Allianspartiernas företrädare kom idag med en skrivelse om duktiga miljö-Sverige. Man slår sig för bröstet o klagar på alla andra som inte följer vårt goda exempel samtidigt som man menar att Sverige inte behöver göra mer på ett tag för det skulle slå ut vår ekonomi.
Okej, det är ju bra att Sverige ligger i framkant när det gäller miljöarbete, men detta beror också på hur man räknar. Sverige äter exempelvis ganska mycket kött (köttproduktionen står för uppskattningsvis en tredjedel av det totala utsläppet av växthusgaser) och utvecklingen har gått från 26 kilo 1990 till 43 kilo per år 2005. En ganska enkel åtgärd skulle då vara att exempelvis höja skatten på kött, gå ut med en informationskampanj eller varför inte servera mindre kött i skolor och andra institutioner. Antagligen skulle väl konkurrenslagstiftning och köttlobbyisterna gå i taket, men bistra tider kräver hårda åtgärder, även om jag inte ser det som speciellt hårt att behöva lägga om till en nyttigare kost och ända äta en skön oxfilé emellanåt.
Sverige ligger trots allt internationellt sett högt i koldioxidutsläpp jämfört med Afrika och andra utvecklingsländer. Att då säga att Sverige inte har råd att ta i med hårdare grepp är förbannad lögn. Om någon har råd så är det väl vi? Med sådana enkla grepp som exempelvis ovanstående halvering av köttätandet, eller olika incitament för att få folk att cykla kan Sverige utan att förlora ett uns av välfärd ytterligare stärka sin position som ett föregångsland.
Med sk. tillväxt kommer även kostnader för samhället; exempelvis vårdandet av människor med sjukdomar tillkomna pga en ohälsosam och miljöfientlig kost. Diabetes, hjärt- o kärlsjukdomar, magproblem, olika typer av cancer, karies, gallsten är exempel på sådana "välfärdssjukdomar". Allt går alltså ihop på slutändan, tar vi ut mer av jorden än vad vi behöver och är bra för oss så straffas vi av sjukdomar.
Sverige importerar även en hel del andra saker som ger stora avtryck i miljön, men inte märks i Sveriges utsläppskvot. Diverse produkter från etiskt och miljömässigt smutsiga fabriker i fjärran öst där vi inte kan se skorstenarna, säljs i mängder i dagshandeln med ett servicesmile. Faktum är att en stor del av den koleldade produktion som sker i ex. Kina inte brukas av kineserna själva utan skeppas ut i världen för att tillgodose våra "behov". Räknar vi med sådana aspekter så blir Sveriges miljöpåverkan ohyggligt mkt större.
Övertygelsen att ekonomisk tillväxt är receptet för ett gott liv har sedan länge förblindat politiker och folk i gemen, då vi tappat kopplingen till vad som är viktigt. Att vara frisk brukar hamna ganska högt upp på önskelistor och där har vi sedan länge haft en negativ kurva där vår välfärd gör oss sjuka istället för friska. Undernärdhet och medicinsk inkompetens är ett svunnet kapitel i Sverige. Detta gör självklart att vi måste omvärdera många grundläggande saker. Är det snarare så att vi behöver mindre "välfärd"? Nja, men kanske med fokus på andra saker. En enkel sak är exempelvis 6-timmarsdagar, det skulle frigöra många arbetstillfällen vilket i sin tur skulle sänka arbetslösheten, vilket i sin tur skulle frigöra enorma resurser att lägga på exempelvis forskning för ett hållbart samhälle, eller kanske det klassiska vård och skola. Detta är självklart kopplat till enorma strukturomvandlingar av samhället och inte minst arbetsplatser, men det är min övertygelse att många av oss idag arbetar för värden som vi innerst inne inte behöver.
Sverige må vara hyfsat duktiga idag på miljöarbete, men att påstå att vi inte kan eller bör förstärka den positionen pga av att det skulle leda till lägre välfärd i Sverige, ja då har man nog missförstått vad välfärd är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar