Veckans lantis

It´s alive! Så, då var det avklarat.

Veckans lantis i DN är denna vecka Mikael Wiehe. Han bor i Malmö. Mitt i stan för att vara exakt. Sist jag läste var det Lasse Kronér som var veckans lantis. Han bor i Göteborg. Ironi tror jag, men jag är inte riktigt säker. Nog för att DN personifierar ett navelskåderi och etnocentrism som vi inte sett sen kolonialatiden, men detta är nog ändå för mycket t.o.m. för DN. Men, jag är inte säker.

Jag har länge funderat på vad det är som gör att storstäder drar till sig människor och även företag. Ja, ja, stort utbud, spännande människor bla bla bla. Men ser ändå inte de flesta människorna i detta avlånga land på let´s dance och schlagerfestivalen oavsett om de bor i Stockholm eller Gnesta. Äter inte de allra flesta Grillad biff och potatisgratäng på krogen? Och framför allt, heter inte klädaffären JC/HM/Åhlens och mataffären ICA/Konsum/Willys överallt? Är det inte bara en väl utbyggd kollektiv livslögn att storstadsmänniskor skulle vara intressantare? Jag är då inte direkt intressant i alla fall. Handlar på ICA, ser på TV tre timmar om dagen (lätt), går på museum tre gånger per år.

Vad är det då som drar? Är det museérna som ingen förutom turisterna går på? Är det de dyrare matpriserna, de dyrare hyrorna, tiden i bilkön, avsaknad av natur? (Djurgården och Delsjön är inte natur)

Idag gick jag i Änggårdsbergen, ett "natur"-område i Göteborg som ändå hade den där tystnadskänslan som en skog ger. -Vad jag saknar detta, tänkte jag. Tystnaden. Lugnet. Fast när jag lyssnade var det ju inte direkt tyst. Nog hörde jag trafikledens brus, om än mer dämpat än vanligt. Bara det att jag är van att alltid höra stadens förorenade akustik. Nå väl, skönt var det i vårsolens glans. Och än en gång var jag fast i existensiella tankar. Om jag nu mår så här bra av att gå i naturen, varför krångla till det? Eller är det bara för att jag inte har möjligheten lättillgänglig varje dag som jag tänker så här? Är gräset grönare...?

Veckans lantis, är det jag?