Dömheter

SD:s Kent Ekeroth lämnar in motioner till riksdagen. DN intervjuar. Och jag plockar några citat och bemöter dem med lite andra fakta. Nedan är resultatet:

– Det är självklart att man gett upp sina rättigheter att stanna i det här landet om man visar total brist på respekt för de regler som är satta. (Kent Ekeroth) [apropå förslaget att upprepade inbrott av invandrare ger omedelbar utvisning]

Lägligt nog kom en omfattande forskning om att utländsk bakgrund inte är en faktor som påverkar brottslighet.(*) Eftersom Sverigedemokraterna enligt egna uppgifter inte är rasister eller gör skillnad på folk så antar jag att även "svenskar" kan få ge upp sina rättigheter? Annars blir det ju väldigt knepigt.

– Man kommer inte att få svenskt medborgarskap om man är så illiterat att man inte kan svenska. (Kent Ekeroth)

Här tar jag lite fakta från den egna kunskapsbanken. Jag har undervisat elever som hette Olsson och Andersson som nog många skulle klassa in som "kan inte svenska" (inte minst betygskriterierna från Skolverket). Ut med dem alltså. Vi har ju nationella prov i nian. Och nu vill man ha ännu tidigare. Det är ju fantastiskt. DÅ kan vi slänga ut ännu fler barn. Migrationsverket tycks ju gilla det. (**)

– Det finns de som inte förtjänar det [att komma ut ur fängelset]. De har begått någonting grovt mot en eller flera människor, då förtjänar de helt enkelt inte att komma ut igen. Det finns de som har sagt upp sina moraliska rättigheter. Och de ska inte ut igen. (Kent Ekeroth) [apropå att livstidsstraffet skall vara just livstid]

Här väljer jag allra helst ett citat från Robert Gangis, ordförande i New Yorks kriminalvårdsförening. "Att bygga fler fängelser för att bemöta brottslighet är som att bygga fler kyrkogårdar för att komma till rätta med en dödlig sjukdom."

Samtidigt är SD:s uttalande så otroligt kontraproduktivt i en annan aspekt som SD gärna gör gällande när det gäller invandrarfrågan; ekonomi. Förstår SD vad det kostar att ha en fånge inlåst en livstid? I USA la man 2001 57 miljarder dollar på fångvård. 57 miljarder!! Man funderar ju över vad mycket gott man skulle kunna göra för 57 miljarder dollar i preventiva syften? Läs gärna om USA:s straffsystem i länken nedan och fundera på om det verkar vara en bra idé? (***) Slutligen på den här punkten; mina elever brukar också säga att det är klart att man ska få livstid. Sen tänker vi och diskuterar lite i ett bredare perspektiv. Då brukar de flesta ändra ståndpunkt utan att jag skriver det på näsan på dem.

Jag skrattar och gråter när jag läser de här försöken att blanda in logik i förslag som baserar sig på inget annat än ett vi och dom tänkande. Fy!

(*)http://www.samfak.su.se/content/1/c6/01/18/63/SULCISWP_2011_1.pdf
(**) http://www.sydsvenskan.se/lund/article1414614/Barn-riskerar-utvisas-ensamma.html
(***) http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=689&module_instance=12

Libyen och FN i allmänhet

Sitter och läser om danska flygplan som vroomar iväg mot nordafrika för att hjälpa demokratin på traven. Frankrike skriker ut med stolt stämma att deras krigsapparat nu minsann är med på allvar i den världspolisiära insatsen. Och jag känner mig illa till mods. Varför?

Ja varför? Är det inte bra att den så kallade "omvärlden" reagerar när en diktator skjuter på sin egen befolkning som försöker ändra sitt liv till det bättre. Jo så klart. MEN, varför går det plötsligt så fort? Och varför går man in med bomber och granater när FN-mandatet säger att det är en flygförbudszon som skall upprättas?

Om vi backar några år så var det hejarop och glada gester när Ghadaffi gick med på att utöka EU:s yttre gränsskydd Frontex till nordafrika, alltså att stoppa flyktingarna redan där. Skönt att slippa de där förtryckta människorna tyckte man väl då antar jag. Låt dem sköta sina angelägenheter i sitt eget land. Någon slags solidaritet till nordafrikaner var inte vad jag läste om i alla fall.

Nu är det dock annat ljud i skällan. Så klart är det också helt andra händelser som ligger bakom, men faktum kvarstår dock att det inte är några nyheter att Ghadaffi förtryckt och mördat sitt folk långt innan det blev prime time news. Självklart visste de som tyckte det var toppen med Frontex som började redan i Libyen. Därför blir jag illa till mods.

"Världen kan inte stå och se" på är ett vanligt uttryck som ofta hörs för att ge legitimitet till såna här interventioner. Men det är ju just DET vi gör hela tiden, ända tills det blir CNN-värdigt. Och inte bara ser på, vi understödjer gärna förtrycket. Egypten har ett mycket tilltaget apanage från USA trots väl kända förhållande vad gäller ickedemokrati, förföljelser etc. Men det ligger ju så bra där det ligger så vad är väl det mot en allierad mitt i oljeland? Och vad är väl förföljelser och förtryck i jämförelse med ett utökat gränsskydd så man slipper ta emot flyktingar? Där ligger pudelns kärna och det illamående som jag får. Att låtsas att man gör gott när man går in med krigsapparatur trots att inget egentligen hänt förutom att oegentligheterna i de västsponsrade diktaturerna blivit kända hos de som sitter på röstsedlarna i nästa val.

Så istället för att utöva diplomati och intervenera med fredliga medel med något slags humant uppsåt tittas det gärna mellan fingrarna tills dess att det ser illa ut om inget görs. DÅ jävlar, in med hela smasket. Visa att vi har kurage och ryggrad. Bomba bort skiten. Det är JÄTTEBRA. Se på Irak och Afghanistan, det fungerar jättebra. Stabil samhällsutveckling bygger på krig, det vet väl alla?

Men nej, man kan inte stå och se på när oppositionen skjuts ihjäl. Men är det okej att skjuta ihjäl soldater indoktrinerade av en galning. Med en stor risk att civila skadas. (650 000 överdödlighet bland civila pga IRAKkriget, 5000 allierade). Militära interventioner kanske är ett måste, men just nu känns det som om det är lite trigger-happy bland NATO/FN.

Jag hoppas att jag har fel och att ingen dör, samt att demokratin kommer till i Libyen. Oavsett står hyckleriet kvar. Det hade inte behöva hända om vi reagerat långt innan på ett mycket mer fredligt sätt. Det är min fulla övertygelse.

Konkurrens

Konkurrens är bra, säger de. Vissa dryftar sig tom att säga att det är svaret på det mesta i vårt samhälle. Inför man bara konkurrens blir allt bättre och billigare. Och ja, marknadsekonomin har gett oss billigare och fler varor. Vissa säger även att konkurrensen leder utvecklingen framåt, genom att företagen satsar pengar på att utveckla produkter som skall sälja bättre. Alltså sånt som vi som konsumenter vill ha.

Jag är helt övertygad om att det mesta av detta också stämmer, men jag tvivlar dock på några antaganden. Det första är vad man lägger i ordet utveckling. Är exempelvis Iphone en utveckling? Är plattTV:n utveckling? Försäljningssuccer visst, men utveckling? Den utveckling som sker idag och drivs av framtida ekonomiska vinster går inte direkt att jämföra med upptäckten av vaccin och potatis, vilket leder mig in på nästa steg av dubier. Drivs verkligen utveckling av människans vilja att vara bäst?

Konkurrensförespråkare menar ofta att utvecklingen skulle näst intill stagnera om inte konkurrensen var den drivande kraften i samhället. Jag undrar jag. Väl medveten om att exempelvis den tekniska utvecklingen av idag sker genom att investerare betalar forskare i hopp om patent och försäljningssuccer, är jag ändå inte övertygad. Jag vill tom påstå att konkurrens kan leda till en sämre utveckling.

Ett exempel från vardagslivet: när jag var 10 år spelade näst intill alla i min klass både basket och fotboll. Det skedde på ett lekfullt sätt där alla fick vara med. Någonstans i tonåren hoppade dock många av för att i 20-års åldern bestå av några få individer. Ord som gemenskap och nöje hade utbytts till utveckling och avbytare. Målet med träningarna var nu primärt att vi skulle bli bättre och vinna matcher. Missade man en träning sågs det med onda ögon. Sorteringen hade börjat.

Här någonstans spricker konkurrenstesen i mina ögon. Ja så klart måste man träna och ligga i om man skall bli en bra fotbollsspelare, men klubben tappade ändå 90 % av sitt spelarunderlag på en väldigt kort tidsperiod. Kan det vara så att större delen av oss inte är speciellt intresserade av att vara bäst utan gör saker för att må bra och ha kul? Tappade man inte perspektivet ifrån vad som egentligen betyder något för människan? Extra märkligt blir det när det resulterade i att de flesta la av med idrott överhuvudtaget och idag sitter med begynnande gubbmagar och hjärtifarkten på ingång? Missade man inte [för att stanna i fotbollskontexten] målet?

Detta är för mig direkt överförbart på konkurrenssamhället. Visst leder konkurrensen till "utveckling", det finns hur många studier som helst som stödjer det. Dock saknar man ofta ett bredare perspektiv i dessa studier. Visst kan vi idag tacka konkurrensen för att vi kan köpa billigare och fler grejer än någonsin, men vi kan likväl tacka konkurrensen för det som på finspråk kallas för externa effekter; klimatkris, försurade vattendrag, fiskdöd, cancer, stress etc. Vissa samhällsdebattörer ger t.o.m. denna konkurrenshets skulden för mellanösternkrigen. Jag vet inte det, men å andra sidan är väl krig i sig en sorts tävling?

Min poäng är att utvecklingen visst sker i konkurrensens namn, men är det inte i många avseenden en ganska kass utveckling? Jag har tidigare i denna blogg gjort en jämförelse mellan dagens samhällsekonomi och droger. Välbefinnande visst, men är inte bieffekterna större än kicken? Jag tror att det hela är ett tankefel, där vi i vårt livspussel inte utgår ifrån basala mänskliga behov som ger oss tillfredställelse utan skapade behov som då gör oss olyckliga när vi inte har uppfyllt dem. Ofta kanske detta till och med är okunskap? Kanske skolan idag skulle satsa på att träna ungdomar i att byta perspektiv?

Gamla ordspråk ger mig ofta en kick i sin enkla visdom [och då tänker jag inte på JC:s "shop til you drop"]. "Resan är målet" är ett sådant. I dag verkar resan allt för ofta bestå av att mer eller mindre vantrivas på ett jobb för att nå sitt mål (pengar). Detta tror inte jag är ett bra sätt att utvecklas. Mår man bra blir man nyfiken på livet och vad jag tror även nyfiken på teknik, sjukvård, skola m.m. Den utveckling som sker genom konkurrens tror jag likväl kan ske genom att vi istället för försäljningsmål satsar på enkla basala mänskliga behov som gör oss lyckliga. Försäljningsmål är inte direkt relaterade till mänsklig nöjdhet.

Avslutningsvis vill jag dra en parallell till mitt musicerande. Jag har för det mesta dragits till mitt övningsrum för att jag tycker att det är kul, en nyfikenhet på om jag kan lära mig svåra trumkomp, hur snabbt jag kan spela. Jag är också mycket av en autodidakt. Även om jag har haft trumlektioner under många år, var det sällan de läxorna jag övade på. Jag hittade istället på egna teknikövningar och vips hade jag spelat knepiga udda taktarter. Hösten 2003 började jag tyvärr på musikhögskolan där jag istället satte fokus på att tävla med de andra trummisarna. Det tog definitivt död på min lust och nyfikenhet kring trumspelet. Målet var förskjutet ifrån vad som gjorde mig lycklig till att istället göra det hela till en tävling. Poängen får ni räkna ut själva.

Vi dövar alla våra problem med droger

Gör vi?

