onsdag 6 februari 2008
Fri handel eller frihandel
Länge sen sist, men nu har jag hittat lite godis att klaga på så here we go!
Dagens blogg kräver dock lite förkunskaper som kommer nedan:
Frihandel: Ett begrepp som menar att det inte skall finnas handelshinder såsom tull, införselkvoter m.m. Försvararna av frihandel menar då att världen kan åtnjuta mest nytta genom att konkurrensen blir likvärdig genom frihandel. Exempelvis så tillverkar Spanien bra mycket billigare (och bättre) tomater än vad Sverige kan göra. Spanska tomater blir då billigare än svenska. Om vi inte har tull på tomaterna vill säga, då blir de spanska tomaterna dyrare. Alltså kan vi med frihandel alltid handla det billigaste alternativet och därmed kunna köpa så mycket grejer som möjligt. Sverige får istället koncentrera sig på att odla skog, eller vad vi nu är bra på. Detta är det ingen fråga om utan får ses som ett faktum.
EU är ett exempel på en organisation som verkar för frihandel och likaså WTO och världsbanken.
I dagens GP fanns det en helsidesannons från SOLVIT, ett nätverk som skall säkerställa frihandel inom EU genom att man kan kontakta dem om man stött på problem med frihandel. I annonsen så beskrev de hur norskt vatten som var märkt vand inte fick säljas i vatten, vilket skulle vara ett exempel på frihandel.
Jag finner denna lilla historia ganska skojig, men framför allt så är det relaterat till vad jag anser vara problemet med frihandel och mycket av den ekonomiska retorik och politik som förs idag; helheten glöms bort. Jag är egentligen i princip för frihandel - exempelvis finner jag det rent idiotiskt med EUs jordbrukssubventioner som skapar smörberg och en överproduktion som inte gör någon glad - men en frihandel som bara ser till ekonomisk tillväxt är inget för mig. Ta införsel av vatten från utlandet: det är ganska idiotiskt att föra vatten över gränserna i hela Europa då alla länder har en nog så god vattenförsörjning genom kranen alternativt har en egen produktion av buteljerat vatten. Visst går det att påstå att vatten från en norsk källa och en fransk skulle kunna smaka annorlunda, men jag vågar påstå att kranvatten, åtminstone i Sverige, alltid smakar bättre än ett vatten som buteljerats i plastflaska. Hur som helst, ingen som innehar minsta utslag på IQ-skalan kan neka till att vi inte skall behöva importera vatten och att det är, tack vare transport, tillverkning av buteljer m.m., miljömässigt vidrigt. Frihandelreglerna som vårt EUmedlemskap förbinder oss till gör dock att vi inte kan sätta upp skyddstullar mot sådana här varor hur mycket det än skadar miljön, för då blir konkurrensen snedvriden.
Detta vattenexempel är kanske en liten parentes, men vi skulle kunna sätta det i större skala. Ponera att den svenska riksdagen har tagit ett beslut om att vi vill sätta en hög tull på varor som produceras energimässigt fel, varor som produceras i fabriker med omänskliga förhållanden (läs i stort sett alla kläder) och varor som produceras utan miljöhänsyn. Detta vill vi göra för att få en mer rättvisande konkurrens genom att räkna med sociala och miljömässiga parametrar. Hur svårt är det att producera billiga kläder om man har slavarbetare och billiga miljövidriga färger? Här säger då frihandelsorgan - som Sverige lyder under - som EU och WTO nej! De hävdar tvärtemot vår logik att konkurrensen blir snedvriden om man inför skyddstullar. De som producerar billigast blir med våra tullar dyrare än vad det egentligen är.
Här är själva kärnan i problemet, nämligen fokuseringen på ekonomi i reda pengar och att man i konkurrenstänkandet inte har med parametrar som arbeternas livsvillkor och miljöförstöring. Om vi inför tullar på sådana här oetiska och billiga varor så kommer de varorna att bli tvungna att konkurrera med dyrare och etiska varor på samma villkor, alltså kommer konsumenten att betala för vad det egentligen kostar om man tar hänsyn till miljö och social standard. Den oetiska produktionen skulle då förmodligen bli utkonkurrerad. Valet står då exempelvis mellan en vanlig banan för 19:-/kilot och en KRAV-odlad och rättvisemärkt banan för 19:-/kilot. Antagligen väljer du den rättvisemärkta bananen.
Självklart är det hela en mycket komplicerad apparat, vad händer exempelvis med de arbetarna som tidigare producerat billiga miljövidriga produkter? Ja exempelvis skulle det landet kunna bygga upp en egen ekonomi, inom egna skyddstullar som vi i västvärlden byggt upp våra ekonomier, utan att bli förnedrad av multinationella företag som dumpar löner. Jag är ingen nationalekonom som kan varenda del av världsekonomin, men menar dock att principen att ekonomisk vinst och maximal produktion går före jordens överlevnad och medmänsklighet är väldigt märklig. För att motverka kritik från frihandelvänner så är jag inte egentligen emot frihandel som sådan, men dock att frihandelsbegreppet eller snarare prissättningen bör inkorporera parametrar som miljöpåverkan och social standard för att få en konkurrens som vilar på en god miljö och humanism.
Årets tyngsta blogg? Nästa gång får det nog bli nå´t om Idol eller liknande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tung men bra. Jag håller så in i helvete med dig. Lösningen är enkel. Vi går ur EU och dyngar upp fetetullarna Allan mot allt som är miljöfarligt och oetiskt helt enkelt. Som ett föredöme för resten av Europa.
Eh.. vänta nu... ska vi sitta och käka nävgröt med fläsk och barkbröd tills något avlägset kungarike köper upp Sverige och gör golfbana av hela skiten?
Jaja, everything is gonna be allright säger Bobban. Lösningen lär inte stavas "Reinfelt" i alla fall.
Kolla in länken på min blogga om Monkeysphere så får ni reda på varför vi inte bryr oss. Jo, jag vet att du tror att du bryr dig... men det gör du inte... egentligen.
Köpt nåt snyggt på HM på sistone? ;)
Skicka en kommentar