Veckans lantis

It´s alive! Så, då var det avklarat.

Veckans lantis i DN är denna vecka Mikael Wiehe. Han bor i Malmö. Mitt i stan för att vara exakt. Sist jag läste var det Lasse Kronér som var veckans lantis. Han bor i Göteborg. Ironi tror jag, men jag är inte riktigt säker. Nog för att DN personifierar ett navelskåderi och etnocentrism som vi inte sett sen kolonialatiden, men detta är nog ändå för mycket t.o.m. för DN. Men, jag är inte säker.

Jag har länge funderat på vad det är som gör att storstäder drar till sig människor och även företag. Ja, ja, stort utbud, spännande människor bla bla bla. Men ser ändå inte de flesta människorna i detta avlånga land på let´s dance och schlagerfestivalen oavsett om de bor i Stockholm eller Gnesta. Äter inte de allra flesta Grillad biff och potatisgratäng på krogen? Och framför allt, heter inte klädaffären JC/HM/Åhlens och mataffären ICA/Konsum/Willys överallt? Är det inte bara en väl utbyggd kollektiv livslögn att storstadsmänniskor skulle vara intressantare? Jag är då inte direkt intressant i alla fall. Handlar på ICA, ser på TV tre timmar om dagen (lätt), går på museum tre gånger per år.

Vad är det då som drar? Är det museérna som ingen förutom turisterna går på? Är det de dyrare matpriserna, de dyrare hyrorna, tiden i bilkön, avsaknad av natur? (Djurgården och Delsjön är inte natur)

Idag gick jag i Änggårdsbergen, ett "natur"-område i Göteborg som ändå hade den där tystnadskänslan som en skog ger. -Vad jag saknar detta, tänkte jag. Tystnaden. Lugnet. Fast när jag lyssnade var det ju inte direkt tyst. Nog hörde jag trafikledens brus, om än mer dämpat än vanligt. Bara det att jag är van att alltid höra stadens förorenade akustik. Nå väl, skönt var det i vårsolens glans. Och än en gång var jag fast i existensiella tankar. Om jag nu mår så här bra av att gå i naturen, varför krångla till det? Eller är det bara för att jag inte har möjligheten lättillgänglig varje dag som jag tänker så här? Är gräset grönare...?

Veckans lantis, är det jag?

Naturligt är konstigt

Har ni sett debatten om alla möjliga sorters märkningar på miljövänliga varor? EU-blommor, kravmärken, rödlistad fisk, svanar, grodor, troll m.m. (Nja kanske inte troll) Har ni också sett hur alla affärer nu trycker på miljön för att vi skall känna oss duktiga? Coop har t.ex. en summering längst ned på kvittot där det står hur många miljövänliga varor vi köpt.

Jag funderar lite på varför det är så att vi skall skilja ut det ekologiska och miljövänliga från det andra. Borde det inte istället vara så att man skiljer ut o varnar för varor som är fulla av gift, tillsatser, har rest hundratals mil, är producerade av arbetare som knappt tjänar någonting under dåliga förhållanden? Vem behöver veta att en banan är ekologisk egentligen? Är det någon som vill veta hur man undviker varor som är schysst tillverkade?

Detta tänkande harmonierar med det som kallas miljöbil. Skrattretande egentligen. Hur kan en bil vara miljövänlig? Att det dessutom är subventionerat är lite märkligt i mina ögon. Nog för att det är bättre att folk köper "miljö"-bilar än stadsjeepar, men problemet ligger väl inte direkt där, eller? En suv som bara körs när det verkligen behövs är t.ex. så klart fantastiskt mycket miljövänligare än en "miljö"-bil som åker många mil om dagen. Skulle inte Regeringen istället ge bort lite cyklar till folk som valde ett helt miljövänligt alternativ? Vi har även en faktor att räkna med att tillverkningen av en ny bil producerar extremt mycket utsläpp. Stålverken är exempelvis en av de största bovarna till utsläpp av växthusgaser. Då kan det t.o.m. vara så att för miljöns bästa skulle det vara bättre att åka runt i sin gamla Volvo.

Kan vi inte istället från och med nu kalla saker för sina rätta namn? En "ekologisk" banan behöver inga epitet, det är helt enkelt en banan såsom den är skapad av gud, big bang eller vilken skapelseberättelse som är din påse. Det är helt enkelt själva konstitutionen av en banan, inget mer - inget mindre.Vad som idag är en "vanlig" banan skall förslagsvis kallas för; "hårt besprutad banan producerad under odrägliga förhållanden".

- Men nu tar han väl i, kanske ni tänker? Börjar det inte lukta maskrosvin och 70-tal? Detta är dock inget som är varken en vänster- eller miljöradikal åsikt utan faktiskt snarast en marknadsliberal åsikt. Fri konkurrens bygger nämligen på rättvis konkurrens och att kunden skall ha all information tillgänglig för att kunna göra ett rationellt val. Idag är det inte så, men märkningen av det ekologiska är ett försök att åskådliggöra det. Jag tycker alltså att det är att angripa problemet från fel håll. Jag förutsätter att mat skall vara obesprutad och att arbetare har det schysst, allt annat är knasigt, därför behöver jag ingen märkning. Har det dock tillsats gifter och annat, ja då vill jag veta det. Gärna med en döskalle eller blinkande röda lampor.

Idag är "miljövänligt" ett alternativ, något utanför det vanliga. Jag frågar mig; när blev det naturliga det konstiga?

SD har lyckats

I opinionsundersökningar och de efterföljande kommentarerna har det ojats om Sverigedemokraternas framfart de senaste tre månaderna. En del tror att partiet kommer in i riksdagen nästa val på bekostnad av Kristdemokraterna, och det tycks o tänks vad det skulle innebära. Jag undrar om det skulle göra så stor skillnad? Vi har ju redan Sverigedemokraternas åsikter på regeringsposition.

Ja hur skall man annars tolka Moderaternas utspel om att invandrare skall skriva ett kontakt med svenska staten för att de skall veta "vad som gäller i Sverige" och vad som är "svenska regerl o värderingar". Sköter man inte detta skall bidrag och annat dras ned. Detta syftar bl.a. på den svenska jämställdheten. (GP)

Detta utspel väcker massa frågor hos mig, frågetecknen kommer här att staplas på rad:

1. Varför skall bara invandrare skriva på detta avtal? Har Schlingmann varit på en "svensk" arbetsplats och konstaterat att allt är så himla jämställt pga att det bara jobbar "svenskar" där? (Och hur kan han som själv företräder ett parti som ökat inkomstklyftorna kapitalt överhuvudtaget ta ordet jämställt i sin mun?) Är svenskar ett übermensch där alla har samma värderingar som alla kan skriva under på? Vad händer om en arbetslös "svensk" och en arbetslös invandrare begår samma ojämlika handling. Skall svensken behålla socialbidraget, men invandraren förlora sitt. I Sydafrika kallades detta apartheid, i USA raslagar och i Tyskland Nazism. I Sverige heter det tydligen moderat partipolitik.

2. Vad fan är "svenska värderingar"? Att stå i kö och inte förhäva sig? Vilka regler är det som invandrare bryter emot som alla svenskar är så duktiga på? Inte är det exempelvis att visa hänsyn för äldre, eller snarare; det är i en kollektivstrafikskontext en nutida typiskt svensk värdering att inte säga tack, hej hålla upp dörren samt att tränga sig före. Är det de "svenska" värderingarna som Schlingmann saknar hos den nyanlände Somaliern? Jag tycker att de flesta invandrare lyckas bra att efter något år att vara minst lika otacksamma för det svenska trygghetssystemet som svenskarna själva. Många invandrare slutar att säga hej till folk de inte känner, precis som vi svenskar, efter några år. Många lär sig till och med den svåra konsten att prata skit bakom ryggen i stället för att bli förbannad o rensa luften med en gång - precis som vi svenskar.

3. Vem skall kontrollera att värderingarna inte bryts? Jag vet till exempel att jag själv inte har någon större lust att åka till Thailand, det har ju de flesta svenskar har jag förstått(?). Än har jag inte åkt dit. Men jag kanske skall förlora min möjlighet till allehanda bidrag då ja ginte tänker tvättäkta "svenskt" här? Och "Per Schlingmann", kan man verkligen heta så o bo i Sverige? "Per" med "e" är ju en tysk eller norsk stavning och "Schlingmann" lyser ju germanskt blod om någonting. Nån slags indragning av den moderate pressekreterarens välfärd måste ju det vara värt, för det känns inte riktigt "svenskt"? Kanske han behöver gå på kvällskurs i tacoätning på fredagar. Det är ju "svenskt" om nånting.

Hur som helst står det väldigt klart att Sverigedemokraterna firar med saft o tårta, kanske på någon restaurang hos det "svenska"IKEA (som för övrigt ägs av holländsk stiftelse och grundades av en skattesmitare som gärna bor i sverige, men inte så gärna skattar här; ungefär vad jag uppfattar som Sverigedemokraternas uppfattning av en invandrare. Bra ironi?) Moderaterna har nu lyft in Sverigedmokraternas politik utan att ens linda in det i någon slags intergrationskontext. Nej nu ger man SD rätt och säger rätt ut att vi svenskar är lite bättre än invandrarna och att de inte ska komma hit och förstöra vår fina moral som är helt unik för Sverige och alla är överens om. Jag mår illa!

Jag tycker Sverige är ett sjukt bra land att bo i. Jag gillar verkligen det svenska trygghetssystemet (nja, som det var en gång i alla fall). Jag gillar att vi som bor inom detta land är relativt trygga och kan säga och göra vad vi vill. Jag gillar naturen. Jag gillar typiskt svensk mat. Jag har starka känslor för min hembygd och de rötter jag har där. MEN, inte känner jag någon större sympati med en Torbjörn än en Achmed om de beter sig lika illa. Inte tror jag att svenskar är snällare eller elakare än några andra människor. Jag har mött de värsta svin som hetat både Mustafa och Leif. Jag har kramat både kroater och gotlänningar.

Vi vill så gärna tro att vi är bättre än andra och det är inget konstigt med det, så funkar vi. Men ofta har vi en allt för positiv bild av oss själva och tillskriver allt för mycket negativa gruppegenskaper till andra grupper. Känner du några svenskar som du tycker är idioter? Är du då en idiot?

Avslutningsvis, varför heter hustrumisshandel när vi pratar om invandrare "deras kultur är sådan" medan hustrumisshandel i Sverige (13 900 anmälda fall 2003, mörkertalet är så klart större) snare benämns som individuella egenskaper hos misshandlaren? Tänk på den och heja Sverige!

The bigger the better?

Idag ska vi prata storlek, hur man eventuellt gör saker större och om det är så himla bra. De som hoppats på något smaskigt om manliga fortplantningsorgan blir tyvärr besvikna; ämnet är tillväxt relaterat till livet.

Tidningarna skriver idag om en negativ tillväxt i år pga av rådande konjunktur och finanskris. (GP) Jag måste erkänna att jag inte fattar vad tillväxt är till för, eller snarare vart tar den vägen och vem blir lycklig av den? En del likställer tillväxt med ökad välfärd. Jag undrar; på vilka grunder? Vi har haft en sjukt bra tillväxtkurva de senaste åren; folk jobbar mer än någonsin. Men är det verkligen livet på en pinne att jobba 40 timmar i veckan för att kunna spendera helgen på valfritt köpcenter? Kan det vara så att det är en bidragande orsak till att Danmark alltid hamnar ovanför Sverige i lyckoindex just för att de har 37 timmars arbetsvecka mot Sveriges 40? Faktum är att Danskar enligt en brittisk undersökning är lyckligast i världen. (SVD)

Jag är inte dummare än att jag förstår korrelationen mellan ekonomi-jobb-skatteintäkter, men ibland undrar jag om gemene man verkligen får tillgång till den heliga tillväxtkurvan? Ett exempel är hur bonusar och chefslöner går upp något kapitalt i goda tider, medan reallöner för arbetare snarare pga inflationen ligger still. I sämre tider får vi så klart en högre arbetslöshet vilket är hemskt för de som förlorar jobbet. Jag funderar lite på om det verkligen behöver vara så?

I ren solidariskt anda anser jag att man allt oftare istället för att sparka folk borde dela på de jobb som finns; alltså gå ned i arbetstid. Jag är helt övertygad om att många är indoktrinerade i ekonomiska måsten som gör att de åtta timmarna och heltidslönen sitter bergfast, man kan inte se ett annat sätt hur livet skulle kunna gå till. Samtidigt är jag klart medveten om att många lågavlönade i realiteten inte har möjlighet att gå ned i arbetstid och ändå lever på marginalen. De jag pratar om är snarare den gigantiska medelklassen som i expressfart stressar och äter sig mot en framtid på intensivvården för hjärt-/kärlsjukdomar utan att verka tycka om sitt liv för det.

När jag växte upp var det många föräldrar (främst mammor) som självvalt jobbade deltid. Nu undrar jag - eftersom tillväxten sen dess varit enorm - varför kan man inte göra det idag? Vad har tillväxten gjort för oss om vi måste jobba mer och må sämre? Om jag ska fortsätta på "det var bättre förr" -spåret (bloggens namn måste ju göra skäl för sig) har jag en fråga på vilket sätt det är bättre med köpcenter där man i och för sig kan köpa trumpeter, trattkantareller och torrjäst på samma plats, men saknar allt vad mysighet och kärlek är, än att ha en affär på cykelavstånd där allt man behöver för vardagen finns. I det området jag bor fanns det förr en fruktaffär, fiskaffär, bageri, ett mindre ICA, klädaffär (nåja) m.m. På vilket sätt är det bättre idag när jag ska åka till Mammons tempel för att möta kass service, okunskap och bulkvaror? Är det billigare, och i så fall; hur kunde min halvtidsarbetande mamma då få ihop det?

Utveckling och tillväxt är honnörsord i alla styrelserum oavsett om det är aktiebolag, skolstyrelser eller kommunala styrelser. I det senare finns en påtagligt destruktiv tillväxthets som min bror gjorde mig påmind om när jag var uppe och hälsade på honom i Mora. Den finns dock även i min hemkommun Arvika och säkert på andra småorter. Båda dessa städer är små pittoreska städer som ligger naturskönt vid en stor sjö mitt ute i skogen. Kulturlivet är starkt med historiska referenser som Zorn respektive Rackenkonstnärerna och det hela konstitueras snarast av det lilla och mysiga. Min bror berättade dock om hur svårt det är för de styrande att förstå detta. Utvecklingen ska ske genom att fler skall flytta till kommunen, bostäder skall byggas i rena miljonprogramsfarten och det skall finnas högskolor med utbildning på distans, shoppingcentrum m.m. Kommunen skall helt enkelt bli större, för det är bra. Punkt.

Jag tror att man ofta skjuter sig själv i foten här. Utveckling är väl oftast ett positivt ord, men om det sker på bekostnad av det som faktiskt är kärnan i orten eller verksamheten är jag mindre imponerad. I Arvika har man lyckats döda innerstaden (och för den delen all affärsverksamhet på bygden likväl) genom att bygga ett fruktansvärt fult Konsum/ICAkomplex strax utanför själva shoppingstråken. Tidigare fanns det åtminstone åtta rejäla (inga halvdana närlivs) mataffärer i själva tätorten + jag vet inte hur många lanthandlar, men nu finns det endast i stort sett dessa två. Oligopol kallas det på ekonomispråk vilket innebär att man knappast konkurrerar med varken service eller pris. Vem tjänade på detta undrar jag? Inte är det de butiksägare i sta´n som en efter en sätter utförsäljningslappen på dörren pga noll genomströmning av folk. Inte kan det vara kunderna som nu har två istället för åtta mataffärer att välja på. Och inte vann Arvika Stad på att hälften av butikerna i en tidigare levande stadskärna nu är prydda av brun wellpapp där orden "affärslokal uthyres" står att läsa.

Jag har tidigare varit inne på att det kan vara unikt att vara liten och att det är just det som är det speciella. Visst är det gôtt med en riktigt saftig miljarddollars Hollywoodfilm ibland, men frågan är om filmer som "Hästmannen" eller "Plötsligt i Vinslöv" rent av blivit sämre om det smaskats på med en häftig budget? Ibland leder sk tillväxt snarare till en utväxt. En stinkande gråbrungrön koloss till utväxt som alla tycker är ful, ingen mår bra av och likt en cancersvulst äter upp resten av samhällskroppen.

Kanske kan det i framtiden finnas plats för det lilla och charmiga. Kanske att kvalitet och charm kommer att stå framför effektivitet och mängd.

Avslutningsvis; fult, knyckligt, lite småbrändt men hembakat bröd är alltid godare än industribakat perfekt format bröd. Och dessutom billigare. Tänk på den så hörs vi!

Heja finanskrisen!!

- Äntligen finanskris! Tänk att jag skulle få vara med om något så härligt? Man är ju ändå lyckligt lottad.

Och vem f-n blir glad av den här sörjan, kanske de flesta tänker och de som satsat alla sina pensionspengar i någon smaskig "vinst varje gång, fast inte alltid, eller förresten ingen vidare vinst alls faktiskt-fond" har väl redan ringt mentalsjukhuset. Mm, ja ingen blir så klart speciellt glad av arbetslöshet eller bortspekulerade pensioner, men det finns faktiskt de som ser på detta spektakel med en viss [skade-] glädje. Inbitna marxister ser hur kapitalismens fall kommit precis som den skäggige tysken faktiskt förutspådde, även om regeringar världen över i en slags konstgjord andning försöker rädda systemet och vem vet det kanske lyckas? Ironin är i alla fall på 90talsnivå när regeringarna försöker rädda ett kapitalistiskt system genom klockren vänsterpolitik exempelvis i förstatligandet av banker och överhuvudtaget staten som den store fadern. Men det kanske krävs en nörd som mig för att tycka att det är roligt.

Förhoppningen finns dock att vi får en grundläggande reformering av vårt finanssystem, vilket jag hoppas smittar av sig i en upplyst värld där ädlare värden än kvartalsvinster uppskattas. Tvära kast till någon slags global vänsterpolitik kan nog de inbitna marxisterna se sig om efter, men jag hoppas iaf på ett gemensamt ansvar för exempelvis pensionspengar och ja, varför inte arbetsmarknaden?

En annan som jublar över finanskrisen är moder jord, eller åtminstone gjorde ett tag. Den så kallade recessionen gjorde att vi slutade åka bil till postlådan och nöjde oss med 42" plattTV istället för 60", vilket gjorde att slitaget på jorden minskade en aning. Nu är det dock andra bullar som bakas. Lillmussolini nere i Italien har inte bara lyckats skaffa sig amnesti för tidigare begågna brott (bl.a. korrumperat rättsväsendet) och drivit igenom en hetsjakt på bl.a. romer (romska barn tvingas lämna fingeravtryck och romerna kallas för "ondskans armé") - nej nu är det dags att tänja på miljögränserna när bankvärlden har knasat till det. Tyvärr är det inget unikt för nyfaschismens frontfigur. Stena Line gick härom veckan ut med att de skall gå tillbaka till en smutsigare (och billigare) olja som innehåller mycket mer svavel. Stena Line? Som gick 540 miljoner kr i vinst 2006? SAS började nyss gnälla om att de inte ville vara med i handeln med utsläppsrätter. Men buhu. Stackars.

Tydligen finns det inga skrupler när det gäller att tjäna kosing om nu någon trodde det? Därför säger jag; heja finanskrisen. Krisa på så det inte längre finns några pengar kvar. Låt oss slippa kvartalsrapporter, A-Ekonomi och Anders Borg. Förbjud omvärldsanalyser, slipsar och veckans aktietips i GP. Gör någonting för någon som inte du vinner på. Sundström summerar klockrent - skit på er! ekonominyheterna

Rapport från skolan

På sista tiden har jag varit och gjort min slutpraktik på lärarutbildningen. Härligt trött i huvudet och en lite plågsam ambivalens vad gäller yrkesval. Det är fruktansvärt roligt när det är roligt, men fruktansvärt jobbigt när det är jobbigt. Nå väl, bidar man sin tid så brukar livets stigar förgrena sig rätt så naturligt. Tanken på att ha utbildat mig i 5½ år (6½ med folkhögskola) för att kvalificera mig för ett ganska lågavlönat jobb som jag kanske inte vill ha är dock inte så jätterolig.

Hur som helst så får man ganska många intryck från elever och skolvärlden, på både gott och ont. Här kommer några reflektioner av några av mina intryck.

Gott: Eleverna är väl medvetna om klimatkriser och vill förändra världen till det bättre.
Ont: Eleverna har en förhållning till konsumtion som en tillväxtfanatiker à la slit-o-släng skulle jubla över. Helhetsperspektivet saknas alltså. Den direkta och avgörande kopplingen konsumtion-energi-klimat sitter inte i ryggmärgen.

Gott: Det finns fler kompetenta lärare än vad media och politiska lobbyister vill få det till. De flesta lärare jag mött jobbar stenhårt.
Ont: Vissa lärare är stagnerade stofiler som genom åren mest utvecklat kompetens i att klaga och gnälla.

Gott: Det finns elever som säger tack, förlåt, håller upp dörren m.m.
Ont: Det borde vara alla.

Gott: Elever har stor behållning av att läsa böcker.
Ont: Man måste tvinga dem.

Det sistnämnda här är ganska intressant. Det klagas ju med rätta en hel del på ungdomars taskiga läs- o skrivförmåga. På min praktikplats gör de därför ett pilotprojekt där de mätt gymnasiets förstaårselevers läs o skrivförmåga vid skolstart, vilket tydligen var ganska så kasst. Nu har eleverna i uppgift att läsa [minst] 100 sidor i valfri skönlitteratur per vecka som de själva rapporterar och kollas av på svensktimmarna. Efter att år skall sedan läsabarheten testas igen.

Det fantastiska är att alla elever läser sina böcker och verkligen vill läsa, även de som inte läst många meningar i en skönlitteratur bok sedan de läste Pannkakstårtan på förskolan. Läs o skrivförmågan är så fruktansvärt viktig vad gäller lärande att jag såg detta som något mycket positivt, även om det kommer alldeles för sent så klart. De flesta elever skulle nog ha nytta av att läsa mycket mer i tidiga åldrar.

Utan ett brett språk med många synonymer är det nämligen stört omöjligt att tänka abstrakt och kunna reflektera. En reflektion kring något skulle man kunna kalla ett inre samtal med sig själv. Om det här samtalet då begränsas av ett taskigt språk blir således reflektionen mer ensidig. Att läsa böcker är också ett sätt att träna och underhålla fantasin. Man skulle förenklat kunna säga att en bok inte blir roligare än vad läsaren gör den till. Fast visst finns det riktigt tråkiga böcker. Poängen är dock att när du utvecklar fantasin och stärker förmågan att göra något så abstrakt som bokstäver och meningssbyggnad till något roligt eller till och med fantastiskt - ja då har du mycket vunnet vad gäller att lära dig abstrakta saker. Har man svårt att föreställa sig saker, ja då är det väldigt svårt att exempelvis jobba med problemlösning. Att tänka ut lösningar kräver fantasi och då tror jag att böcker och överhuvudtaget lekar och övningar som inte ger färdiga lösningar och intryck är en väldigt bra träning för detta.

Till sist: bambamaten är grym, och dessutom gratis ; )

Sanning men ingen konskevens?

Finanskriser, bankrutter (i ordets rätta bemärkelse), börsras, räntehöjningar....ja vi har verkligen kunnat frossa i ekonomisk misär de senaste dagarna. En bostadsbubbla och en säkerhet som liknar Ladas krockskydd verkar vara några orsaker. Men framför allt så verkar det vara giriga kvartalskapitalister* som spekulerat bort folks pensioner och bostäder i jakt på snabba pengar.

Idag stod det att läsa att chefsekonomen på SEB, Robert Bergqvist tycker att riksbanken skall pumpa in pengar i de svenska bankerna för att inte vi skall få en mycket allvarlig finanskris med bl.a. bolåneräntor som är skyhöga. (GP) USA:s regering har tidigare köpt upp finansinstitut och vill nu pumpa ut 700 miljarder dollar av skattebetalarnas pengar för att rädda situationen. 700 miljarder dollar?? Det är som ett mindre lands BNP.

Detta gör mig mycket fundersam. Vad har egentligen banker för ansvar idag? Enligt mig har alla banker lånat ut fantasisummor till människor som inte har någon värre ekonomisk trygghet vilket [delvis] gjort att vi har en bostadsmarknad idag som är absurd. Visst får man ha en egen hjärna att tänka med som konsument och låntagare, men när bankerna exempelvis vill att alla skall ha en ekonomisk rådgivare, då tänker i alla fall jag att det borde betyda något bra för mig som kund; en rådgivare som ger mig goda råd i att vara lite försiktig osv. Skräckhistorier om provisionskåta banktjänstemän som lurat bort gamla folks pension för att de gav råd om en "säker" aktieinvestering gör mig väldigt skeptisk till denna rådgivning och rent av förbannad. Precis som i allt annat spel så ska man inte spekulera i aktier om man inte har råd att förlora, men det är inget som dessa pensionärer fick veta. ITbubblans implodering gav många sådana offer. Nu har vi banker som spekulerat i affärer som gått åt pipan och byggt en minst lika stor bubbla som ITbubblan (10 år senare, och by the way, 20 år efter förra fastighetsbubblan).

Min fråga är; har inte banker något ansvar? Utnyttjar de cyniskt det faktum att vår värld är uppbyggd kring dem och att även om de är helt talanglösa på vad de gör så kommer pappa staten o räddar dem? Hur skall man annars tolka att människor och företag som åstadkommit miljarder människor ett sämre liv, förlorade jobb, lägre pension inte ens blir åtalade för tjänstefel utan istället som ovan nämnde Bergqvist har mage att tycka att Riksbanken måste agera. Vilken annan bransch fungerar så?

Tänk om man som en jämförelse hade en grävmaskinsfirma som skall gräva ett dike. Det skall vara 100 meter långt o ligga till öster om din kunds tomt. Jag tar betalt i förskott. Jag åker ut till tomten och gissar vart öst är, gräver lika länge som jag gjorde förra gången för det funkade sist, men tyvärr råkar jag visst gräva ett 150 meter långt dike och riva upp en kraftledningskabel väst om tomten. Då ringer jag till kunden o säger, hoppsan, så kan det gå! Diket måste dock fyllas i, men det tänker jag inte göra själv utan jag ringer till kommunen och ber att de får komma och fylla i diket och laga kraftledningen för skattebetalarnas pengar. Jag går hem med förskottsbetald faktura. Det är vad som sker i bankvärlden idag. Kapitalismens högborg vill alltså att vi skall införa socialism och att alla skall betala när de klantar till det.

Hur lätt är det inte att bedriva företag om man aldrig behöver ta konsekvenser? Och framför allt, hur lätt är det inte att ta risker med andras pengar om man aldrig behöver se dem i ögonen och har allt att vinna vad gäller provision på aktieaffärer?

ITbubblans stora förlorare var vanligt folk som förlorade pensionspengar och besparingar. Samma sak händer nu, knappt tio år senare. Och dessförinnan var det fastighetskrisen på tidigt nittiotal. Alltså, historien upprepar sig. Lär man sig ingenting? Är man helt dum i huvudet? Och varför tolerera vi det gång på gång? Skall verkligen ett gäng snorvalpar få leka bort våra pengar ostraffat?

Jag vet i alla fall att jag inte litar en sekund på så kallade ekonomiska rådgivare och kommer aldrig att gå med på placera mina besparingar i någon "etisk" (yeah right?!) fond hur mycket de än babblar om högrisk och lågrisk, bundna och obundna, värdepapper hit och dit. Jag kommer heller aldrig att låna upp mig till marginalen. Och, får jag någonsin pengar så kommer jag att investera dem 100 % i guld, konst eller något annat som faktiskt har klarat alla kriser.

Fast vem lurar jag? Kommer jag någonsin få pengar kommer jag att köpa mig ett hus på landet, en musikstudio och en bra kaffemaskin. O skulle det bli något över skulle jag nog låna ut dem till någon. Gratis, räntefritt, free of charge och framför allt humant. In your face monopolgubbe!

Muslimerna har rätt. Bankväsendet är djävulens verk.

*Kvartalskapitalist = människa [finns inga säkra bevis på detta, men de har i alla fall upprätt gång och tummar. Hjärnvolymen är dock klart mindre än homo sapiens, vilket vägs upp av fantastiskt vassa armbågar] som saknar förmåga att ekonomiskt tänka längre än nästa kvartalsrapport.