Nja, kanske inte bokstavligt, men kortsiktiga lösningar som gör att vi mår bättre för en stund verkar vara modellen i vårt samhälle. I det lilla perspektivet kan det vara att vi skänker en femma till en tiggare på sta´n och därmed dövar vårt samvete och intalar oss att vi är goda människor. I själva verket kan vi självklart slänga i en femhundring i den där naggade McDonaldsmuggen utan att tappa ett dugg i livskvalitet.

"Nej, nej, nej, det går inte, jag har lån på huset, barnen behöver blöjor osv. 500 kronor räcker till en bensintank det". Mmm, det räcker också till en vanlig s.k. mysfredag med fläskfilé, lösgodis, chips och bag-in-box. Mys på bara och släng en femma i koppen.

I det stora perspektivet verkar det gå kortare och kortare mellan besöken på behandlingshemmen. För drygt ett år sedan slog finanskrisen anno 2008 igenom. Uppbyggt av en bubbla som åstadkommits genom ofinansierad konsumtion och då främst huslån som inte hade täckning. Det i sig skapat av en historiskt låg räntenivå. Regeringar världen rycker ut för att rädda världen, räntan skjuter i höjden, banker går under. Konsumtionen sjunker, investeringarna står still. Receptet heter då, sänk räntan. Likt en amfetaminpundare skjuter vi i oss en kortsiktig lösning; låna till tillväxten, trots att vi vet vad som kommer sen. Pundaren får abstinens och inbrottsturnéer, samhället bygger återigen upp en bubbla med exakt samma metod som tidigare; billiga lån.

Missbrukaren kan komma ur sitt destruktiva sätt att genom att radikalt förändra sin livsstil och söka långsiktiga lösningar genom att sluta åka berg och dalbana mellan rus och bakrus. Jag ställer mig frågan huruvida samhället skall eftersträva att heja på ett system där vi en mer accelerande takt åker upp och ned i konjunkturernas svängningar? Finns det inte ett alternativ som också ger ett tryggt liv?

Och när kommer överdosen? En missbrukares överdos kan i alla fall ge ett slut på det otäcka medan samhällets överdos i form av recessioner, massarbetslöshet m.m. fortsätter i en oändlig spiral likt en mardröm hos en koma-patient i respirator.

Precis som i missbrukarens fall finns det självklart människor som har vinning av detta och som aldrig behöver bry sig om konjunktursvängningar eller missbrukare som hittas döda i en trappuppgång. Skall de bestämma över oss? Är det okej att langare och drogkungar, oavsett om drogen är amfetamin eller börskurvor, sätter premisserna för livet?

Hur får man egentligen in Wall Street på Betty Ford Center?

Upp och ner i politiken

En gråtråkig måndag när alla andras semesterar är förbi blir det sen och långsam frukost med lusläsning av pappers-GP och elektroniska lokal- och rikstidningar. Alltid finns det något bland innebandyresultat och börsrapporter som är läsvärt.

Det första jag fastnade för var folkpartiledaren Jan Björklunds uttalande om att han ville införa ett mer kontracykliskt [konjunkturcykler] tänkande när det gäller bidrag till kommunen. I dåliga tider ökar man bidragen och därmed statens utgifter för att bromsa en nedgång i ekonomin. I bra tider gör man tvärtom för att undvika överhettning. Detta kallas Keynesianism, men det ordet är inget som en borgerlig politiker vill ta i sin mun. Det är nämligen starkt förknippat med socialdemokrati. Därför kan man kalla det kontracykliskt agerande istället.

Enligt mig är detta en klart bra idé som inte är svårare att förstå än att man som privatperson sparar pengar när man har över för att kunna ta av när det blir knapert. Exempelvis om tvättmaskinen går sönder, huset behöver dräneras, bilen pajar eller som många upplever idag; du blir arbetslös. När ekonomin går för högtryck är skatteintaget stort och folk har arbete, bidragen till kommunerna kan därmed minska. När ekonomin stannar av ökas istället bidragen för att finansiera ex. socialbidrag, men även se till att skolor kan behålla lärare, vårdcentraler behålla läkare etc. Alltså jämna ut konjunktursvängningar. Det tycker jag är bra. Heja Björklund!

Men, det finns ett stort men här. Inte p.g.a. att jag anser idén är dålig, även om man kan kritisera det för att skapa inflation m.m. Nej invändningen jag har är att det är en Folkpartiledare som står och uttrycker detta. En liberal borde nämligen vara emot att staten gör sådana stora ingrepp i ekonomin. Ekonomin skall enligt en liberal sköta sig självt och liksom Darwins evolutionsteori sortera bort dåliga företag och dåliga organisationsformer i de stålbad som kallas lågkonjunktur. Att förspråka Keynesianism som innebär stora ingrepp, någon kanske skulle kalla det störningar, i ekonomin borde inte vara något som en liberal tar till.

Detta är ju dock inte första gången som jag uppmärksammat det tveksamt liberala i Björklunds politik. Skolpolitiken har stora drag av minskad valfrihet och ganska så ofta rent konservativa för att inte säga reaktionära ingredienser som litteraturkanon och 50-talsdisciplin. Återigen blir jag alltså konfunderad över var den politiska ideologin tagit vägen?

Inte är det bättre på vänsterkanten heller. Sex socialdemokratiska kommunpolitiker skriver i en debattartikel i DN 30/7 att de måste sluta motarbeta friskolor. De syftar på hur friskolor har haft svårt att få tillstånd att starta friskolor då det är kommunen som har sista ordet. Ja motarbeta kanske man inte skall göra, men att fortsatt diskutera och utvärdera detta ändå ganska nya sätt att driva skola måste fortsätta. Debattartikelförfattarna har dock många poänger som att kommunala skolor måsta ta samma ansvar för eleverna och att kommunala skolor inte skall bli räddningsplankor för friskolor som lägger ned. Elevansvaret skall delas lika. Bra så.

Dock tycker jag att det är mycket platt av socialdemokrater att bara lägga sig och acceptera att "Det ideologiska slaget om skolan är vunnet". Tänk att vara politiker och gå in med den inställningen? Det är ju som att vara höjdhoppare och bestämma sig att du inte kommer att kunna hoppa över. Klart att du river.

Vi har i Sverige idag den mest liberala variant av friskola/privatskola i världen. Friskolor får, om det går rätt till, exakt samma finansiering som komunala skolor genom elevpengen. Samtidigt har friskolor många friheter som inte kommunala skolor har när det gäller exempelvis elevintag. Man har inte samma offentlighetsprincip som kommunen vilket ger sämre insyn i verksamhet, ekonomi och drift.

Självklart lever den ideologiska kampen. Mycket är kvar att göra för att säkra att alla kan få en bra skola. Men då kan vi inte ha Socialdemokrater som tycker att det är okej att tjäna [skatte-] pengar på barns utbildning. All eventuell vinst i skolvärlden kan ge ett barn på en annan skola, eller samma skola, en större chans till att nå ett godkändt genom högre lärartäthet, extra undervisning eller en sån enkel sak som en riktig lärobok.

Först när alla barn går ur skolan med minst godkänt i alla ämnen, ja då kan vi kanske börja dela ut vinst. Fast hellre ser jag dock att pengarna går vidare till något annat behov inom välfärden. Hur kan man egentligen motivera att plocka ut vinst inom välfärdssektorn? Finns det inte alltid ett behov av mer vårdplatser, bättre skolor etc.?

Ostrukturerat och knepigt inlägg blev det visst idag. Kontentan är i alla fall att sossarna nu för tiden är liberaler och folkpartiet blandar och ger från både höger och vänster.

"Vem i hela världen kan man lita på" - Mikael Wiehe, Hoola Bandoola Band

Jihad eller Yihaa!?

Läser idag i GP att Säpo reglebundet tar in muslimer till förhör, eller så kallad dialog. Ingen advokat, inga efternamn på förhörsledarna, inget åtal eller uttalad misstanke. Det skall vara en preventiv åtgärd för att de unga muslimerna inte skall utvecklas till terrorister. Enbart religiös tillhörighet är alltså en orsak för att misstänkliggöra ungdomar. Låt mig förklara hur dumt detta är.

