Sitter och läser om danska flygplan som vroomar iväg mot nordafrika för att hjälpa demokratin på traven. Frankrike skriker ut med stolt stämma att deras krigsapparat nu minsann är med på allvar i den världspolisiära insatsen. Och jag känner mig illa till mods. Varför?
Ja varför? Är det inte bra att den så kallade "omvärlden" reagerar när en diktator skjuter på sin egen befolkning som försöker ändra sitt liv till det bättre. Jo så klart. MEN, varför går det plötsligt så fort? Och varför går man in med bomber och granater när FN-mandatet säger att det är en flygförbudszon som skall upprättas?
Om vi backar några år så var det hejarop och glada gester när Ghadaffi gick med på att utöka EU:s yttre gränsskydd Frontex till nordafrika, alltså att stoppa flyktingarna redan där. Skönt att slippa de där förtryckta människorna tyckte man väl då antar jag. Låt dem sköta sina angelägenheter i sitt eget land. Någon slags solidaritet till nordafrikaner var inte vad jag läste om i alla fall.
Nu är det dock annat ljud i skällan. Så klart är det också helt andra händelser som ligger bakom, men faktum kvarstår dock att det inte är några nyheter att Ghadaffi förtryckt och mördat sitt folk långt innan det blev prime time news. Självklart visste de som tyckte det var toppen med Frontex som började redan i Libyen. Därför blir jag illa till mods.
"Världen kan inte stå och se" på är ett vanligt uttryck som ofta hörs för att ge legitimitet till såna här interventioner. Men det är ju just DET vi gör hela tiden, ända tills det blir CNN-värdigt. Och inte bara ser på, vi understödjer gärna förtrycket. Egypten har ett mycket tilltaget apanage från USA trots väl kända förhållande vad gäller ickedemokrati, förföljelser etc. Men det ligger ju så bra där det ligger så vad är väl det mot en allierad mitt i oljeland? Och vad är väl förföljelser och förtryck i jämförelse med ett utökat gränsskydd så man slipper ta emot flyktingar? Där ligger pudelns kärna och det illamående som jag får. Att låtsas att man gör gott när man går in med krigsapparatur trots att inget egentligen hänt förutom att oegentligheterna i de västsponsrade diktaturerna blivit kända hos de som sitter på röstsedlarna i nästa val.
Så istället för att utöva diplomati och intervenera med fredliga medel med något slags humant uppsåt tittas det gärna mellan fingrarna tills dess att det ser illa ut om inget görs. DÅ jävlar, in med hela smasket. Visa att vi har kurage och ryggrad. Bomba bort skiten. Det är JÄTTEBRA. Se på Irak och Afghanistan, det fungerar jättebra. Stabil samhällsutveckling bygger på krig, det vet väl alla?
Men nej, man kan inte stå och se på när oppositionen skjuts ihjäl. Men är det okej att skjuta ihjäl soldater indoktrinerade av en galning. Med en stor risk att civila skadas. (650 000 överdödlighet bland civila pga IRAKkriget, 5000 allierade). Militära interventioner kanske är ett måste, men just nu känns det som om det är lite trigger-happy bland NATO/FN.
Jag hoppas att jag har fel och att ingen dör, samt att demokratin kommer till i Libyen. Oavsett står hyckleriet kvar. Det hade inte behöva hända om vi reagerat långt innan på ett mycket mer fredligt sätt. Det är min fulla övertygelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar