Svenskt näringsliv berättar skojiga historier

Nu har Svenskt Näringsliv fått nog av alla miljöradikaler och kommunister som yrar om miljöförstöring och dåliga arbetsförhållande och har en negativ effekt på konsumtionen. Med förskolepedagogik har de författat små sagor som publiceras i dagspressen. Det är små nu­tidssagor där sensmoralen är att konsumtion, avskaffande av anställningsskydd, och höga företagsvinster är oss alla till godo.

Här kommer min julsaga:

Det var en gång för länge, länge sedan, långt innan vår tid på jorden. Det nalkades till jul i ett litet land uppe i norr som hette Svenneland och där hade svennefolket precis börjat förbereda firandet. Nu var det så att detta året var lite speciellt. Svennarna hade nämligen sett på den statliga televisionen och läst i tidningar att vår jord inte mådde så bra. Tydligen tog svennarna ut mer resurser än vad jorden tålde och det gjorde att Moder Jord inte heller ville ge så mycket tillbaka. Moder jord blev nämligen så sjuk att hennes hjärta - ekosystemet - fungerade allt sämre. Svennarna började bli oroliga och tänkte att de kanske skulle sluta att ta så mycket av moder jord, för moder jord var ändå någon som betydde väldigt mycket för svennarna. Vissa svennar - miljöradikalerna och kommunistsvinen - var speciellt oroliga och blev glada när de såg att svennarna började bry sig om sin kära moder jord.

Men så en dag - jag tror att det var den 10 december - en dag då svennarna egentligen skulle fira fredspristagare och vetenskapsmän som gjort något bra, blåste en kall högervind över Svenne­land. Ut ur den svarta borgen svenskt näringsliv flög det tusen svarta korpar som flög omkring i landet och viskade i svennarnas öron;

- Ni skall inte lyssna på miljöradikalerna och kommunistsvinen, de bara ljuger och konspirerar, sa korparna. Konsumtion är svaret på alla era frågor. T.ex. så blir det synd om de indiska bomullsfärgarna om de inte får färga sitt garn i giftiga vätskor, och det får de inte om ni inte konsumerar. De som säger att det inte så är bara arga tanter och farbröder som tycker att julen är fel eftersom människor bara handlar hela tiden. Visste ni förresten att det är dumt att återanvända gamla saker. Då går nämligen inte utvecklingen framåt.

Korparna flög land och rike runt och viskade sitt budskap. Svennarna undrade först om det korparna sa verkligen var sant, men efter ett tag tyckte de att det var skönt att de kunde fortsätta sin konsumtion som vanligt. Dessutom kunde de handla ännu mer för det var ju bara bra, det hade korparna sagt. Så svennarna slängde ut alla sina grejer och köpte nya istället. För alla ville ju så gärna hjälpa till att driva utvecklingen framåt. Och julen kom och julen gick och svennarna levde i sitt Svenneland lyckliga över att handla rätt och riktigt och ändå bekvämt.

Men så en dag kom lobbyföretagens nemesis; den ärliga sanningen, ned från skyn.
- Svennar!! Ni har blivit dragna vid näsan, korparna från svenskt näringsliv ljög för er, sa den ärliga sanningen
- En allt för stor konsumtion är inte alls bra för moder jord och nu mår hon sämre än någonsin tack vare att ni inte tänkte själva utan bara var lata och gick på massa lögner, fortsatte den ärliga sanningen.
- Hade ni lyft blicken längre än er näsa räcker hade ni sett att utanför borgen svenskt näringsliv vilar de multinationella företagens drake och vaktar. Denna drake äter bara något som heter vinst och det är det enda som hindrar draken från att flyga in och döda invånarna i svenskt näringsliv. Därför måste de se till att de kan ge den multinationella draken vinst hela tiden och därför har de också ljugit för er.

Svennarna blev först ledsna och skamsna för att de inte tänkt själva och sedan blev de arga som bin för att blivit dragna bakom ljuset. Den ärliga sanningen kom dock med lugnande ord:
- Ni skall inte vara ledsna, vi måste konsumera för att överleva och ha ett bra liv, men det finns något som heter överkonsumtion och det är inte bra varken för er eller moder jord.

- Se t.ex. på dig Svenne Svensson, hur många hjärtattacker har du haft sedan du åt dig så fet på all skinka och fet mat? Svenne tittade först på sin kalaskula och sedan skamset upp och sa;
- Tre.
- Men om vi alla hjälps åt och tänker efter en gång innan vi konsumerar och välja rätt saker kan vi fortfarande rädda vår kära moder jord, fortsatte den ärliga sanningen. Då kan vi fortsätta att konsumera i all evighet samtidigt som svenskt näringsliv kan mata sin drake och undgå döden. Det är alltså för allas bästa som vi inte skall konsumera för mycket.

Svennarna blev väldigt lättade av den ärliga sanningens ord och ända sen dess har Svennarna konsumerat lagom mycket och levt i harmoni med moder jord. Även för invånarna i svenskt näringsliv gick det bra förutom den gången då de drabbades av förstånd och objektivitet. Det höll på att utradera hela svenskt näringslivs befolkning, men det är en helt annan saga.

Vad fan är hög standard?

Ett av de diskussionsämnen som ständigt återkommer så väl i min egna interna tankesmedja, som bland de härliga stunder av vishet som bara uppstår när ett gäng kompisar delar på en platta starköl, är karriär och livssituation. Kanske inte i just de termerna utan snarare i diskussioner om huspriser, löneutveckling beroende bostadsort etc.

Senast ämnet kom upp var i fredags på en irländsk pub (guiness makes you talk). Bl.a. kom min vän P med ett inlägg om det ekonomiskt idiotiska i att utbilda sig till akademiker. Tydligen hade han läst en artikel som visade att om man räknar med förlorad inkomst, återbetalning av studielån m.m. så har man i ekonomiska termer möjligtvis kommit ikapp runt 50-årsåldern, jämfört med att man exempelvis börjat jobba på en industri direkt efter gymnasiet. Detta gällde dock bara vissa grupper som civilingenjörer, läkare m.fl. De tre akademikerna, inklusive mig, som satt runt bordet tyckte dock att det var värt det - pengar är inte allt.

Nä just det; "pengar är inte allt". Men vad är egentligen något? Vad har betydelse i vårt liv? Varför jobbar man? Är det för att kunna konsumera ännu mer hemelektronik, eller är konsumtionen ett svepskäl för att kunna jobba? Är det livet på en pinne att jobba 08-17 och sedan spendera helgen med att försöka vila upp sin kropp och hjärna för att orka gå till jobbet på måndag morgon igen?

För mig är dessa frågor en klurig nöt att knäcka. Med tre terminer kvar av lärarutbildningen börjar steget till vuxenvärlden bli jobbigt nära. Nog för att jag kännt mig vuxen om inte gammal länge nog, men att forma ett liv där man styrs av en vardag, fasta rutiner, en stor investering i ett hus, eventuella barn m.m skrämmer mig. Hur vill jag att mitt liv skall se ut? Helt uppenbart är att pengar inte är en direkt prioriterad drivkraft, annars får jag nog idiotförklara mitt studieval. Närhet till kompisar kanske är viktigt, men jag kan ju inte bestämma vart de skall bo resten av livet? Eller är det ett hus på landet som är lycka, ja då kan jag ju definitivt inte bo kvar i den här delen av landet för då lär det bli 08-22 om de amorteringarna skall klaras av. Suck!

Något som jag däremot definitivt vet, det är att jag skall leva varje dag. Detta då jag har träffat en hel del människor som i denna stund har ångest - semestern är nämligen slut. Och det är klart att det kan vara jobbigt om man jobbar enbart för att tjäna pengar och inte gillar sitt jobb. Här någonstans ligger också kontentan i ovanstående text; att leva ett liv där större delen av året går ut på att dra in brödfödan är inget för mig. Speciellt inte om brödfödan inkluderar en massa onödigt krafs som låt oss säga ett dubbelgarage, dvdspelare i nackstödet, trisslotter, grand canariaresa för att orka gå till jobbet etc.

Avvägningen mellan livskvalité och vad som är nödvändigt i materiella tillgångar (och om det är nödvändigt alls) verkar för mig vara en slags formel till hur man skall forma sitt liv. Men vart köper man den formelsamlingen? Någon som har ett tips?