1. Ok, hur många terrordåd har egentligen begåtts i Islams namn i vår del av världen? Jag räknar till inga. Bombningarna i Londons tunnelbana var det engelska medborgare som gjorde. ETA är vad jag vet spanjorer, IRA irländare, Bader-Meinhof tyskar, Höger liksom vänsterextremister i Sverige allt som oftast "svenskar" uppfödda i radhus osv.

2. Att misstänkliggöra och skapa distans till en specifik folkgrupp brukar vara ett ganska bra recept på att bygga upp motsättningar och i förlängningen terrordåd. 9/11 någon?

3. Vi har idag i Sverige en utbredd organiserad brottlighet som är faktisk, påtaglig och inget eventuellt framtidshot. Kanske borde Säpo lägga - för att vara populistisk - våra skattepengar på att bekämpa nuet istället för att smeka det stora landet i väst medhårs i sann Mcarthy-anda.

4. Åsiktsregistering är vad jag vet förbjudet i länder som kallar sig demokratier.

5. Religionsfrihet är en grundpelare i just det samma.

6. Vad tror man att man skall åstadkomma? Och hur? 24/7-bevakning på alla misstänkta terrorister (det bor närmare en halv miljon muslimer i Sverige)?

IPRED, FRA, Säpo, videoövervakning, uttökat gränsskydd kring EU, högerextrema vindar i EU-valet....utvecklingen är ganska tydlig. Och skrämmande. Från att vi globalt sett länge blivit mer och mer öppna ser vi allt större och oftare tecken på protektionism och rädsla, ekonomiskt som säkerhetspolitiskt. Underblåst av politiker som spelar på populism och ser karriären och framtida röster som viktigare än ideologisk övertygelse är det en bomb som är riktigt otäck.

Aldrig mer sas det efter andra världskriget. Sen dess har vi haft etniska och politiska rensningar i Kosovo, Rwanda, Kambodja, Chile m.fl. Och nu vetta fan om inte muslimerna har fått ta över judarnas roll som slagpåse. Stjärnan på armen känns inte så väldigt långt borta när Säpo leker Gestapo eller om det är CIA. Eller kanske är det stjärnan i klassen när det gäller underättelsetjänst; Stasi som är den våta drömmen i de hemliga korridorerna?

För att sätta saken i perspektiv. Häpnadsväckande 1,2 miljoner människor dog 2008 i trafikolyckor globalt sett, ett irakiskt barn dör var femte minut pga av kriget (UNICEF), 16 000 barn dör varje dag av svält, 1500 personer begår självmord i Sverige varje år osv. Och Säpo jagar terrorister i ett land som har samma hotbild som en myrslok i en myrstack.

Mitt recept om det nu är muslimer man är rädd för. Sparka hela Säpo och anställ bara muslimer. Garanterat terrorfritt från Al- Quaida o co. Men däremot skulle nog landet i väst komma som ett brev på posten. Fast det är ju inte terrorism, det är ju demokratiska mord i förebyggande syfte. Döda hundratusen och rädda en.

Sammanfattningsvis, av de skallande rop som kan skrikas är jag faktiskt mer rädd för Yihaaa!! än Jihad!

(Förresten, hur var det när kungen och Bosse Ringström blev tårtade, Anna Lindh blev mördad, Åklagare Barbro Jönsson fick sin brevlåda bortsprängd, krögarfamiljen som vittnade mot Bandidos fick sin bil utbränd? Var det militanta muslimer? Hade Säpo konferens då?)

All makt åt folket

Jo, jag är också tvungen att lägga mig i piratebaydomen.

Pirate Bays starka män, eller vad de nu kallas, åkte alltså dit så det small om det i dagens domslut i tingsrätten. En juridisk skandal om du frågar mig. Att tillhandahålla sätt att dela information kan inte vara ett brott om vi skall kalla oss själva en rättsstat. Oavsett om man tjänar pengar på det. Oavsett om informationen som sprids är upphovsrättsskyddad. Pirate Bay har aldrig aktivt lagt upp upphovsrättsskyddad information - därför kan de inte dömas.

Att detta fall kommer att överklagas och i slutändan bli till ett prejudikat råder ingen tvekan om. Dock råder det tvekan om den dömande makten har förståelse för hur lagar i en demokrati skapas. Något som mina gymnasie-elever förstått fullt ut och inte är alls krångligt.

