels fakta om klimatförändringar och vad det kan innebära, men även av den domedagsdiskurs* som målas upp i media. Det går inte att bortse från att klimatförändringarna är något som kan ge katastrofala konsekvenser och skall tas på fulla allvar, men jag ifrågasätter starkt vilka ord media använder. Hot, svält och olycka är ord som förknippas med allt som har att göra med denna klimatförändring även med organisationer som just försöker arbeta för det motsatta. Detta är en retorisk miss av mycket grovt och grundläggande slag. Oavsett om man vill visa på vad som väntar oss om vi inte ändrar beteende fungerar människohjärnan så att vi istället förknippar budbäraren med problemet. Al Gore beskrivs t.ex. ofta som en tråkig och jobbig typ och det blir lätt ett "shoot the messenger"-tänkande.

Jag tror att miljörörelsen och även media (om de vill göra annat än att sälja lösnummer, vilket de påstår sig vilja göra iaf) måste ändra strategi för att kunna påverka människor. Istället för att hela tiden måla upp måsten och simulerade framtida katastrofer borde vi prata om möjligheter, hopp och hur enkelt det är. Idag känns det som att vi överlag upplever att förändring till ett hållbart samhälle innebär något tråkigt som domedagsprofeter och gröna-vågare hittat på. Jag menar att det inte behöver vara så, men tror att inställningen kommer vara så om inte en förändring till ett hållbart samhälle kopplas till positiva attribut.

Jag har länge tänkt på varför rökningen har minskat ganska drastiskt på senare år. Okej, det är ett effektivt sätt att förkorta sitt liv och skaffa sig all sköns sjukdomar, men det visste man redan på femtiotalet. Det är ju det som gör rökning så "häftigt" - livin´ on the edge - och att de flesta rökare skiter fullständigt i faktumet. Jag menar att den största anledningen till att rökandet minskat är att attityden till rökare har ändrats. Att röka idag är att få sneda blickar på sig och överhopas med frågor som "Röker DU??", underförstått "jag trodde du var smart och en bra människa?".

Vad har då detta med klimatförändringar att göra. Jo, snarare än att skrämma folk till förändring så borde vi försöka att förknippa en positiv attityd till ett hållbart samhälle, så att det istället är stadsjeepsägaren som får frågan "Åker DU stadsjeep?"

För att hjälpa till med att förknippa denna text med liten gnutta hopp, så läste jag idag att Irland nu förbjuder vanliga glödlampor till fördel för lågenergi-glödlampor, härligt! Kraftfullt agerande på ett område där det finns ett fullgott alternativ. Irland beräknas dra ned sina koldioxidutsläpp
med 700 000 ton årligen(!), samtidigt som de irländska invånarna beräknas spara 185 miljoner euro årligen i energikostnader. Detta är bara en av de enkla åtgärder som kan införas idag och samtidigt spara enormt mycket pengar och energi. Eller som Irlands miljöminister så förträffligt sa; "Glödlamporna bygger på en teknik som uppfanns på ångmaskinens tidsålder". Andra uppfriskande nyheter är att det idag finns hus (i kalla Sverige) som värms upp endast av kroppsvärmen hos de som bor där och spillenergin ifrån t.ex. spis, kylskåp m.m. Mitt största hopp ligger också i att det just är ekonomiskt gångbart att göra många förändringar för ett mer hållbart klimat.

Så ha inte ångest, gör vad du kan och gör något roligt av det. T.ex. kan du köpa något skoj (o klimatsmart så klart) för den där tusenlappen du sparar på lågenergi-glödlampor, eller varför inte ta tåget o hälsa på mig. Jag är sjukt rolig.


*Diskurs; svårförklarat ord, men betyder i stort sett det sammanhang som något beskrivs eller förstås och på vilket sätt det beskrivs.