Upp och ner i politiken

En gråtråkig måndag när alla andras semesterar är förbi blir det sen och långsam frukost med lusläsning av pappers-GP och elektroniska lokal- och rikstidningar. Alltid finns det något bland innebandyresultat och börsrapporter som är läsvärt.

Det första jag fastnade för var folkpartiledaren Jan Björklunds uttalande om att han ville införa ett mer kontracykliskt [konjunkturcykler] tänkande när det gäller bidrag till kommunen. I dåliga tider ökar man bidragen och därmed statens utgifter för att bromsa en nedgång i ekonomin. I bra tider gör man tvärtom för att undvika överhettning. Detta kallas Keynesianism, men det ordet är inget som en borgerlig politiker vill ta i sin mun. Det är nämligen starkt förknippat med socialdemokrati. Därför kan man kalla det kontracykliskt agerande istället.

Enligt mig är detta en klart bra idé som inte är svårare att förstå än att man som privatperson sparar pengar när man har över för att kunna ta av när det blir knapert. Exempelvis om tvättmaskinen går sönder, huset behöver dräneras, bilen pajar eller som många upplever idag; du blir arbetslös. När ekonomin går för högtryck är skatteintaget stort och folk har arbete, bidragen till kommunerna kan därmed minska. När ekonomin stannar av ökas istället bidragen för att finansiera ex. socialbidrag, men även se till att skolor kan behålla lärare, vårdcentraler behålla läkare etc. Alltså jämna ut konjunktursvängningar. Det tycker jag är bra. Heja Björklund!

Men, det finns ett stort men här. Inte p.g.a. att jag anser idén är dålig, även om man kan kritisera det för att skapa inflation m.m. Nej invändningen jag har är att det är en Folkpartiledare som står och uttrycker detta. En liberal borde nämligen vara emot att staten gör sådana stora ingrepp i ekonomin. Ekonomin skall enligt en liberal sköta sig självt och liksom Darwins evolutionsteori sortera bort dåliga företag och dåliga organisationsformer i de stålbad som kallas lågkonjunktur. Att förspråka Keynesianism som innebär stora ingrepp, någon kanske skulle kalla det störningar, i ekonomin borde inte vara något som en liberal tar till.

Detta är ju dock inte första gången som jag uppmärksammat det tveksamt liberala i Björklunds politik. Skolpolitiken har stora drag av minskad valfrihet och ganska så ofta rent konservativa för att inte säga reaktionära ingredienser som litteraturkanon och 50-talsdisciplin. Återigen blir jag alltså konfunderad över var den politiska ideologin tagit vägen?

Inte är det bättre på vänsterkanten heller. Sex socialdemokratiska kommunpolitiker skriver i en debattartikel i DN 30/7 att de måste sluta motarbeta friskolor. De syftar på hur friskolor har haft svårt att få tillstånd att starta friskolor då det är kommunen som har sista ordet. Ja motarbeta kanske man inte skall göra, men att fortsatt diskutera och utvärdera detta ändå ganska nya sätt att driva skola måste fortsätta. Debattartikelförfattarna har dock många poänger som att kommunala skolor måsta ta samma ansvar för eleverna och att kommunala skolor inte skall bli räddningsplankor för friskolor som lägger ned. Elevansvaret skall delas lika. Bra så.

Dock tycker jag att det är mycket platt av socialdemokrater att bara lägga sig och acceptera att "Det ideologiska slaget om skolan är vunnet". Tänk att vara politiker och gå in med den inställningen? Det är ju som att vara höjdhoppare och bestämma sig att du inte kommer att kunna hoppa över. Klart att du river.

Vi har i Sverige idag den mest liberala variant av friskola/privatskola i världen. Friskolor får, om det går rätt till, exakt samma finansiering som komunala skolor genom elevpengen. Samtidigt har friskolor många friheter som inte kommunala skolor har när det gäller exempelvis elevintag. Man har inte samma offentlighetsprincip som kommunen vilket ger sämre insyn i verksamhet, ekonomi och drift.

Självklart lever den ideologiska kampen. Mycket är kvar att göra för att säkra att alla kan få en bra skola. Men då kan vi inte ha Socialdemokrater som tycker att det är okej att tjäna [skatte-] pengar på barns utbildning. All eventuell vinst i skolvärlden kan ge ett barn på en annan skola, eller samma skola, en större chans till att nå ett godkändt genom högre lärartäthet, extra undervisning eller en sån enkel sak som en riktig lärobok.

Först när alla barn går ur skolan med minst godkänt i alla ämnen, ja då kan vi kanske börja dela ut vinst. Fast hellre ser jag dock att pengarna går vidare till något annat behov inom välfärden. Hur kan man egentligen motivera att plocka ut vinst inom välfärdssektorn? Finns det inte alltid ett behov av mer vårdplatser, bättre skolor etc.?

Ostrukturerat och knepigt inlägg blev det visst idag. Kontentan är i alla fall att sossarna nu för tiden är liberaler och folkpartiet blandar och ger från både höger och vänster.

"Vem i hela världen kan man lita på" - Mikael Wiehe, Hoola Bandoola Band

Tillbaka till historien

DN meddelar idag att historia återigen skall bli ett obligatoriskt ämne på gymnasiet, även för så kallade yrkesutbildningar. Jag kan inte annat än gratulera och tycka att det är bra. Historisk kunskap är ett måste för att förstå omvärlden idag och få ett raster och perspektiv på de intryck vi får. Dessutom kan jag väl tycka att det är onödigt att uppfinna hjulet igen i debatter och annat pga dålig koll på historien.




Skolminister Björklund tycker att man skall läsa 1900-tals historia med världskrigen, förintelsen och kommunismen som ingredienser. Ja det låter väl lämpligt, fast självklart skall man även läsa om amerikansk, brittisk, och fransk imperialism, det svenska välfärdssamhällets uppbyggnad, mellanösternkonflikten (-ernas) grund i bl.a. brittisk ockupation m.m. Jag menar att historieämnet inte är till för att vara en fågelskrämma för vissa samhällsteorier, utan förklara varför saker och ting sker och skedde. Att inte många vet bakgrunden till kriget på Balkan är ett gott exempel på att historieundervisningen har fastnat i en slags vurm för en gammaldags inställning att det är livsviktigt att kunna rabbla kungalängden för att vara en god samhällsmedborgare. Historieämnet måste kopplas till livet vi lever idag så det inte blir en slags sentimental saga för kanoner o kruthistoriker som Herman Lindqvist. Att ha kunskap om sin bakgrund kan inte förringas, men huruvida Erik XIV dog av ärtsoppa eller syfilis är väl mindre intressant. Kungar och krig i all ära - jag påstår dock att det inte ger speciellt mycket för nutidsmänniskan mer än kul fakta.


Två invändningar finns dock mot denna [goda] intention:
För det första skall inte skolministern lägga sig i vad som läses i historieämnet, det kallas ministerstyre och är både kraftigt förbjudet enligt lag och ett starkt hot mot demokratin. Tyvärr är det enligt mig inte så sällan förekommande.
För det andra har jag lite svårt att se varför andra ämnen är mindre viktiga på yrkesprogrammen? Om nu alliansen vill ha renodlade yrkesprogram för folk som inte är lämpade [inte min formulering] att läsa upp till grundläggande högskolekompetens (vilket inte är raketforskning direkt) räcker då inte historiekunskaperna man fått genom sina tidigare nio år i skolan? Vad ger de extra 100 timmarna för en skoltrött yngling med bilmekarambitioner? Är t.ex. miljökunskap mindre viktigt för en människa idag, eller grundläggande ekonomi, eller förmågan att författa en faktura med korrekt svenska?

Denna kritik handlar mycket om min kluvna inställning till yrkesprogrammen. Dels tror jag liksom skolministern inte att alla skall bli läkare och ingenjörer, dels tror jag att få är mogna att sätta sina livsmål vid 15-16 årsålder. Att då gått igenom gymnasiet utan att få med sig grundläggande högskolekompetens kan vara ytterst tragiskt, speciellt då vi förutom denna yrkesprogramssatsning nu ser en neddragning på vuxenutbildningen. Det blir alltså svårare att senare i livet - då man kommit över tonårstrots och grupptryck - komma igen.

Jag vill inte ha ett samhälle där man föds in i en klass och är determinerad att där förbli, vilket jag menar att denna politik initierar. Kanske Björklund själv är ett offer för bristande historieundervisning då detta är ett steg tillbaka till ett klassamhälle som vissa menar är upplöst?