Demokrati bygger på att makt utgår från folket, oftast genom valda representanter. De skall alltid stifta lagar i de röstandes intresse och överensstämma med den rådande normen. Tycker folket att det är fel att mörda, ja då skall lagen också visa det. Tycker folk att det är rätt att ladda ned musik och film, ja då skall lagen också tycka det. Annars överensstämmer inte lag med norm vilket leder till misstro för systemet och i nedladdningsfallet ingen respekt för lagarna. Lagen blir helt enkelt meningslös och odemokratisk produkt.

Den illegala nedladdningen är ett väldigt tydligt exempel på ett system som inte stöds av folket. Vi kan stifta hur måga lagar vi vill - finns det inget folkligt stöd, eller förståelse, så kommer vi inte att följa dem. Lagen står aldrig över folket, folket skall vara lagen.

Personligen laddar jag inte ned då jag tycker att upphovsrätt är något som kan vara bra och att det inte är någon större skillnad på fysiska varor eller ljudande inspelningar. Med tjänster som Spotify ser jag inte heller någon större anledning till det. Ett sunt intag av film borde inte generera några större utlägg heller så jag tycker många argument för fildelning ligger på pubertal nivå. Dock så spelar det ingen roll vad jag tycker. Tycker den stora massan att det är okej så får jag acceptera det, precis som skattefifflare borde acceptera att det är ett demokratiskt beslut att betala skatt. I demokratin kan aldrig alla vara helt nöjda, men alternativet stavas instabilitet eller diktatur.

En mer oroväckande aspekt av det hela än att folk möjligtvis laddar ned lite mindre film är en påtaglig inskränkning av det fria ordet. Aldrig har det funnits enklare sätt att uttrycka sig och teoretiskt sett nå hela världen för att skapa opinion än idag, något som är den själva kontrollerande funktionen för att en demokrati skall fortleva. Finns det så kallat demokratiskt underskott i beslut, alltså att besluten inte lyder normen, kan vi sprida den informationen och skapa en motopinion med - som det brukar heta när 50talister skriver - "några knapptryckningar". IPRED, FRA och de integritetsbgränsande diskussioner som förs på EU-nivå är skrämmande likt åsiktsregistrering, upprivande av brevhemlighet, censur m.m. Allt för att en liten klick skall tjäna pengar?

Hur mycket film- och musikindustrin än säger sig förlora på illegal nedladdning så är det ändå en droppe i havet jämfört med att inskränka på demokratiska rättigheter och gå emot folkets vilja. Detta måste vara en produkt av en stark lobbyorganisation som har lätt att nå fram med sitt budskap i en värld där det yttersta värdet går att räkna i kronor och ören. En värld där helhetsperspektivet sällan förekommer. En värld där det går att köpa sig till åsikter genom något så enkelt som en bjudlunch och en stund i bastun. För det ÄR mycket pengar som "förloras", fast pengarna försvinner ju inte, de används på andra sätt i samhällsekonomin. Det spelar alltså ingen roll i helhetsperspektivet. Det vet också mina gymnasieelever. Man allokerar resurser som det så fint heter, pengarna gör nytta någon annanstans. Det brukar vara marknadsekonomer gilla. Alltså är det svårt att förstå hur pro-marknadsekonomipolitiker kan bry sig?

Men helhetsperpspektiv har aldrig varit maktens mäns grej. Satsa på bilismen så folk blir feta och blir i fysiskt dåligt skick. Klaga samtidigt på att sjukvården kostar mycket. Lägg en kvadriljon på att bygga en tunnel under Göta Älv, istället för att locka till samåkning (någon som kommer ihåg det ordet) som vi tom sparar pengar på. Tom journalister som Jan Guillou (Åh sicket svårstavat hittepånamn) som säger sig slåss för det fria ordet skriver på petitioner och anmäler folk för att laddat ned filer. Men det är väl lätt att vara idealist när det inte är ens egen inkomst som drabbas? Klart Jan vill tjäna sin hundrade miljon. Demokratin överlever väl ändå?

Eller?