På sista tiden har jag varit och gjort min slutpraktik på lärarutbildningen. Härligt trött i huvudet och en lite plågsam ambivalens vad gäller yrkesval. Det är fruktansvärt roligt när det är roligt, men fruktansvärt jobbigt när det är jobbigt. Nå väl, bidar man sin tid så brukar livets stigar förgrena sig rätt så naturligt. Tanken på att ha utbildat mig i 5½ år (6½ med folkhögskola) för att kvalificera mig för ett ganska lågavlönat jobb som jag kanske inte vill ha är dock inte så jätterolig.
Hur som helst så får man ganska många intryck från elever och skolvärlden, på både gott och ont. Här kommer några reflektioner av några av mina intryck.
Gott: Eleverna är väl medvetna om klimatkriser och vill förändra världen till det bättre.
Ont: Eleverna har en förhållning till konsumtion som en tillväxtfanatiker à la slit-o-släng skulle jubla över. Helhetsperspektivet saknas alltså. Den direkta och avgörande kopplingen konsumtion-energi-klimat sitter inte i ryggmärgen.
Gott: Det finns fler kompetenta lärare än vad media och politiska lobbyister vill få det till. De flesta lärare jag mött jobbar stenhårt.
Ont: Vissa lärare är stagnerade stofiler som genom åren mest utvecklat kompetens i att klaga och gnälla.
Gott: Det finns elever som säger tack, förlåt, håller upp dörren m.m.
Ont: Det borde vara alla.
Gott: Elever har stor behållning av att läsa böcker.
Ont: Man måste tvinga dem.
Det sistnämnda här är ganska intressant. Det klagas ju med rätta en hel del på ungdomars taskiga läs- o skrivförmåga. På min praktikplats gör de därför ett pilotprojekt där de mätt gymnasiets förstaårselevers läs o skrivförmåga vid skolstart, vilket tydligen var ganska så kasst. Nu har eleverna i uppgift att läsa [minst] 100 sidor i valfri skönlitteratur per vecka som de själva rapporterar och kollas av på svensktimmarna. Efter att år skall sedan läsabarheten testas igen.
Det fantastiska är att alla elever läser sina böcker och verkligen vill läsa, även de som inte läst många meningar i en skönlitteratur bok sedan de läste Pannkakstårtan på förskolan. Läs o skrivförmågan är så fruktansvärt viktig vad gäller lärande att jag såg detta som något mycket positivt, även om det kommer alldeles för sent så klart. De flesta elever skulle nog ha nytta av att läsa mycket mer i tidiga åldrar.
Utan ett brett språk med många synonymer är det nämligen stört omöjligt att tänka abstrakt och kunna reflektera. En reflektion kring något skulle man kunna kalla ett inre samtal med sig själv. Om det här samtalet då begränsas av ett taskigt språk blir således reflektionen mer ensidig. Att läsa böcker är också ett sätt att träna och underhålla fantasin. Man skulle förenklat kunna säga att en bok inte blir roligare än vad läsaren gör den till. Fast visst finns det riktigt tråkiga böcker. Poängen är dock att när du utvecklar fantasin och stärker förmågan att göra något så abstrakt som bokstäver och meningssbyggnad till något roligt eller till och med fantastiskt - ja då har du mycket vunnet vad gäller att lära dig abstrakta saker. Har man svårt att föreställa sig saker, ja då är det väldigt svårt att exempelvis jobba med problemlösning. Att tänka ut lösningar kräver fantasi och då tror jag att böcker och överhuvudtaget lekar och övningar som inte ger färdiga lösningar och intryck är en väldigt bra träning för detta.
Till sist: bambamaten är grym, och dessutom gratis ; )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar